2014-06-23 Du vet inte vilket helvete det är där ute

Efter två somrar i Sverige förvånas jag ännu över svenskars förhållande till solen, och tänker på vad kvinnor i Iran kallar sommaren: helvetet.

Föreställ dig en iransk kvinna som är på väg hem efter att ha varit och handlat en sommardag. Med nittio procents säkerhet är det första hon kommer att säga när hon kliver in genom dörren: Du vet inte vilket helvete det är där ute!

Den iranska kvinnan går ut i solen, på väg till affären, iklädd byxor och manto, ett plagg som når över knäna, med slöjan löst knuten över håret. Hennes byxor täcker anklarna, men hon har inga strumpor på sig. I affären är brödet och grönsakerna som vanligt dyrare än de var igår.

Hur som helst: solen steker, hon bär de tunga kassarna, svetten rinner i nacken under håret och slöjan – just då dyker gasht e ershad, moralpolisen, upp. En kvinnlig polis i svart chador frågar argt: Varför har du inga strumpor på dig? (Man kan bara hoppas att kvinnan inte har målat tånaglarna.) Varför bär du din slöja på det där sättet? Jag kan se ditt hår! (Man kan bara hoppas att slöjan inte är i ljusa färger.)

I bästa fall kommer hon undan med ilska uppmaningar eller böter. I värsta fall sätts hon i en av moralpolisens särskilda piketbilar och skjutsas till stationen, där en manlig släkting, som tagit med sig heltäckande kläder att skyla henne med, senare får hämta upp henne.

Att vara kvinna i den iranska sommaren är ett helvete.