av KLAUS MISGELD
.jpg)
Den polska filmen om flickan som växte upp på ett kloster och nu är på väg att bli nunna, är en ovanlig och gripande film som väcker många frågor. Denne film i svart-vit med ett fantastiskt foto utspelas i en synnerligen torftig miljö i det tidiga 1960-talets Polen, både i klostret och i det omgivande samhälle. Ida (eller Anna) uppmanas att söka upp sin enda ännu levande släkting innan hon avlägger sina löften om fattigdom, kyskhet och lydnad. Denna släkting, mostern Wanda (Agata Kulesza) som är domare och ansedd medlem av kommunistpartiet, lever ett lössläppt liv och har sin egen mörka historia. Den blivande nunnan konfronteras både med detta liv som alternativ och med sin egen bakgrund, den som hon inte kände till och som omgivningen inte heller vill kännas vid, och som hon nu får ta med sig, vilken väg hon än väljer.
Idas/Annas (Agata Trzebuchowska) öppna ansikte leder oss genom filmen, men det är mindre problemet vilken väg hon skall gå, än hennes fråga ”och sedan?” som är den som följer oss ut från biosalongen. Denna prisbelönta film som visas på ”Folkets Bio” är synnerligen sevärd, även om det ibland kan vara svårt att ta till sig den historia som bildar filmens fond (andra världskrigets Polen och en viss delaktighet av detta samhälle i judeförföljelsen under denna tid) och den miljö som utmärker det nunnekloster där Ida växte upp. Men det är alltså den inre dramatiken som är huvudsaken, där de båda huvudpersonerna väljer helt olika livsvägar samtidigt som de växelvis så att säga tar kommandot över händelseutvecklingen. Utgången är inte given och skall inte avslöjas. Gå och se denna även estetiskt sett lysande film så länge den finns kvar på svenska biografer!
Klaus Misgeld 2014-12-06