Att göra en fiende

”Jag blev kallad för terrorist” stod det skrivet på ett av plakaten under en demonstration under Hijabuppropet i Stockholm 2013. De som samlats var främst beslöjade kvinnor som protesterade mot hur hatbrotten mot muslimska kvinnor ökar i Sverige. De höll i plakat där de skrivit ned erfaren- heter av antimuslimsk rasism [1] och sexism. På de andra plakaten stod det:

Hon skrek påskkärring efter mig

Han kallade mig för spöke

Jag blev kallad för terrorist

Han gick förbi mig och sa jävla äckel

En man gick avsiktligt in i mig

En kvinna slog mig med sin handväska

Han spottade på mig mitt på universitetet

Han skrek rasistiska glåpord efter mig och puttade mig mot spåret

Hur kommer det sig att muslimska kvinnor i Sverige kallas för terrorist? Hur kommer det sig att muslimska kvinnor har gjorts till ett problem i ett samhälle som det senaste decenniet säger sig ha fört krig för att skydda muslimska kvinnors intressen? I den här texten ska jag skildra konsekvenser av kriget mot terrorismen och hur stereotyper om muslimer har etablerats efter den elfte september.

Efter terrordåden mot World Trade Center i New York 2001 deklarerade USA:s dåvarande president George W. Bush kriget mot terrorismen. Han sade bland annat att detta var ett korståg, ett krig mot terrorism som kommer att ta ett tag och att kriget börjar med Al-Qaida, men inte slutar där, utan att det tar slut när varje terroristgrupp på global nivå har blivit stoppad.

I ett känt tal till nationen 21 september 2001, satte Bush tonen när han sade att: ”Varje nation i varje region har nu ett beslut att fatta. Antingen är ni med oss, eller så är ni med terroristerna”.

Kriget mot terrorismen blev till en militär kampanj som Natoländerna deltog i. Målet sades vara att bekämpa och störta den fundamentalistiska rörelsen Al-Qaida. Detta ledde till krigen mot Afghanistan och Irak, som leddes av USA och Storbritannien. Krigen har orsakat många dödsoffer, främst bland civila men även bland amerikanska soldater. Soldater som nästan uteslutande tillhör USA:s arbetarklass.

Anfallskriget mot Irak 20 mars 2003 var i strid mot folkrätten och det ledde till ett inbördeskrig med dagliga självmordsbombningar med många oskyldiga dödsoffer. I Irak avrättades Iraks diktator Saddam Hussein 2006 och amerikanska trupper fanns kvar i landet till 2011. Osama Bin Laden, ledaren för Al-Qaida avrättades av amerikanska soldater i maj 2011.

USA och de allierade upprättade även ett flertal fängelser där tortyr förekom, de mest kända är Abu-Ghraib fängelset i Irak och Guantanamobasen på Kuba. Där utsattes oskyldiga fångar för tortyr, i efterhand har det inte bevisats att fångarna de facto var terrorister eller att de haft viktig underrättelseinformation. Dessa fängelser är ett tydligt tecken på hur kriget mot terrorismen urholkade rättsäkerheten för muslimer.

Numera använder sig USA istället av drönarattacker (inga soldater på marken utan attacker från fjärrstyrda flygplan) mot mål i Yemen och Pakistan, även där med många oskyldiga dödsoffer.

I Sverige innebar kriget mot terrorismen ett nära samarbete med USA och amerikansk under- rättelsetjänst. 2001 avvisades två terrormisstänkta egyptier efter begäran från USA från Sverige till Egypten, där blev de satta i fängelse och utsatta för tortyr, en av dem blev senare släppt utan något åtal mot sig. Den andre släpptes först efter Mubaraks fall 2011. De har båda fått stora skadestånd utbetalade av svenska staten.

Samma år som avvisningen blev ett banknätverk, Al-Barakat, terrorstämplat i Sverige vilket innebar att tre svensksomalier fick sina tillgångar frysta. År 2008 ogiltigförklarade EU-domstolen terrorstämplingen och uttryckte kritik mot att de tre svensksomalierna inte fått bemöta anklagelserna och inte fått reda på varför de terrorstämplats. År 2009 ströks slutligen Al-Barakat från FN:s terrorlista.

Kriget mot terrorismen har inneburit en inskränkning i de mänskliga rättigheterna, som bland andra Mattias Gardell redogjort för i boken Tortyrens återkomst. Under hösten 2001 och åren framöver auktoriserade president Bush metoder som enligt folkrättsliga normer betraktas som tortyr. Bushadministrationen försökte minska risken för åtal för krigsförbrytelser genom att hänvisa till det undantagstillstånd som ansågs nödvändigt i kriget mot terrorismen. De menade att den islamiske terroristen utgjorde en sådan formidabel motståndare att krigets alla lagar blivit föråldrade [2].

Många av fångarna som placerades på Gutanamobasen blev arresterade i Afghanistan och i jakten på terrorister använde USA sig även av prisjägare och belöningar. Fångarna blev utsatta för tortyr och fick inte genomgå rättegång. De rapporter som framställts av jurister och fångarnas berättelser vittnar om elektrochocker, spårlös tortyr, sparkar, sexförnedring, anusvåldtäkt, hundattacker, skendränkning, skenkvävning och religiös skändning. En svensk, Mehdi Ghezali, hölls fången där.

I Krigets ramar skriver Judith Butler om hur olika typer av rasism skapar ikoniska versioner av befolkningsgrupper som synnerligen sörjbara, och andras vars lidande och död inte är någon förlust, utan vilka förblir osörjbara. Butler menar att denna syn på sörjbarhet bland befolkningsgrupper har konsekvenser för varför och när vi ger uttryck för politiskt betydelsefulla känslor såsom fasa, skuld, rättfärdig sadism, saknad och likgiltighet.

Bilderna från Guantanamo och Abu Ghraib-fängelset visar på hur avhumaniserade uppfattningar om muslimska män normaliserats. Är det inte så att de är skyldiga egentligen, får de inte skylla sig själva som har valt religionen islam? Den typen av tankegångar uttrycks i debatt idag och är nästintill normaliserade.

