Min kusin Bejan och Guds straff

Ronbir_Mohammed

KRÖNIKA: Vem är Gud? brukade jag fråga min morsa när jag var liten. Hon beskrev Gud som en skrämmande jätte som styrde och ställde över de sju himlarna från sin tron. Varje gång vi barn gjorde något dumt sa de vuxna att Gud skulle straffa oss om vi gjorde om det. Vi barn satt och diskuterade Gud ganska ofta. Hur stor kan denna Gud egentligen vara? Lika stort som ett kylskåp, större än Makok-berget, större än storgodsägarens hus, större än vad? Han är störst, sa de vuxna. Störst bland vilka? sa vi.
Min kusin Bejan var yngst bland oss. En gång då vi lekte blev hon arg och spottade på sin storebror. Vi sa till henne att Gud, som är störst av alla skulle straffa henne. ”Gud kan äta bajs” svarade hon. Vi blev helt förfärade över hennes kommentar och förväntade oss en katastrof från ovan. En Katastrof som var större än de som redan pågick; inbördeskriget i Irakiska Kurdistan mellan de styrande partierna, bristen på medicin och mat på grund av de ekonomiska sanktionerna.

När Bejan växt till sig var det många som ville gifta sig med henne, vacker som hon blivit. Men hon gifte sig med den hon älskade. Han tillhörde en familj som stannade kvar vid sin jord, till skillnad från många andra som lämnade den kurdiska landsbygden efter att makthavarna blev rika på olja i Kurdistan och förvandlade den självförsörjande autonoma ekonomin i Kurdistan till en lönebaserad ekonomi. Bejans man var soldat i Peshmerga-armén samtidigt som han hjälpte sin familj att hålla igång verksamheten med småbruk och djurskötsel. De levde lyckliga med varandra fram tills nyss.
Katastrofen som var värre än inbördeskriget och de ekonomiska sanktionerna kom till sist. Daesh, Islamiska Staten, började attackera kurdisk-kontrollerade områden. På kort tid iscensattes flera massaker. Den kurdiska armén evakuerade den yazidiska staden Shingal utan förvarning och Daesh massakrerade den yazidiska religiösa minoriteten och förslavade tusentals kvinnor. Bejans man var inte vid fronten så ofta men men den här gången var han där och en av Daesh’ prickskyttar genomborrade hans huvud med en kula.

Jag har svårt att föreställa mig min unga kusin Bejan som änka. Men det är hon. Jag har svårt att föreställa mig att Gud finns och att han har straffat henne för att hon som ett litet barn sa att han skulle äta bajs. Men jag kan föreställa mig att hennes mor tröstar henne, att det finns värre saker som kan hända en kvinna. Hon kan bli förslavad, reducerad till sexobjekt, såld för billig peng på marknaden i Mosul efter att ha sett alla sina nära och kära bli avrättade framför sina ögon.
Det finns ännu värre saker som kan hända en människa, det är att låta sig reduceras till brickor i ett spel och finna sig i det.

Ronbir Mohammad