Titta! Vithetsnormer får löven att skifta färg

Höstlöv. Foto: Jean-Baptiste Delcroix

Jag är trött på alla vithetsnormer. Trött på falska leenden och klappar på axeln av de som vill tatuera in en och ett på min tunga i rädslan att jag, gud förbjude skulle råka säga fel! Gud så trött jag är på alla dessa fördomar som jag måste stå till svars för hela tiden. De säger att svarta är lata och därför arbetslösa eller att det flödar inkompetens i mina ådror och vakuum i min hjärna. Andra säger att mina stora läppar har ett annat syfte än att tala eller att jag knappt klarar av min skolgång när jag är läraren utan certifikat under lektionerna. Gud vad jag är trött på allt pladder om att jag inte får vara här, vara där, vara någonstans. Svart är en annan synonym för mörker, mörker är en synonym för döden, döden är en synonym för graven. Jag är inte mörkret, graven eller döden men jag är svart. Uppriktigt sagt vill jag inte vara vit, inte efter er benämning. För jag vill inte stå till svars för de folkmord som inte står i våra historieböcker. Detta eftersom man oftast är privilegierad och ovetande om alla sina fördelar. Det är som att tro på tomten när jag kan se kaksmulorna och mjölk mustaschen på Pappa.

Förlåt pappa för att jag som barn inte ville bli som du när jag blev stor, för mörk och svart, jag tar allt tillbaks. Jag älskar dig och hela dig, den mörka huden på din nacke och den ännu mörkare nyansen av svart i dina ögon. Den som gnistrar till när du ler och dina mungipor böjer sig likt händer som ber Fajr. Det var alla vithetsnormer, jag var rädd och ville inte vara det jag var född till att vara. Din dotter.

När jag var liten trodde jag det inte fanns foundation för svarta. Jag trodde att jag en dag skulle se ut som Barbie. Hitta Ken och det där drömhuset. Fan va jag hade fel… Det kändes alltid som om jag slog till lilltån i tröskeln när jag sneglade på den svarta Bratz-dockan som jag inte köpte, Sasha snälla förlåt mig. Det var vithetsnormen som de strödde över mig, manierade mig i och la mig under granen som fina paket från Kappahl på julreklamer. Men jag firar inte ens jul men gud förbjude muslim får man ju inte vara, Starfallah

Så jag frågar då den vita eliten hur 11 september kan vara den mörkaste dagen i historien när skrikande barn i Gaza, Nigeria, Centrala Afrika och Syrien lär sig springa innan de lär sig att gå? Men jag ska vara neutral eller hur? Svensk, tycka lagom till om allt. Det är så svårt att vara det för ibland hör jag nämligen kedjorna rassla runt mina fötter när jag går, slavhandeln tycks fortgå i en modern tid. Under sådana dagar hör jag vinden tjuta. Sena vinterdagar håller jag i en tunga som skurits av och det är för dem som jag skriver detta. De vars tunga kvävts i vithetsnormen.

Dagligen ser jag kvinnor från Mellanöstern och andra trädgårdar som gömmer sin skönhet. De opererar sina näsor, använder vitt puder och väljer att smälta in i mängden fast än det aldrig funnits någon jäkla mängd! Faktum är att vi bara älskar att kategorisera oss. För ifall det låg två gråa stenar framför oss skulle vi dela upp dem, kalla den andra ljusare och den ene mörkare, inte lika slät, för stor eller för liten, kanske för vass, vem vet vi skulle nog placera den fina stenen över den andra och rada upp en massa sandkorn för att bilda en maktordning, för vad är stenar egentligen utan dess undersåtar?

Vithetsnormen i sig är bristande då vitt och svart i själva verket inte är färger, utan svart är avsaknaden av alla andra färger och vitt är summan av dem. Det ligger mycket i färglära, hur vi saknar ting som andra stulit. Så sluta applicera era dumma normer i allt för bleka färger på mig och alla andra som inte passar ramarna, för jag har alltid ritat utanför konturerna i färgboken.

Alla är trötta på vithetsnormerna, det är därför löven skiftar färg när det är höst. De faller av innan vinter kommer och täcker landskapet i skimrande vitt.

Writer M

Writer M. Foto: Privat
Om Writer M
Jag skriver inte texter för att ni ska läsa dem utan för att ni ska känna de känslor som svept sig runt omkring mig. Noveller, dikter, tal och spoken poetry är min passion. Vi från orten ser inte livet i svart och vitt utan i regnbågens alla färger.