Än idag finns det fångar på Guantanamobasen, men det uppmärksammas inte längre. Det antimuslimska resonemanget har etablerats och tystnaden kan tolkas som talande för att dessa liv till stor del numera anses vara ovärdiga människoliv. Muslimerna har gjorts till ett problem i världen och därmed osörjbara.

DEN ANTIMUSLIMSKA RASISMENS HISTORIA
Antimuslimsk rasism har en lång historia. I den medeltida konsten avbildade muslimer som: ”Röda djävlar med horn i pannan, muslimer som kroknästa turbanklädda demoner, som blodtörstiga våldsverkare, som hundar, som monstruösa, människoätande varulvar och Muhammed som hund, traditioner som skulle återkomma i 2000-talets antimuslimska karikatyrer.”[3]

Dessa föreställningar av islam och muslimer, skapades under medeltiden och fram till slutet på 1700-talet. Föreställningarna vidareutvecklades senare i och med de europeiska stormakternas koloniala expansion. Den franska och engelsktalande världen reproducerade Orienten som Västs motsats. Tankemodellen såg ut såhär; väst/öst, rationell/irrationell, civiliserad/barbarisk, utvecklad/outvecklad, fri/ofri, demokratisk/despotisk.

När nationsbyggandet senare inleddes i Europa användes de gamla fördomarna. Tankegångarna intensifierades, reviderades och de ledde till det som kallas för den”civiliserademissionens paradox”. De sade sig vilja civilisera den muslimska världen vars förfall orsakades av islam, samtidigt ansåg de att muslimer inte gick civilisera.

I sin bok Slöjans politik kommenterar historikern Joan Wallach Scott detta fenomenen på följande vis:
”Alltså var dessa människor tvungna att skiljas från sin religion om de skulle kunna lyftas upp. Projektet var dock svårt, i och med att man ansåg att islam var både orsak till och en verkan av deras underlägsenhet. Logiken var enligt den följande: Muslimerna led av sina religiösa övertygelser, men dessa övertygelser sade också något om arabernas dekadenta böjelser. Häri låg det paradoxala i den civiliserade missionen, en paradox som kvarstår än idag: det uttalade målet var att civilisera (assimilera) de som i slutändan aldrig kunde civiliseras.”

Scott visar också hur det imperialistiska projektet hade djupt erotiska undertoner. I Algeriet var det de arabiska kvinnorna som fångade de franska kolonisternas fantasi, kolonisterna talade i metaforer om att klä av, avslöja och penetrera. En fransk general klagade på att ”araberna undgår oss”, ”eftersom de döljer sina kvinnor för våra blickar”, vidare brukade de franska trupperna fira sina segrar med att våldta kvinnor i byarna skriver Scott.

En bärande tanke var att ”det är genom kvinnorna som vi kan få grepp om folksjälen”. På initiativ av franska feminister grundades det flickskolor i Algeriet under den tredje franska republiken. Syftet var att vänja av en ny generation kvinnor ”arabisk kultur” och erbjuda frigörelse enligt ”västerländsk modell.” Resonemang som dessa används i kriget mot terrorismen, muslimska tankegods har gjorts till ett problem i världen.

Psykiatrikern och FLN-anhängaren Frantz Fanon lyfte fram slöjans status för revolutionärerna i Algeriet på 1950-talet. Han menade att slöjan var ett sätt att göra motstånd mot kolonialt förtryck. Enligt Fanon mötte de koloniserade kolonisatörernas offensiv mot slöjan med en slöjans kult. Fanon menade att slöjan till en början var en motståndets mekanism och att den även senare fick ett starkt social värde. Den bars enligt honom för att traditionen krävde en åtskillnad mellan könen men också för att ockupanterna bestämt ville ”avslöja” Algeriet.

KONSEKVENSERNA IDAG
”Hur känns det att vara ett problem?” är frågan som sociologen W.E.B. Du Bois ställer i sitt klassiska verk om rasism The Souls of Black Folks från år 1903. I boken introducerar Du Bois teorin om dubbel medvetenhet hos utsatta grupper, en teori som han definierar som: ”Känslan av att alltid se sig själv med andras ögon och ständigt mäta sig själv med måttstockar som upprättats i en främmande värld som betrak- tar en med en kombination av roat förakt och medlidande”

Än idag är Du Bois fråga aktuell för att förstå olika sociala fenomen, utmaningar som väntar, och lösningar på dessa.

Bilden som skapades om muslimska kvinnor under kolonialtiden var den av kvinnorna som både fresterskor och offer. I det postkoloniala tillståndet beskrivs muslimska kvinnor ofta som offer för det muslimska patriarkatet, och muslimska män framställs återigen som särskilt våldsbenägna. Stereotyper om muslimska män fick en helt ny dimension efter attackerna mot World Trade Center i New York den 11 september 2001.

I Göteborg år 2010 blev fyra oskyldiga män gripna mitt i natten när polis stormade en familjs hem med dragna automatvapen. En av dem som greps, en muslimsk man, och misstänktes vara terrorist ska i telefon ska ha sagt att han har en ”sprängande huvudvärk”, vilket föranledde den förnedrande polisinsatsen.

I november publicerades en artikel i Washington Post med titeln ”Europe’s muslims feel under siege” som kan översättas som ”Muslimer i Europa känner sig belägrade”, med belägrade som en metafor för att som muslim vara utsatt och ifrågasatt. I texten återberättas historien om Alisiv Ceran, den danske studenten som, med en väska och en bok, var på väg till sin tenta på Köpenhamns universitet. En medpassagerare på tåget såg i Ceran endast en muslimsk man med skägg och en bok om elfte september (Cerans kurslitteratur) och rapporterade honom som misstänkt terrorist till polisen. Sedan började en intensiv polisjakt på Ceran och han efterlystes i media, Ceran gömde sig på universitetets toalett, eftersom han var rädd för vad som skulle hända om han greps. Han var rädd för att han skulle skjutas. Cerans kommentar till händelsen var att den är ett tecken på att rädslan för islam växer och att ”alla tror att vi är terrorister”.

