För några dagar sedan var det två år sedan dåvarande påven Benedictus XVI meddelade sitt historiska beslut att abdikera. Eftermälet till hans pontifikat är på många sätt ljust.
”Påven Benedictus inflytande var oerhört stort”, säger ärkebiskop Arthur Roche, sekreterare vid Kongregationen för gudstjänstlivet. ”Hans undervisning, hans balanserade syn, hans förmåga att gå på djupet med så många saker och med en sådan klarhet” är några av kännetecknen på Benedictus pontifikat, sade ärkebiskop Roche till nyhetsbyrån CNA.
Normalt sett är den 11 februari en ledig dag i Vatikanen på grund av festdagen för Vår Fru av Lourdes som firas detta datum. Men dagen fick en speciell betydelse 2013 när Benedictus tog tillfället att meddela sin avgång vid ett relativt rutinartat konsistorium där de flesta församlade inte hade väntat sig någon annan information än datumen för några kommande helgonförklaringar. Tre veckor senare, den 28 februari, skulle Benedictus XVI hälsa de församlade människorna från balkongen på det påvliga sommarresidenset Castel Gandolfo för sista gången som regerande påve. Samma kväll trädde abdikationen i kraft och Petri stol var vakant fram till valet av påven Franciskus den 13 mars 2013.
Efter avgången har Benedictus dagar varit fyllda av bön och studier, i huvudsak utanför det offentliga strålkastarljuset. Han är nu känd under den enkla titeln ”fader Benedictus”. Men många ser att arvet efter påven emeritus fortsätter att verka i förening med det som hans efterträdare, påven Franciskus, håller på att skapa.
Ärkebiskop Roche reflekterade över vad han ser som de mest bestående intrycken av den förre påven. Han kritiserade bilden av Benedictus XVI som ”någon som var väldigt svår” för att vara orättvist och inkorrekt porträtt skapat i medierna. Utifrån sina personliga erfarenheter framhöll ärkebiskopen i stället att Benedictus ”var den mest enkla personen att tala med i hela kurian eftersom han var väldigt intresserad av vad du hade att säga. Och han var väldigt intresserad av de problem som biskoparna mötte i vardagen. Jag tror att hans läroämbete är något som kommer att bestå och erkännas som väldigt stort i framtiden.”
Benedictus XVI:s eftermäle sträcker sig långt utanför den katolska kyrkans centrala verksamheter i Rom eftersom många unga katoliker runt om i världen ger hans pontifikat äran för deras omvändelse och konversion. Efter hans besök i Storbritannien 2010 till exempel, skedde en ökning av katolska ungdomsrörelser – Youth 2000, Night Fever, Flame Congress – likväl som en sakta men tydlig ökning av antalet män och kvinnor som ville fullfölja kallelser till prästämbete och ordensliv. Besökets påverkan på Storbritanniens katoliker visades tydligt strax efter att påven hade meddelat sin avgång genom ett online-initiativ kallat ”Generation Benedict”, i vilket 40 unga människor inbjöds att dela sina vittnesbörd om hur den tyskfödde påven hade påverkat deras liv.
Initiativet kom som ett svar på ”många negativa medieinslag som följde på hans avgång”, sade Collette Power, en av grundarna. ”Våra liv hade blivit djupt förändrade av hans pontifikat och av den uttryckliga inbjudan som han gav oss att lära känna Herren och bli helgon”, sade hon till nyhetsbyrån CNA, ”och vi vet många andra unga människor som hade samma erfarenheter. Men detta berättades det inte om i media.” Power sade vidare att hon hade glidit bort från tron men upplevde en omvändelse under Benedictus besök i Storbritannien, vilket kulminerade med saligförklaringen av kardinal John Henry Newman.
Fastän hon gått i kyrkan som barn sade hon att ”ingen hade någonsin riktigt förklarat evangeliets kärna så som påven Benedictus gjorde när han besökte England: vetskapen om att Gud älskar mig och att jag är kallad att ha en personlig relation med Jesus, kallad till helighet och inget mindre, inte världens medelmåttighet; att kyrkan utmanar mig och att Herren utmanar mig att bli ett helgon.” Ett år senare, vid Världsungdomsdagen i Madrid 2011, sade Power att hon förstod innebörden i att vara kallad av påven till att dela vad hon hade fått ta emot, att ”gå ut och ta evangeliet till alla delar av mitt liv, alla människor jag känner och till världens ände för mig, ja, att verkligen gå ut och sprida det glada budskapet.”
Två år efter den påvliga avgången menar Power att ”påven Benedictus verkligen lade grunden för det som påven Franciskus nu gör: han uppmuntrade oss att lära känna vår tro, att förstå kulturen vi lever i, så att vi kan tala om evangeliet på ett effektivt sätt”, sade hon. ”Genom påven Franciskus nu blir vi verkligen sända på vårt uppdrag, efter att ha utrustats av påven Benedictus – utsända för att dela evangeliet med all vi möter och för att ta det till samhällets periferier.”