Med kalejdoskopet riktat mot Ryssland

solen skiner alltid på segerdagen

KULTUR: Bokförlaget Röda rummet har gett ut boken Solen skiner alltid på segerdagen med samlade reportage och kulturartiklar av Internationalens journalist Per Leander.  Jan-Olov Carlsson har läst den.

BOKEN: Per Leander
“Solen skiner alltid på segerdagen”

Bokförlaget Röda Rummet 2014

För ett antal år sedan läste jag den legendariske polske utrikesreportern Ryszard Kapuścińskis bok Imperiet. 1967 gör han en resa genom Sovjetunionens centralasiatiska republiker och möter ett myller av stolta och okuvliga människor som försöker finna värdighet i sina liv trots den totalitära statens förtryck och hårda kontroll. När han 1989 gör en ny resa är det mäktiga Sovjetimperiet på väg att falla sönder.  De etniska motsättningarna har tilltagit och samhället befinner sig moralisk och ekonomisk kollaps. Kapuściński hyser ingen lojalitet eller sympati med den härskade elitens politik. Tvärtom. Men han låter definitivt inte kritiken av partidiktaturen och byråkratins förtryck spilla över i ett allmänt fördömande eller raljerande över vad han ser under sina långa resor och många nedslag.
Per Leanders bok Solen skiner alltid på segerdagen påminner mig något om läsningen av Imperiet. Det är, om än i det lilla formatet, reportage som utgår från personer, händelser och platser med den gemensamma nämnaren Ryssland. Nutid blandas med dåtid, små och obetydliga anekdoter samsas med historiska händelser, resan går inom och utom landet. Kort sagt, bilden av dagens Ryssland kalibreras med intryck och nyanser som normalt passerar under radarn när Ryssland sätts under mediabevakning.
Men att sätta samman en räcka tidningsartiklar som publicerats under en period av sju år till ett bokformat är en vansklig uppgift. Det blir lätt alltför rapsodiskt och spretigt. Men med de teman och ämnen Per Leander tar upp fungera det överraskade väl.

Ett stråk utgörs av en, eller kanske flera, resor som sträcker sig genom flera länder och städer i Europa. Leander undersöker där spåren av det forna ryska inflytandet inom politik och kultur. Så besöker han till exempel Bratislava, Wien, Kaliningrad, Berlin och reser genom Lettland, Polen, Ungern, Rumänien, Moldavien och den sista sovjetrepubliken Transnistrien. Att reportageresan ibland tar sig formen av ett ungdomlig interrailande med en stark lockelse att avsmaka lokala ölsorter kanske gör liknelsen med Kapuściński något haltande, men det ligger ändå något ledigt och otvunget över berättelsen och istället tillförs något som kanske kan kallas charm.
Det andra stråket är guidningarna i Moskva och Sankt Petersburg. Korta essäer som blir stadsvandringar i betydande ryska författarskap. Det är för övrig ett sympatiskt grepp för att komma en plats närmare genom historiska och litterära referenser, något som Carl-John Vallgren skickligt utnyttjat i en resehandbok för Berlinresenärer, Berlin i 8 kapitel. Med en ledig beläsenhet kan en plats hemligheter berättas via författares och historiskt intressanta människors öden. Då kommer man oundvikligt in på bakgatorna, gränderna och de små krogarna långt vid sidan av turistfällorna. Per Leander gör detta med stor inlevelse och kunskap i flera av bokens pärlor. Vi får på detta sätt stifta en bekantskap med författare som Bulgakov, Sjalamov, Lermontov, Gogol, Dostojevskij och Majakovskij. Men blicken stannar också upp vid arkitekturen, tunnelbanesystemet och monumenten som viktiga symboler och landmärken.

Ett tredje, och det minst utvecklade men ändå intressanta, stråket är det mer aktuella politiska skedet. I ett kapitel får vi träffa representanter för Vänsterfronten. För en kort tid var Vänsterfronten tongivande i den breda proteströrelse som bokstavligen tog den politiska eliten på sängen och som kulminerade 6 maj 2012, dagen före Putin skulle svära presidenteden för andra gången. Så fort eden var svuren slog repressionen till med full kraft, rörelsen slogs ner brutalt och de ledande aktivisterna kastades i fängelse.
Och givetvis får Ukraina och utvecklingen efter Majdan ett eget kapitel efter att Leander besökt Kiev, Charkov och Odessa för att träffa aktivister som tving­ats att gå under jorden, men också för att sitta öga mot öga med representanter för Högra sektorn.
Solen skiner alltid på segerdagen är ingen omistlig bok för den som söker en politisk analys av utvecklingen i Ryssland och Ukraina. Leanders bok gör heller inte anspråk på detta. Det är en ganska lågmäld betraktelse av dagens och gårdagens Ryssland men med en skarp kritisk ton till det som är maktens uttryck. Desto större tycks kärleken vara till språket, kulturen och de enkla människorna i detta väldiga och mångbottnade land. Åtminstone är det vad Per Leander lyckas förmedla på ett enkelt och stilrent sätt i sitt ryska kalejdo­skop.

Jan-Olov Carlsson