Det våldsammaste uttrycket för normaliseringen av den antimuslimska rasismen och hetsen i Europa inträffade i och med Breiviks terrorattentat i Norge den 22 juli 2011. Ett attentat som rättfärdigades av Breivik genom hänvisningen till Islam som huvudfienden i hans världsbild. Breivik såg sig själv som en soldat och ansåg att han skyddade Västvärlden mot Islam. En retorik kommen från tiden efter terrorattentaten den 11 september.

Breiviks handlingar kan förstås som en produkt av tiden efter den elfte september. Tiden innan Breiviks attentat bestod av hatfyllda kommentatorsfält på internet där rasister fritt kunde hetsa och skriva avhumaniserande om muslimer. Det var i det samhällsklimatet som Breiviks dåd ägde rum. Inte långt efter dåden började flera stora tidningar och redaktioner att moderera kommentatorsfälten och en självrannsakande debatt om mediers ansvar vad gäller kommentatorsfält och hetsande ägde rum.

Under de tretton år som har gått sedan attackerna den 11 september 2001 har muslimer fått uppleva hur det känns att göras till ett problem. Jag menar att även de unga svenska killar som åker till Syrien för att kriga med IS är ett komplext fenomen som delvis kan förstås mot bakgrund till kriget mot terrorismen och antimuslimsk rasism.
Många av IS-krigarna, men långt ifrån alla, är unga killar från stigmatiserade förorter tillhörande arbetarklassen, eller prekariatet, det vill säga den nya ”farliga” klassen som står utanför välfärdsstatens skydd och trygga anställningar. I tidskriften New Statesman publicerades nyligen en text om två brittiska IS-krigare, som innan avfärden till Syrien hade köpt en bok på nätet med titeln Quran for dummies. Det kan tyda på ett de inte var särskilt intresserade av teologiska frågor utan att de snarare försökte skapa sig en ”terroristidentitet”. Det går att tolka det som att de har internaliserat, det vill säga införlivat, andras tankar om unga muslimska män som terrorister, och gjort dem till sin verklighet. Kanske erbjuds de inte eller förmår inte själva finna några andra alternativ.

Inom sociologin kan dessa män beskrivas tillhöra en social kategori som är utsatt för en så kallad dubbelbindning: förkastade av sitt ursprungssamhälle och utestängda från sina drömmars samhälle på grund av påstådd otillräcklighet [4].

I fallet med IS-krigare handlar det ofta om marginaliserade unga män, män som kan identifieras som tillhörande skaran ”Wasted lives”, ”förspillda liv”. Det vill säga de som blir över, de arbetslösa, de ovärdiga liven, de oönskade liven, de överflödiga liven, de liv som det inte finns någon egentlig plats för i samhället. IS-krigarna är formade av tiden efter den elfte september. IS framgångar i Sverige beror troligtvis inte på en ökad religiös extremism, utan är sannolikt rotad i unga mäns främlingsskap i samhället, ett splittrat samhälle. Denna brist på gemenskap och meningsfull tillvaro utnyttjas av IS. IS-krigare erbjuds att skenbart ta makten över sin livssituation och försöker på så sätt skriva berättelsen om sig själva, den om en hjältekrigare som dog i strid för en god sak. För vem vill leva och dö som ett problem, som en ”loser”? Det är det alternativet som samhället i många fall har erbjudit dem. IS erbjuder hjältedöden.

Även hatbrott mot beslöjade kvinnor som förekommer och ökar idag, 13 år efter den elfte september, menar jag kan ses som en manifestation av hur den antimuslimska rasismens avhumaniserande projekt är fullbordat. Under den här tidsperioden har anti-muslimsk rasism successivt normaliserats, vilket gjort muslimska liv till ovärdiga och osörjbara liv. Den antimuslimska rasismen är nu inne i en ny fas.

Muslimska kvinnors rättigheter har använts i krigföringen mot exempelvis Afghanistan och politiker talar även om dessa kvinnors rättigheter. Men samtidigt ökar utsatthet vad gäller hatbrott och diskriminering i Europa, det diskuteras inte med samma engagemang. Det saknar också visioner, politiska åtgärderna och viljan till förändring. Den muslimska kvinnans kropp har snarare blivit en projektionsyta för diverse rasistiska fantasier och räddningsprojekt.

I år ges Nobels fredspris till Malala Yousafzai som motsatte sig talibanernas förtryck i hemlandet Pakistan och som konsekvens av detta blev skjuten. Malala Yousafzai lyfts fram som en hjälte för sin kamp för flickors rättigheter. När hennes  självbiografi publicerades förra året var en annan flicka från Pakistan aktuell, den nioåriga Nabila Rehman vars mormor dödades i en drönarattack som flera av Nabilas syskon skadades i. Tillsammans med sin pappa reste hon till USA för att berätta om familjens öde och för att protestera mot de amerikanska drönarattackerna.   Nabila Rehman frågade sig varför hon blev utsatt, ”när jag hör att de är ute efter människor som har gjort fel mot USA, då undrar jag, vad har jag gjort för fel mot dem? Vad gjorde min mormor för fel mot dem? Jag gjorde inget fel”. Malala Yousafzai, som har en gemensam fiende med USA i och med hennes arbete mot talibanerna, har uppmärksammats och lyfts fram som ett föredöme. Men att som Nabila Rehman protestera mot USA:s drönarattack mot oskyldiga människor passar inte in i bilden av vem som kämpar för mänskliga rättigheter utan ignoreras. Räddnings- projekten och hyllningarna gäller endast de som blir offer för rätt sorts förtryck, i detta fall det förtryck som talibanerna står för.

Världen efter attackerna den elfte september och kriget mot terrorismen är ingen tryggare plats. Ungdomar som växer upp utan framtidshopp eller alternativ kommer att söka sig till extrema grupper för att skapa sig en mening i livet. Kriget mot terro- rismen har lärt oss att inskränkningar i demokratiska rättigheter och ytterligare stigmatisering av muslimer endast leder till en ökad polarisering av samhället. Vi behöver alla känna oss betydelsefulla och som en del av en social gemenskap. Utmaningen för ett tryggare samhälle bortom säkerhetsapparaten och en ny lagstiftning mot deltagande i krig ligger i att genom en välfärdspolitik för jämlikhet faktiskt skapa den sociala tryggheten och gemenskapen.

