Den socialistiske fotbollstränaren

Red-or-Dead

BOKEN:

Red or Dead
David Peace
Faber & Faber 2014

Även för den som är helt ointresserad av fotboll är det svårt att inte bli fascinerad av Bill Shankly. Åtminstone om hjärtat sitter till vänster. Nu har författaren David Peace skrivit en massiv bok om den brittiska fotbollsklubben Liverpool FC:s legendariske tränare, gruvarbetarsonen som aldrig övergav sin socialistiska övertygelse. Johannes Jensen har läst Red or Dead.

David Peace har gjort sig känd som en författare på de arbetande, utsatta och nedtrampade människornas sida. Mest känd är han kanske för sin skildring av gruvarbetarstrejken i Storbritannien 1984, eller för skildringen av mord och korruption i Yorkshirekvartetten som förtjänstfullt filmatiserades 2009. Men Peace är också en man som kan skildra fotboll skönlitterärt som få andra. I Storbritannien rönte The Damned United stor uppskattning, men också stark kritik, när Peace beskrev (och tolkade) pratmakaren och fotbollsgeniet Brian Cloughs mardrömsmånad som manager för Leeds United under hösten 1974 – också detta ett verk som filmatiserats 2009 med utmärkt resultat.

Nu har turen kommit till Liverpool FC:s legendtränare Bill Shankly; mannen som lyfte klubben från förfall och en plats
i botten av andra divisionen till ett lag i världsklass. Bill Shankly var en skotsk gruvarbetarson, djupt övertygad socialist och en man som inte visste hur ett liv utan ständigt och hårt arbete såg ut. Red or Dead är en märklig bok. Hela 700 sidor tjock och skriven i en poesiliknande stil som kanske mer än något annat påminner om Bibeln. Om The Damned United fokuserade berättelsen kring 40 dagar så sträcker sig Read or Dead från 1959 till 1981. Det kan inte bli annat än upprepande, bitvis FÖR upprepande. Men Peace lyckas faktiskt med vågstycket att göra ett stilgrepp av fotbollens cykliska miniuniversum, där ligatitlar och kuppsegrar ger föga mer än en kortvarig triumf innan nästa säsong skall börjas, från noll. Om och om igen medan tidens tand sliter på kroppar och psyken. Peace lyfter fotbollens existentiella sidor, men tar också ned det till arbetets strävsamma värld. Shankly var en arbetarman av den skötsamma, genomdisciplinerade typen och Peace låter hans protestantiska etik speglas i en rituellt arbetsam hemmamiljö där Bill rengör ugnen eller dukar bordet nattetid, medan han ältar uppställningar och taktiker. Resultatet är ganska märkligt, men också mästerligt på ett egensinnigt vis.

Jag har en gnagande känsla av att Peace kommit åt något viktigt i den här boken; den reformistiska arbetarsjälen. Den som tror på att bygga socialismen i små steg genom träget arbete och självförsakelse. Shankly såg sitt Liverpool FC som en form av socialism. En socialism där folket på den legendomspunna ståplatsläktaren ”The Kop” stod i centrum, där laget alltid gick före jaget och där tränaren själv bara var en kugge i maskineriet. Samtidigt var Shankly i sin yrkesroll en hövding som inte delade med sig av beslutsbördan eller tog några personliga hänsyn. Han flyttade aldrig ifrån sitt radhusområde, köpte aldrig ny bil. Höll sitt hem – och sin hustru Ness – strikt separerad från sitt yttre liv. En tämligen puritansk tillvaro med många konservativa förtecken, men också drömmar om en bättre värld; så tror jag att Peace har fångat inte bara Shanklys personlighet, men också hela den manstyp som föddes i nittonhundratalets arbetarrörelse, formades av välfärdsstaten och som idag blivit en historisk parentes.

Johannes Jensen