Vad är egentligen kvalitet? Det funderar vi över i år igen när vi ser beslutet om vilka som får kulturtidskriftsstöd för 2013. Etthundra tidskrifter får pengar. Pengar som många av oss står och faller med. Det kan tyckas att det handlar om småpengar och det gör det på sätt och vis också. Vem kan dra runt en tidskrift på exempelvis 75.000 kr om året?
Naturligtvis kan man inte det. De flesta av oss jobbar helt eller nästan helt gratis med tidskrifterna på vår fritid. Och just därför får de statliga pengar vi får en stor både praktisk och symbolisk betydelse.
Vi har tidigare berättat om hur tidskriften Krut fick sänkt bidrag under några år i följd och till slut lades ner när marginalerna blev för små. I år ser vi att kulturrådets referensgrupp föreslår att nio tidskrifter får sänkta stöd. Kulturrådet har, så som de i princip alltid gör ställt sig bakom förslaget. Vad det betyder för de här tidskrifterna kan vi inte helt föreställa oss, men vi vet av egen erfarenhet att man funderar mycket över varför stödet sänks. Vad har vi gjort för fel? Har vi blivit sämre, fast vi inte märkt det? Har alla andra blivit bättre?
Svaret är att det egentligen inte finns något svar. Det är i alla fall vad vi kom fram till. Vi förstår att det skulle bli omöjligt att få någon att sitta i referensgruppen om de skulle stå till svars för varje enskilt beslut. De skulle bli nerringda av olyckliga redaktörer. Men de förklaringar som ges är väl svepande. ”brister i utgivningstakt” är ok. Det förstår vi. Men ”bristande kvalitet” vad är det annat än tycke och smak? Eller som en ledsen redaktör vi talade med sa. ”Vi känner väl inte rätt folk. Kanske måste man synas i andra sammanhang, som inte alls har med själva tidskriften att göra, för att påminna om att vi finns.”
Vi förstår att det inte går att ge tydliga kravspecifikationer. Eftersom potten pengar som ska fördelas är begränsad kan man inte lova att om vissa saker uppfylls så får man en viss summa pengar. Tycke och smak måste kanske råda. Och kanske är det därför det blir så frustrerande att få orden bristande kvalitet i huvudet. Vi har ingen bra lösning på hur det ska gå till. Men borde vi inte prata mer om det här?