 

Fotnoter
[1] Jag föredrar anti-muslimsk rasism för begreppet islamofobi
[2] Mattias Gardell, i boken Tortyrens återkomst
[3] Mattias Gardell, i boken ”Islamofobi”
[4] Zygmunt Bauman i sin bok ”Flytande rädsla”

 

 

Jag blev kallad för terr

”Jag blev kallad för terrorist” stod det skrivet på ett av plakaten under en demonstration under Hijabuppropet i Stockholm 2013. De som samlats var främst beslöjade kvinnor som protesterade mot hur hatbrotten mot muslimska kvinnor ökar i Sverige. De höll i plakat där de skrivit ned erfarenheter av anti-muslimsk rasism (1) och sexism. På de andra plakaten stod det:

Hon skrek påskkärring efter mig

Han kallade mig för spöke

Jag blev kallad för terrorist

Han gick förbi mig och sa jävla äckel

En man gick avsiktligt in i mig

En kvinna slog mig med sin handväska

Han spottade på mig mitt på universitetet

Han skrek rasistiska glåpord efter mig och puttade mig mot spåret

Hur kommer det sig att muslimska kvinnor i Sverige kallas för terrorist? Hur kommer det sig att muslimska kvinnor har gjorts till ett problem i ett samhälle som det senaste decenniet säger sig ha fört krig för att skydda muslimska kvinnors intressen? I den här texten ska jag skildra konsekvenser av kriget mot terrorismen och hur stereotyper om muslimer har etablerats efter den elfte september.

Efter terrordåden mot World Trade Center i New York 2001 deklarerade USA:s dåvarande president George W. Bush kriget mot terrorismen. Han sade bland annat att detta var ett korståg, ett krig mot terrorism som kommer att ta ett tag och att kriget börjar med Al-Qaida, men inte slutar där, utan att det tar slut när varje terroristgrupp på global nivå har blivit stoppad.

I ett känt tal till nationen 21 september 2001, satte Bush tonen när han sade att: ”Varje nation i varje region har nu ett beslut att fatta. Antingen är ni med oss, eller så är ni med terroristerna”.

Kriget mot terrorismen blev till en militär kampanj som Natoländerna deltog i. Målet sades vara att bekämpa och störta den fundamentalistiska rörelsen Al-Qaida. Detta ledde till krigen mot Afghanistan och Irak, som leddes av USA och Storbritannien. Krigen har orsakat många dödsoffer, främst bland civila men även bland amerikanska soldater. Soldater som nästan uteslutande tillhör USA:s arbetarklass.

Anfallskriget mot Irak 20 mars 2003 var i strid mot folkrätten och det ledde till ett inbördeskrig med dagliga självmordsbombningar med många oskyldiga dödsoffer. I Irak avrättades Iraks diktator Saddam Hussein 2006 och amerikanska trupper fanns kvar i landet till 2011. Osama Bin Laden, ledaren för Al-Qaida avrättades av amerikanska soldater i maj 2011.

USA och de allierade upprättade även ett flertal fängelser där tortyr förekom, de mest kända är Abu-Ghraib fängelset i Irak och Guantanamobasen på Kuba. Där utsattes oskyldiga fångar för tortyr, i efterhand har det inte bevisats att fångarna de facto var terrorister eller att de haft viktig underrättelseinformation. Dessa fängelser är ett tydligt tecken på hur kriget mot terrorismen urholkade rättsäkerheten för muslimer.

 

Numera använder sig USA istället av drönarattacker (inga soldater på marken utan attacker från fjärrstyrda flygplan) mot mål i Yemen och Pakistan, även där med många oskyldiga dödsoffer.

I Sverige innebar kriget mot terrorismen ett nära samarbete med USA och amerikansk underrättelsetjänst. 2001 avvisades två terrormisstänkta egyptier efter begäran från USA från Sverige till Egypten, där blev de satta i fängelse och utsatta för tortyr, en av dem blev senare släppt utan något åtal mot sig. Den andre släpptes först efter Mubaraks fall 2011. De har båda fått stora skadestånd utbetalade av svenska staten.

Samma år som avvisningen blev ett banknätverk, Al-Barakat, terrorstämplat i Sverige vilket innebar att tre svensksomalier fick sina tillgångar frysta. År 2008 ogiltigförklarade EU-domstolen terrorstämplingen och uttryckte kritik mot att de tre svensksomalierna inte fått bemöta anklagelserna och inte fått reda på varför de terrorstämplats. År 2009 ströks slutligen Al-Barakat från FN:s terrorlista.

Kriget mot terrorismen har inneburit en inskränkning i de mänskliga rättigheterna, som bland andra Mattias Gardell redogjort för i boken Tortyrens återkomst. Under hösten 2001 och åren framöver auktoriserade president Bush metoder som enligt folkrättsliga normer betraktas som tortyr. Bushadministrationen försökte minska risken för åtal för krigsförbrytelser genom att hänvisa till det undantagstillstånd som ansågs nödvändigt i kriget mot terrorismen. De menade att den islamiske terroristen utgjorde en sådan formidabel motståndare att krigets alla lagar blivit föråldrade (2).

Många av fångarna som placerades på Gutanamobasen blev arresterade i Afghanistan och i jakten på terrorister använde USA sig även av prisjägare och belöningar. Fångarna blev utsatta för tortyr och fick inte genomgå rättegång. De rapporter som framställts av jurister och fångarnas berättelser vittnar om elektrochocker, spårlös tortyr, sparkar, sexförnedring, anusvåldtäkt, hundattacker, skendränkning, skenkvävning och religiös skändning. En svensk, Mehdi Ghezali, hölls fången där.

I ”krigets ramar” skriver Judith Butler om hur olika typer av rasism skapar ikoniska versioner av befolkningsgrupper som synnerligen sörjbara, och andras vars lidande och död inte är någon förlust, utan vilka förblir osörjbara. Butler menar att denna syn på sörjbarhet bland befolkningsgrupper har konsekvenser för varför och när vi ger uttryck för politiskt betydelsefulla känslorsåsom fasa, skuld, rättfärdig sadism, saknad och likgiltighet.

