Arbetarrörelsens glömda kvinnor

JennyAkessonsv

Den 16 februari 1890 dog Karolina Åkesson, endast 52 år gammal, utsliten och gammal i förtid. Hon var född i Växjö år 1837. Hon födde nio barn, varav några dog i späd ålder. Det finns inga kända fotografier av henne, endast av hennes ena dotter, Jenny. Ett öde som Karolina Åkesson delade med tusentals andra anonyma proletärer.

Det som gjorde att Karolina Åkessons namn ändå kom att höja sig över arbetarklassens anonyma dimma berodde på att hon i samband med sin död finns omskriven i en känslosam artikel, publicerad i Arbetet den 18 februari 1890 av Axel Danielsson, redaktör för den socialdemokratiska tidningen i Malmö:
”Jag minnes från mina första föredrag i Malmö en äldre kvinna, klädd i grå kappa, undanskymd och tillbakadragen, med ett ansikte, som ovillkorligen intresserade. Hon kom regelbundet till varje möte. Jag lade märke till henne därför att hon var den enda kvinnan. Och när jag såg på henne närmare, kände jag mig tilldragen av det allvarliga och forskande uttrycket i hennes skarpa, markerade drag. Vi lärde snart känna varandra, och alltjämt, i glada som dystra stunder, var hon med och blev sedan själen bland de kvinnor, som efter hand ställde sig under vår fana. […]
Hennes liv var bittrare än någon annans. Sedan flera år kämpade hon ensam sin existenskamp både för sig och sina barn. Hon vann sitt usla bröd som städerska, helt simpelt som tjänande ’syster’ åt överklassen. Och trots allt det förödmjukande i denna ställning bar hon sitt huvud högt, med en stolthet, som ofta gjorde henne otillgänglig för dem som ej kände henne. Hon bar inom sig proletärens hat, men också känslan av det värdiga och upphöjda i hans sak. Därför var hon också uppskattad och avhållen av alla, som stodo den revolutionära socialismen nära.”

Strax innan sin död hade Karolina Åkesson avskedats ifrån sitt arbete, av politiska skäl, som städerska på högertidningen Skånska Aftonbladet. I samma veva hade hennes svärson, den socialistiske agitatorn Wilhelm Åhlund, avskedats ifrån sitt arbete: även det av politiska skäl.
Karolina Åkesson var ingen propagandist, agitator, administratör eller organisatör. Ändå kom hon att spela en central roll i den unga arbetarrörelsen i Malmö. Som Danielsson framhöll, så var hon den första kvinnan som anslöt sig och inspirerade fler kvinnor att komma med. Hon var också mycket äldre än den grupp unga män som partiet i övrigt var organiserat kring; vid hennes död var Axel Danielsson endast 26 år gammal. Och hon hade levt ett hårt liv, hårdare än vad många av dem kunde föreställa sig.
Men hon ”fanns med” när något hände. Hon fanns med när Axel Danielsson ställdes inför domstol av politiska skäl. Hon fanns med och gav honom blommor när han släpptes ur fängelset. Hon var en politisk kompass för den unga arbetarrörelsen, en indikator på att deras sak var rätt.

Karolina Åkesson dog söndagen den 16 februari och skulle begravas söndagen därpå. Av okänd anledning flyttades begravningen till onsdagen den 19 februari, dagen efter att Danielssons minnesord publicerats i Arbetet; det är lätt att misstänka att det skedde av politiska skäl!
Detta var alltså långt innan sociala medier och ”gilla”-knappar på Facebook. Istället hade cirkulär gått ut på morgonen till Malmös olika fabriker och verkstäder, varefter det spreds muntligen att begravningen skulle ske i fackelsken.
Halv åtta på kvällen följde människomassan Karolina Åkessons begravningståg längs Norregatan. Enligt uppgift ska 6000 personer ha slutit upp. Man ska då ha i minnet att Malmö enligt 1890 års folkräkning hade en befolkning på 48 504 personer – alltså skulle en åttondel av Malmös befolkning ha deltagit i begravningen!

