Två kvinnoöden i ryska revolutionen

låt oss dö som hjältar

Låt oss dö som hjältar
Författare: Per Enerud
Carlsson bokförlag 2014

Två starka kvinnliga krigare från ryska revolutionen är huvudpersoner i Per Eneruds dubbelbiografi Låt oss dö som hjältar. Den ena, den unga vackra överklasskvinnan Larisa Reisner, kämpar med bolsjevikerna. Den andra, den fattiga bondkvinnan Maria Botjkarjova, kämpar emot bolsjevikerna.
Larisa Reisner är mest känd av de båda. Hon har skrivits in i Oktoberrevolutionens mytologi som den som beordrade pansarkryssaren Aurora att skjuta det första skottet mot Vinterpalatset (även om det har ifrågasatts om hon verkligen var ombord). Hon var gift med röda flottans befälhavare Fjodor Raskolnikov, arbetade tillsammans med Trotskij och hade en affär med Karl Radek. Under inbördeskriget deltog hon som politisk kommissarie vid fronten, och hon var med som representant för Komintern vid den misslyckade revolutionen i Hamburg 1923. Hon dog redan 1926 av tyfus, bara 30 år gammal. Reisner klarar sig där med också undan Stalins utrensningar, även om hon kom att suddas ut ur historien ändå, när man i Sovjet inte längre ville lyfta fram starka kvinnor.

Bonddottern Maria Botjkarjova från Sibirien är mindre känd. Hon tillhör den förlorande sidan. När första världskriget bryter ut anmäler hon sig som frivillig soldat för att försvara fosterlandet; kämpar modigt mot fördomarna och diskrimineringen inom armén och blir till sist befäl och fortsätter att stiga i graderna. Efter Oktoberrevolutionen upprättar hon en kvinnlig dödsbataljon och ansluter sig till de vita i inbördeskriget. Inte heller Botjkarjova blir mer än 30 år gammal, då hon arkebuseras av de röda efter att ha tillfångatagits 1920.
Det är utan tvekan två intressanta människoöden som skildras, och en annorlunda beskrivning av ryska revolutionen där aktörernas roller kompliceras av att överklasskvinnan slåss för socialismen, medan den fattiga bondkvinnan är kontrarevolutionär. Samtidigt är båda på sätt och vis feminister, och Botjkarjovas reaktionära drag förmildras av att hon tycker att kvinnor precis som män ska kunna vara med och påverka samhällsutvecklingen.
Det känns också som att Per Enerud har mer sympati för Maria Botjkarjova, medan jag trots allt föredrar Larisa Reisner.

Per Leander