Bilderna från Guantanamo och Abu Ghraib-fängelset visar på hur avhumaniserade uppfattningar om muslimska män normaliserats. Är det inte så att de är skyldiga egentligen, får de inte skylla sig själva som har valt religionen islam? Den typen av tankegångar uttrycks i debatt idag och är nästintill normaliserade.

Än idag finns det fångar på Guantanamobasen, men det uppmärksammas inte längre. Det anti-muslimska resonemanget har etablerats och tystnaden kan tolkas som talande för att dessa liv till stor del numera anses vara ovärdiga människoliv. Muslimerna har gjorts till ett problem i världen och därmed osörjbara.

Den antimuslimska rasismens historia

Antimuslimsk rasism har en lång historia. I den medeltida konsten avbildade muslimer som:

”Röda djävlar med horn i pannan, muslimer som kroknästa turbanklädda demoner, som blodtörstiga våldsverkare, som hundar, som monstruösa, människoätande varulvar och Muhammed som hund, traditioner som skulle återkomma i 2000-talets antimuslimska karikatyrer.”(3)

Dessa föreställningar av islam och muslimer, skapades under medeltiden och fram till slutet på 1700-talet. Föreställningarna vidareutvecklades senare i och med de europeiska stormakternas koloniala expansion. Den franska och engelsktalande världen reproducerade Orienten som Västs motsats. Tankemodellen såg ut såhär; väst/öst, rationell/irrationell, civiliserad/barbarisk, utvecklad/outvecklad, fri/ofri, demokratisk/despotisk.

När nationsbyggandet senare inleddes i Europa användes de gamla fördomarna. Tankegångarna intensifierades, reviderades och de ledde till det som kallas för den ”civiliserade missionens paradox”. De sade sig vilja civilisera den muslimska världen vars förfall orsakades av islam, samtidigt ansåg de att muslimer inte gick civilisera.

I sin bok ”Slöjans politik” kommenterar historikern Joan Wallach Scott detta fenomenen på följande vis:

”Alltså var dessa människor tvungna att skiljas från sin religion om de skulle kunna lyftas upp. Projektet var dock svårt, i och med att man ansåg att islam var både orsak till och en verkan av deras underlägsenhet. Logiken var enligt den följande: Muslimerna led av sina religiösa övertygelser, men dessa övertygelser sade också något om arabernas dekadenta böjelser. Häri låg det paradoxala i den civiliserade missionen, en paradox som kvarstår än idag: det uttalade målet var att civilisera (assimilera) de som i slutändan aldrig kunde civiliseras.”

Scott visar också hur det imperialistiska projektet hade djupt erotiska undertoner. I Algeriet var det de arabiska kvinnorna som fångade de franska kolonisternas fantasi, kolonisterna talade i metaforer om att klä av, avslöja och penetrera. En fransk general klagade på att ”araberna undgår oss”, ”eftersom de döljer sina kvinnor för våra blickar”, vidare brukade de franska trupperna fira sina segrar med att våldta kvinnor i byarna skriver Scott.

En bärande tanke var att ”det är genom kvinnorna som vi kan få grepp om folksjälen”. På initiativ av franska feminister grundades det flickskolor i Algeriet under den tredje franska republiken. Syftet var att vänja av en ny generation kvinnor ”arabisk kultur” och erbjuda frigörelse enligt ”västerländsk modell.” Resonemang som dessa används i kriget mot terrorismen, muslimska tankegods har gjorts till ett problem i världen.

Psykiatrikern och FLN-anhängaren Frantz Fanon lyfte fram slöjans status för revolutionärerna i Algeriet på 1950-talet. Han menade att slöjan var ett sätt att göra motstånd mot kolonialt förtryck. Enligt Fanon mötte de koloniserade kolonisatörernas offensiv mot slöjan med en slöjans kult. Fanon menade att slöjan till en början var en motståndets mekanism och att den även senare fick ett starkt social värde. Den bars enligt honom för att traditionen krävde en åtskillnad mellan könen men också för att ockupanterna bestämt ville ”avslöja” Algeriet.

Konsekvenserna idag

”Hur känns det att vara ett problem?” är frågan som sociologen W.E.B. Du Bois ställer i sitt klassiska verk om rasism The Souls of Black Folks från år 1903. I boken introducerar Du Bois teorin om dubbel medvetenhet hos utsatta grupper, en teori som han definierar som:

”Känslan av att alltid se sig själv med andras ögon och ständigt mäta sig själv med måttstockar som upprättats i en främmande värld som betraktar en med en kombination av roat förakt och medlidande”

Än idag är Du Bois fråga aktuell för att förstå olika sociala fenomen, utmaningar som väntar, och lösningar på dessa.

Bilden som skapades om muslimska kvinnor under kolonialtiden var den av kvinnorna som både fresterskor och offer. I det postkoloniala tillståndet beskrivs muslimska kvinnor ofta som offer för det muslimska patriarkatet, och muslimska män framställs återigen som särskilt våldsbenägna. Stereotyper om muslimska män fick en helt ny dimension efter attackerna mot World Trade Center i New York den elfte september 2001.

I Göteborg år 2010 blev fyra oskyldiga män gripna mitt i natten när polis stormade en familjs hem med dragna automatvapen. En av dem som greps, en muslimsk man, och misstänktes vara terrorist ska i telefon ska ha sagt att han har en ”sprängande huvudvärk”, vilket föranledde den förnedrande polisinsatsen.

I november publicerades en artikel i Washington Post med titeln ”Europe’s muslims feel under siege” som kan översättas som ”Muslimer i Europa känner sig belägrade”, med belägrade som en metafor för att som muslim vara utsatt och ifrågasatt. I texten återberättas historien om Alisiv Ceran, den danske studenten som, med en väska och en bok, var på väg till sin tenta på Köpenhamns universitet. En medpassagerare på tåget såg i Ceran endast en muslimsk man med skägg och en bok om elfte september (Cerans kurslitteratur) och rapporterade honom som misstänkt terrorist till polisen. Sedan började en intensiv polisjakt på Ceran och han efterlystes i media, Ceran gömde sig på universitetets toalett, eftersom han var rädd för vad som skulle hända om han greps. Han var rädd för att han skulle skjutas. Cerans kommentar till händelsen var att den är ett tecken på att rädslan för islam växer och att ”alla tror att vi är terrorister” .

