Påvlig historia skrevs på söndagen den 18 januari under påven Franciskus besök på Filippinerna när, enligt Vatikanens presschef jesuitpater Federico Lombardi, uppskattningsvis 6–7 miljoner människor deltog vid påvens avslutande mässa i Manila. ”Det är det officiella antalet deltagare som myndigheterna uppskattat”, sade Lombardi vid en presskonferens.
Därmed skulle mässan vara det största påvliga evenemanget hittills i historien och överträffa den hittillsvarande rekordhållaren, också i Manila, nämligen Världsungdomsdagen 1995 med dåvarande påven Johannes Paulus II som lockade 4–5 miljoner deltagare.
Mässan i Rizal Park i Manila var det avslutande publika arrangemanget under påvens drygt fyra dagars besök i landet där 86 procent av befolkningen identifierar sig som katoliker. På senare år har det fattiga landet drabbats hårt av tyfoner, jordbävningar och andra naturkatastrofer. Enorma mängder människor har deltagit vid mässorna och andra offentliga möten under besöket.
Under sitt apostoliska besök har påven flera gånger avvikit från både det officiella schemat och sina förberedda tal. De mest uppmärksammade exemplen har varit ett spontant möte med gatubarn och hans mycket starka ordval vid en träff med filippinska familjer, där han varnade för preventivmedel och för att omdefiniera äktenskapet.
När Franciskus tidigare på söndagen träffade offer för tyfonen Haiyan (i december 2013) tillsammans hjälparbetare, sade han att alla som hjälper de fattiga och utsatta måste överväga om de själva vet hur de ska be om hjälp på områden där de är utsatta. Till en ung ingenjör som deltagit i räddningsarbetet sade påven: ”Känner du dig självtillräcklig av att erbjuda andra något, men inte tror att du själv är i behov av hjälp? Vet du om att du också är fattig och utsatt? Känner du till behovet av att få motta? Tar du emot evangeliets budskap från dem du tjänar? Tillåter du andra att ge från sin rikedom till dig?”
Påvens fråga var ett svar på en fråga från den unge ingenjören om hur unga människor kan lyckas i livet utan att förblindas av världsliga frestelser för att på riktigt föra ut barmhärtighet och medkänsla till andra. Och Franciskus svarade alltså först med denna motfråga, för att sedan förklara vad han menade: ”Det ni saknar är att lära er att be, att fråga. Det är inte lätt att förstå. Att lära sig ta emot kräver ödmjukhet. De som är rika måste lära sig hur de kan ta emot det som de fattiga har att erbjuda. Så blir man hjälpt att mogna i att ge till andra – att lära sig öppna sin hand av egen fattigdom.”
I sin predikan i den stora avslutande mässan i Manila senare på söndagen återvände påven Franciskus till temat familjen i dagens samhälle. Han pekade på vår identitet som Guds barn, kallade att skydda familjen mot ”de många attacker som hotar den”, attacker genom samhälleliga åtgärder som han betecknade som ”lömska” eftersom de ”går emot allt vi håller för sant och heligt, det mest vackra och ädla i vår kultur”. Detta gäller, menade han, både våra egna familjer och ”de stora familjerna som utgörs av Kyrkan och av världen, vår mänskliga familj”.
”Konkret måste vi se varje barn som en gåva att välkomna, vårda och beskydda” så som Jesus gjorde, och ”våra ungdomar behöver vi beskydda, vägleda och uppmuntra att bygga ett samhälle värdigt vårt stora andliga och kulturella arv, och inte tillåta dem att bli fråntagna hoppet och dömda till ett liv på gatan”.
Påven Franciskus förklarade att vår djupaste identitet ligger i att vi har adopterats som ”Guds barn, medlemmar av Guds familj. Vi såg vackra uttryck för detta när filippiner samlades runt våra bröder och systrar som drabbats av tyfonen”. Denna identitet måste skyddas, upprepade påven igen, och exemplifierade hur Jesus Kristus själv som barn behövde skydd av sin familj och särskilt av den helige Josef, när hans liv omedelbart efter födseln hotades av kung Herodes.
Filippinernas ställning som det mest katolska landet i Asien är både en särskild gåva och välsignelse från Gud, och en kallelse, fortsatte påven i sin predikan. ”Ni filippiner är kallade att vara framträdande missionärer för tron i Asien, mitt i en värld av synd som har vanställt skönheten i naturen. Genom synden har människan också förstört enheten och skönheten i vår mänskliga familj, i form av sociala strukturer som upprätthåller fattigdom, okunnighet och korruption”.
Omgivna av alla problem och svårigheter kan vi frestas att bara ge upp, erkände den Helige fadern vidare. ”Det kan verka som om evangeliets löften inte gäller, att de är orealistiska. Men det verkliga hotet är Satans lögner; han som ofta gömmer sina snaror bakom en fasad av förfining, bakom lockelsen att vara ’modern’ och ’som alla andra’,” förklarade påven.
”Satan förvirrar oss med löften om kortlivade njutningar, ytliga tidsfördriv. Så slösar vi våra av Gud givna gåvor på småsaker; vi slösar våra pengar på spel och drickande; vi vänder oss själva ut och in men glömmer att fokusera på det som verkligen betyder något. Vi glömmer att i hjärtat förbli Guds barn.” Men från Jesusbarnet kan vi lära att komma ihåg vår identitet som Guds barn och bli villiga att kämpa mot attackerna på familjestrukturen i samhället och på Guds stora familj, påminde påven.
”Så här på slutet av mitt besök på Filippinerna anbefaller jag er till honom, till Jesus som kom till oss som ett barn. Må han göra alla älskade människor i detta land i stånd att arbeta tillsammans, skydda varandra genom att börja med era familjer och gemenskaper, och bygga en värld av rättvisa, integritet och fred”, avslutade påven sin predikan.
Påven Franciskus återvänder till Rom på måndagen den 19 januari efter en avslutningsceremoni i Manila.
Catholic News Agency (CNA) 2015-01-18