Vid begravningen höll Axel Danielsson tal:
”Alla som gått med under våra fanor kände Karolina Åkesson. Bland dem var hon städse främst, när det gällde en uppoffring av kraft eller av sista skärven för att bära våra läror ut till det arbetande folket. Därav kommer det sig, att den grova tjänstekvinnan, då hon nu gör sin sista färd genom den stilla kvällen, åtföljes av en eskort så ståtlig, att en kung skulle lägga upp allt sitt guld för att få den.”
Han avslutade talet kraftfullt:
”Men vi, medborgare, som tillhöra samma falang, där den döda var med, vi kunna utan fruktan närma oss graven och se döden i ansiktet. Döden är dock proletariatets verklige vän och befriare. Och en dag skola vi samlas kring en annan grav, en jättelik grav, som skall uppsluka det samhälle den döda hatade så djupt.
Sov i ro, Karolina Åkesson! Tag mot vår sista hälsning och vår tack för allt vad du gjort! Sov i ro! Din ande skall alltid leva ibland oss.”

Axel Danielsson skulle senare även tjäna som borgerlig vigselförrättare för Karolinas dotter Jenny Åkesson när hon gifte sig med Wilhelm Åhlund.
1898 fick Jenny och Wilhelm en son som gavs det imponerande namnet Platus Aristotelus Prins af Marat Ravokol Pallas Kassarino Angeolilo Lusefer Åkesson.

PlatusAkessonsv
Den lille gossen Pilatus (Platus) döptes inte eftersom föräldrarna var övertygade ateister. Däremot var de tvungna att namnge och registrera sonen i kyrkoboken i Lunds domkyrkoförsamling. Antagligen hade Jenny och Wilhelm det väldigt roligt när de valde namnen:
Det första namnet, Plautus, är troligen en hyllning till Pontius Pilatus som var den som beslutade om Jesu korsfästelse. Föräldrarna var inte bara socialister, utan också nihilister och därmed ateister.
Det andra namnet, Aristotelus, syftar på filosofen Aristoteles.
Det tredje namnet, Prins af Marat: Jean-Paul Marat tillhörde den yttersta vänstern under franska revolutionen och blev känd som en förespråkare av användandet av terror i den revolutionära kampen. ”Marat” var också Axel Danielssons alias i tidningen Arbetet. Danielsson var ju mannen som ”vigde” Pilatus föräldrar icke kyrkligt. Något han knappast rent juridiskt hade möjlighet till men det var nog inte något som bekymrade någon av dem.
Det fjärde namnet, Ravakol (Ravachol), var efter en fransk anarkist som halshöggs 1892.
Det femte namnet, Pallas, kommer från den spanska anarkisten Paulino Pallás som avrättades 1893 efter ett misslyckat bombattentat mot en spansk officer som missade målet, men dödade två förbipasserande.
Det sjätte namnet, Kassarino, är höljt i dunkel. Det finns en Antonio Cassarino som översatte Platons Staten till Italienska på 1400-talet, men det verkar lite väl långsökt.
Det sjunde namnet, Angeolilo, kommer från den italienska anarkisten Michele Angiolillo som avrättades 1897 efter att ha mördat Spaniens premiärminister samma år.
Det åttonde namnet, Lucefer, syftar såklart på fan själv: Lucifer. Det fanns vid den här tiden också en anarkistisk tidning i USA som hette just Lucifer.

Som ni ser är stavningen på pojkens namn kreativ. Kanske var kyrkskrivaren vid Lunds domkyrkoförsamling mindre bildad än paret Åkesson/Åhlund och skrev ner de obegripliga namnen så gott han hörde. Sveriges första egentliga namnlag kom först 1901. Innan dess kunde man i stort sett namnge sitt barn som man ville. I dagens namnlag står det att man inte får ge barn namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag.
Trots sina storartade namn blev Pilatus tyvärr inte mer än fem år gammal, och dog den 18 september 1903. Mamma Jenny fick dock ett långt liv, och dog i Lund 1941.

Så här 125 år efter Karolina Åkessons död är det kapitalistiska klassamhället intakt, om än med humanistisk polityr. Karolina Åkesson, den första kvinnan som anslöt sig till Malmös arbetarrörelse och som fick stadens arbetade befolkningen att gå man ur huse, sent på kvällen och mitt i vintern, för att ta ett sista farväl av henne, hon verkar däremot ha fullständigt utplånats ur historien.
”Sociala framsteg och förändringar under en historisk period sker i proportion till de framsteg kvinnor gör mot friheten, medan socialt förfall sker som ett resultat av inskränkningar av friheten för kvinnor.” Detta fastslog den utopiska socialisten Charles Fourier år 1808. Under de följande 200 åren har detta varit en grundpelare inom socialistisk teori och ideologi.

Är det inte dags att lyfta fram såväl Karolina Åkesson som dagens kvinnliga proletärer, de som tvingas att vara anonyma och osynliga ”tjänande systrar” åt överklassen?

John Andersson
Marco Jamil Espvall