Det våldsammaste uttrycket för normaliseringen av den anti-muslimska rasismen och hetsen i Europa inträffade i och med Breiviks terrorattentat i Norge den 22:a juli 2011. Ett attentat som rättfärdigades av Breivik genom hänvisningen till Islam som huvudfienden i hans världsbild. Breivik såg sig själv som en soldat och ansåg att han skyddade Västvärlden mot Islam. En retorik kommen från tiden efter terrorattentaten den elfte september.

Breiviks handlingar kan förstås som en produkt av tiden efter den elfte september. Tiden innan Breiviks attentat bestod av hatfyllda kommentatorsfält på internet där rasister fritt kunde hetsa och skriva avhumaniserande om muslimer. Det var i det samhällsklimatet som Breiviks dåd ägde rum. Inte långt efter dåden började flera stora tidningar och redaktioner att moderera kommentatorsfälten och en självrannsakande debatt om mediers ansvar vad gäller kommentatorsfält och hetsande ägde rum.

Under de tretton år som har gått sedan attackerna den 11e september 2001 har muslimer fått uppleva hur det känns att göras till ett problem. Jag menar att även de unga svenska killar som åker till Syrien för att kriga med IS är ett komplext fenomen som delvis kan förstås mot bakgrund till kriget mot terrorismen och antimuslimsk rasism.

Många av IS-krigarna, men långt ifrån alla, är unga killar från stigmatiserade förorter tillhörande arbetarklassen, eller prekariatet, det vill säga den nya ”farliga” klassen som står utanför välfärdsstatens skydd och trygga anställningar. I tidskriften New Statesman publicerades nyligen en text om två brittiska IS-krigare, som innan avfärden till Syrien hade köpt en bok på nätet med titeln ”Quran for dummies”. Det kan tyda på ett de inte var särskilt intresserade av teologiska frågor utan att de snarare försökte skapa sig en ”terroristidentitet”. Det går att tolka det som att de har internaliserat, det vill säga införlivat, andras tankar om unga muslimska män som terrorister, och gjort dem till sin verklighet. Kanske erbjuds de inte eller förmår inte själva finna några andra alternativ.

Inom sociologin kan dessa män beskrivas tillhöra en social kategori som är utsatt för en så kallad dubbelbindning: förkastade av sitt ursprungssamhälle och utestängda från sina drömmars samhälle på grund av påstådd otillräcklighet (4).

I fallet med IS-krigare handlar det ofta om marginaliserade unga män, män som kan identifieras som tillhörande skaran ”Wasted lives”, ”förspillda liv”. Det vill säga de som blir över, de arbetslösa, de ovärdiga liven, de oönskade liven, de överflödiga liven, de liv som det inte finns någon egentlig plats för i samhället.

IS-krigarna är formade av tiden efter den elfte september. IS framgångar i Sverige beror troligtvis inte på en ökad religiös extremism, utan är sannolikt rotad i unga mäns främlingsskap i samhället, ett splittrat samhälle. Denna brist på gemenskap och meningsfull tillvaro utnyttjas av IS. IS-krigare erbjuds att skenbart ta makten över sin livssituation och försöker på så sätt skriva berättelsen om sig själva, den om en hjältekrigare som dog i strid för en god sak. För vem vill leva och dö som ett problem, som en ”loser”? Det är det alternativet som samhället i många fall har erbjudit dem. IS erbjuder hjältedöden.

Även hatbrott mot beslöjade kvinnor som förekommer och ökar idag, 13 år efter den elfte september, menar jag kan ses som en manifestation av hur den anti-muslimska rasismens avhumaniserande projekt är fullbordat. Under den här tidsperioden har anti-muslimsk rasism successivt normaliserats, vilket gjort muslimska liv till ovärdiga och osörjbara liv. Den anti-muslimska rasismen är nu inne i en ny fas.

Muslimska kvinnors rättigheter har använts i krigföringen mot exempelvis Afghanistan och politiker talar även om dessa kvinnors rättigheter. Men samtidigt ökar utsatthet vad gäller hatbrott och diskriminering i Europa, det diskuteras inte med samma engagemang. Det saknar också visioner, politiska åtgärderna och viljan till förändring. Den muslimska kvinnans kropp har snarare blivit en projektionsyta för diverse rasistiska fantasier och räddningsprojekt.

I år ges Nobels fredspris till Malala Yousafzai som motsatte sig talibanernas förtryck i hemlandet Pakistan och som konsekvens av detta blev skjuten. Malala Yousafzai lyfts fram som en hjälte för sin kamp för flickors rättigheter. När hennes självbiografi publicerades förra året var en annan flicka från Pakistan aktuell, den nioåriga Nabila Rehman var mormor dödades i en drönarattack som flera av Nabilas syskon skadades i. Tillsammans med sin pappa reste hon till USA för att berätta om familjens öde och för att protestera mot de amerikanska drönarattackerna

Nabila Rehman frågade sig varför hon blev utsatt, ”när jag hör att de är ute efter människor som har gjort fel mot USA, då undrar jag, vad har jag gjort för fel mot dem? Vad gjorde min mormor för fel mot dem? Jag gjorde inget fel”.

Malala Yousafzai, som har en gemensam fiende med USA i och med hennes arbete mot talibanerna, har uppmärksammats och lyfts fram som ett föredöme. Men att som Nabila Rehman protestera mot USA:s drönarattack mot oskyldiga människor passar inte in i bilden av vem som kämpar för mänskliga rättigheter utan ignoreras. Räddningsprojekten och hyllningarna gäller endast de som blir offer för rätt sorts förtryck, i detta fall det förtryck som talibanerna står för.

Världen efter attackerna den elfte september och kriget mot terrorismen är ingen tryggare plats. Ungdomar som växer upp utan framtidshopp eller alternativ kommer att söka sig till extrema grupper för att skapa sig en mening i livet. Kriget mot terrorismen har lärt oss att inskränkningar i demokratiska rättigheter och ytterligare stigmatisering av muslimer endast leder till en ökad polarisering av samhället. Vi behöver alla känna oss betydelsefulla och som en del av en social gemenskap. Utmaningen för ett tryggare samhälle bortom säkerhetsapparaten och en ny lagstiftning mot deltagande i krig ligger i att genom en välfärdspolitik för jämlikhet faktiskt skapa den sociala tryggheten och gemenskapen.

 

(1) Jag föredrar anti-muslimsk rasism för begreppet islamofobi

(2) Mattias Gardell, i boken ”Tortyrens återkomst”

(3) Mattias Gardell, i boken ”Islamofobi”

(4) Zygmunt Bauman i sin bok ”Flytande rädsla”

orist
Han gick förbi mig och sa jävla äckel En man gick avsiktligt in i mig

En kvinna slog mig med sin handväska Han spottade på mig mitt på universitetet Han skrek rasistiska glåpord efter mig och

puttade mig mot spåret
Hur kommer det sig att muslimska kvinnor i

Sverige kallas för terrorist? Hur kommer det sig att muslimska kvinnor har gjorts till ett problem i ett samhälle som det senaste decenniet säger sig ha fört krig för att skydda muslimska kvinnors intres- sen? I den här texten ska jag skildra konsekvenser av kriget mot terrorismen och hur stereotyper om muslimer har etablerats efter den elfte september.

Efter terrordåden mot World Trade Center i New York 2001 deklarerade USA:s dåvarande presi- dent George W. Bush kriget mot terrorismen. Han sade bland annat att detta var ett korståg, ett krig mot terrorism som kommer att ta ett tag och att kriget börjar med Al-Qaida,

”Jag blev kallad för terrorist” stod det skrivet på ett av plakaten under en demonstration under Hijabuppropet i Stockholm 2013. De som samlats var främst beslöjade kvinnor som protesterade mot hur hatbrotten mot muslimska kvinnor ökar i Sverige. De höll i plakat där de skrivit ned erfaren- heter av anti-muslimsk rasism [1] och sexism. På de andra plakaten stod det:

Hon skrek påskkärring efter mig Han kallade mig för spöke
Jag blev kallad för terrorist
Han gick förbi mig och sa jävla äckel En man gick avsiktligt in i mig

En kvinna slog mig med sin handväska Han spottade på mig mitt på universitetet Han skrek rasistiska glåpord efter mig och

puttade mig mot spåret
Hur kommer det sig att muslimska kvinnor i

Sverige kallas för terrorist? Hur kommer det sig att muslimska kvinnor har gjorts till ett problem i ett samhälle som det senaste decenniet säger sig ha fört krig för att skydda muslimska kvinnors intres- sen? I den här texten ska jag skildra konsekvenser av kriget mot terrorismen och hur stereotyper om muslimer har etablerats efter den elfte september.

Efter terrordåden mot World Trade Center i New York 2001 deklarerade USA:s dåvarande presi- dent George W. Bush kriget mot terrorismen. Han sade bland annat att detta var ett korståg, ett krig mot terrorism som kommer att ta ett tag och att kriget börjar med Al-Qaida, men inte slutar där, utan att det tar slut när varje terroristgrupp på global nivå har blivit stoppad.
I ett känt tal till nationen 21 september 2001, satte Bush tonen när han sade att: ”Varje nation i varje region har nu ett beslut att fatta. Antingen är ni med oss, eller så är ni med terroristerna”.

Kriget mot terrorismen blev till en militär kampanj som Natoländerna deltog i. Målet sades vara att bekämpa och störta den fundamentalis- tiska rörelsen Al-Qaida. Detta ledde till krigen mot Afghanistan och Irak, som leddes av USA och Stor- britannien. Krigen har orsakat många dödsoffer, främst bland civila men även bland amerikanska soldater. Soldater som nästan uteslutande tillhör USA:s arbetarklass.

Anfallskriget mot Irak 20 mars 2003 var i strid mot folkrätten och det ledde till ett inbördeskrig med dagliga självmordsbombningar med många oskyldiga dödsoffer. I Irak avrättades Iraks diktator Saddam Hussein 2006 och amerikanska trupper fanns kvar i landet till 2011. Osama Bin Laden, ledaren för Al-Qaida avrättades av amerikanska soldater i maj 2011.

USA och de allierade upprättade även ett flertal fängelser där tortyr förekom, de mest kända är Abu-Ghraib fängelset i Irak och Guantanamobasen

men inte slutar där, utan att det tar slut när varje terroristgrupp på global nivå har blivit stoppad.
I ett känt tal till nationen 21 september 2001, satte Bush tonen när han sade att: ”Varje nation i varje region har nu ett beslut att fatta. Antingen är ni med oss, eller så är ni med terroristerna”.

Kriget mot terrorismen blev till en militär kampanj som Natoländerna deltog i. Målet sades vara att bekämpa och störta den fundamentalis- tiska rörelsen Al-Qaida. Detta ledde till krigen mot Afghanistan och Irak, som leddes av USA och Stor- britannien. Krigen har orsakat många dödsoffer, främst bland civila men även bland amerikanska soldater. Soldater som nästan uteslutande tillhör USA:s arbetarklass.

Anfallskriget mot Irak 20 mars 2003 var i strid mot folkrätten och det ledde till ett inbördeskrig med dagliga självmordsbombningar med många oskyldiga dödsoffer. I Irak avrättades Iraks diktator Saddam Hussein 2006 och amerikanska trupper fanns kvar i landet till 2011. Osama Bin Laden, ledaren för Al-Qaida avrättades av amerikanska soldater i maj 2011.

USA och de allierade upprättade även ett flertal fängelser där tortyr förekom, de mest kända är Abu-Ghraib fängelset i Irak och Guantanamobasen

men inte slutar där, utan att det tar slut när varje terroristgrupp på global nivå har blivit stoppad.
I ett känt tal till nationen 21 september 2001, satte Bush tonen när han sade att: ”Varje nation i varje region har nu ett beslut att fatta. Antingen är ni med oss, eller så är ni med terroristerna”.

Kriget mot terrorismen blev till en militär kampanj som Natoländerna deltog i. Målet sades vara att bekämpa och störta den fundamentalis- tiska rörelsen Al-Qaida. Detta ledde till krigen mot Afghanistan och Irak, som leddes av USA och Stor- britannien. Krigen har orsakat många dödsoffer, främst bland civila men även bland amerikanska soldater. Soldater som nästan uteslutande tillhör USA:s arbetarklass.

Anfallskriget mot Irak 20 mars 2003 var i strid mot folkrätten och det ledde till ett inbördeskrig med dagliga självmordsbombningar med många oskyldiga dödsoffer. I Irak avrättades Iraks diktator Saddam Hussein 2006 och amerikanska trupper fanns kvar i landet till 2011. Osama Bin Laden, ledaren för Al-Qaida avrättades av amerikanska soldater i maj 2011.

USA och de allierade upprättade även ett flertal fängelser där tortyr förekom, de mest kända är Abu-Ghraib fängelset i Irak och Guantanamobasen

ot muslimska kvinnor ökar i

Sverige. De höll i plakat där de skrivit ned erfaren
heter av anti-muslimsk rasism
[1]
och sexism. På de
andra plakaten stod det:
Hon skrek påskkärring efter mig
Han kallade mig för spöke
Jag blev kallad för terrorist
Han gick förbi mig och sa jävla äckel
En man gick avsiktligt in i mig
En kvinna slog mig med sin handväska
Han spottade på mig mitt på universitetet
Han skrek rasistiska glåpord efter mig och
puttade mig mot spåret
Hur kommer det sig att muslimska kvinnor i
Sverige kallas för terrorist? Hur kommer det sig att
muslimska kvinnor har gjorts till ett problem i ett
samhälle som det senaste decenniet säger sig ha
fört krig för att skydda muslimska kvinnors intres
sen? I den här texten ska jag skildra konsekvenser
av kriget mot terrorismen och hur stereotyper om
muslimer har etablerats efter den elfte september.
Efter terrordåden mot World Trade Center i
New York 2001 deklarerade USA:s dåvarande presi
dent George W. Bush kriget mot terrorismen. Han
sade bland annat att detta var ett korståg, ett krig
mot terrorism som kommer att ta ett tag och att
kriget börjar med Al-Qaida, men inte slutar där,
utan att det tar slut när varje terroristgrupp på
global nivå har blivit stoppad.
I ett känt tal till nationen 21 september 2001,
satte Bush tonen när han sade att: ”Varje nation i
varje region har nu ett beslut att fatta. Antingen är
ni med oss, eller så är ni med terroristerna”.
Kriget mot terrorismen blev till en militär
kampanj som Natoländerna deltog i. Målet sades
vara att bekämpa och störta den fundamentalis
tiska rörelsen Al-Qaida. Detta ledde till krigen mot
Afghanistan och Irak, som leddes av USA och Stor
britannien. Krigen har orsakat många dödsoffer,
främst bland civila men även bland amerikanska

sol

”Jag blev kallad för terrorist” stod det skrivet
på ett av plakaten under en demonstration under
Hijabuppropet i Stockholm 2013. De som samlats
var främst beslöjade kvinnor som protesterade
mot hur hatbrotten mot muslimska kvinnor ökar i
Sverige. De höll i plakat där de skrivit ned erfaren
heter av anti-muslimsk rasism
[1]
och sexism. På de
andra plakaten stod det:
Hon skrek påskkärring efter mig
Han kallade mig för spöke
Jag blev kallad för terrorist
Han gick förbi mig och sa jävla äckel
En man gick avsiktligt in i mig
En kvinna slog mig med sin handväska
Han spottade på mig mitt på universitetet
Han skrek rasistiska glåpord efter mig och
puttade mig mot spåret
Hur kommer det sig att muslimska kvinnor i
Sverige kallas för terrorist? Hur kommer det sig att
muslimska kvinnor har gjorts till ett problem i ett
samhälle som det senaste decenniet säger sig ha
fört krig för att skydda muslimska kvinnors intres
sen? I den här texten ska jag skildra konsekvenser
av kriget mot terrorismen och hur stereotyper om
muslimer har etablerats efter den elfte september.
Efter terrordåden mot World Trade Center i
New York 2001 deklarerade USA:s dåvarande presi
dent George W. Bush kriget mot terrorismen. Han
sade bland annat att detta var ett korståg, ett krig
mot terrorism som kommer att ta ett tag och att
kriget börjar med Al-Qaida, men inte slutar där,
utan att det tar slut när varje terroristgrupp på
global nivå har blivit stoppad.
I ett känt tal till nationen 21 september 2001,
satte Bush tonen när han sade att: ”Varje nation i
varje region har nu ett beslut att fatta. Antingen är
ni med oss, eller så är ni med terroristerna”.
Kriget mot terrorismen blev till en militär
kampanj som Natoländerna deltog i. Målet sades
vara att bekämpa och störta den fundamentalis
tiska rörelsen Al-Qaida. Detta ledde till krigen mot
Afghanistan och Irak, som leddes av USA och Stor
britannien. Krigen har orsakat många dödsoffer,
främst bland civila men även bland amerikanska
soldater. Soldater som nästan uteslutande tillhör
USA:s arbetarklass.
Anfallskriget mot Irak 20 mars 2003 var i strid
mot folkrätten och det ledde till ett inbördeskrig
med dagliga självmordsbombningar med många
oskyldiga dödsoffer. I Irak avrättades Iraks diktator
Saddam Hussein 2006 och amerikanska trupper
fanns kvar i landet till 2011. Osama Bin Laden,
ledaren för Al-Qaida avrättades av amerikanska
soldater i maj 2011.
USA och de allierade upprättade även ett flertal
fängelser där tortyr förekom, de mest kända är
Abu-Ghraib fängelset i Irak och Guantanamobasen

dater. Soldater som nästan uteslutande tillhör

USA:s arbetarklass.
Anfallskriget mot Irak 20 mars 2003 var i strid
mot folkrätten och det ledde till ett inbördeskrig
med dagliga självmordsbombningar med många
oskyldiga dödsoffer. I Irak avrättades Iraks diktator
Saddam Hussein 2006 och amerikanska trupper
fanns kvar i landet till 2011. Osama Bin Laden,
ledaren för Al-Qaida avrättades av amerikanska
soldater i maj 2011.
USA och de allierade upprättade även ett flertal
fängelser där tortyr förekom, de mest kända är
Abu-Ghraib fängelset i Irak och Guantanamobasen