Det behöver finnas barnböcker om döden

Siri Ahmed Backström och Karin Saler. Foto: Emma Lundström

Bilderböcker för barn har en ganska undanskymd plats i det svenska kultursamtalet. Ändå handlar det om böcker som inte ska läsas bara en gång, inte två, utan kanske tvåhundra gånger. En riktigt bra bilderbok är minst lika viktig att lyfta fram och recensera som en välskriven roman. Viktigare. Eftersom det handlar om böcker som formar nya generationer. Dom som är kvar är en sådan bok.

Dom som är kvar handlar om döden. Om att förlora en nära anhörig. En älskad. I Siri Ahmed Backströms kritteckningar och Karin Salers korta meningar lyser tomrummet, övergivenheten, smärtan och ofattbarheten som härskar i det plågsamma tillståndet som är verkligheten när någon närstående har gått bort.
Men de väver också fram hur vardagen sakta återkommer, trots allt.
Boken kom 2014. Nu har den fått Snöbollspriset som årets bästa bilderbok. I juryns motivering står det bland annat att skaparna gestaltar ”vilsenheten och tomrumskänslan i sorgen, samtidigt som de visar hur de första tecknen på fortsatt liv kan se ut”.
En passande beskrivning.
Prisutdelningen skedde på årets upplaga av den internationella litteraturfestivalen Littfest i Umeå. Samtidigt var det vernissage för en utställning med originalbilder från boken på Bildmuseet i samma stad. Jag fick en pratstund med de båda skaparna och deras förläggare.

När Karin Saler var liten hade hon två småbröder. Den ene fick cancer och dog efter många års sjukdom. Hon säger att hon är marinerad i sorg och sörjande och har ganska lätt för att prata om sorg med folk. Senare i livet dog fastern till hennes då treårige gudson. Av en hjärntumör. Det skedde inom loppet av tre dagar och alla vuxna runt omkring gudsonen hamnade i chock och akut sorg. Karin Saler ville prata med pojken utan att lägga på honom sina egna föreställningar om hur han uppfattade det som skedde. För att göra det ville hon ha en bilderbok om sörjande och sorg. Men hur hon än letade så hittade hon ingen. Det är tretton år sedan. Men tanken på en sådan bok lämnade henne inte och till slut bestämde hon sig för att skriva den själv. Det tog tid. Hon är arkitekt, inte barnboksförfattare.
En natt 2011 vaknade hon och skrev en text. På föräldrakooperativet där hennes barn går hittade hon sin samarbetspartner i en annan förälder. En bild från Siri Ahmed Backströms examensjobb på konstfack, en krittecknad bebis, avgjorde saken. Och Siri Ahmed Backström var med på noterna. Hon är intresserad av bilderböcker om svåra ämnen.

Men Karin Salers text var och är kortfattad, den gav inga ledtrådar och Siri Ahmed Backström kände först att hon tagit sig vatten över huvudet när hon började försöka illustrera. De började ha regelbundna möten. Jobbade tätt under flera år. Sedan avstannade processen nästan helt. Någon på ett förlag hade sagt att barnböcker inte får vara så sorgliga, att historien måste lindas in i en annan sorts berättelse. Till slut kom de fram till att de var av en annan åsikt.
– Jag tänkte att jag vill ha den här boken och jag är inte så himla unik. Vill jag ha den så finns det säkert tusentals andra som också vill ha den, säger Karin Saler.
Som tur var fanns Ellen Karlsson på förlaget Urax som förstod bokens möjligheter. Hon tyckte att det var en lätt sak att bestämma sig för att ge ut den.
– Jag fick en av skisserna och grät jättemycket. Tyckte att texten var helt perfekt som den var. Dessutom hade jag samarbetat med Siri Ahmed Backström förut och vill fortsätta göra det så länge jag får, säger hon och berättar att Urax startade för snart tre år sedan och att förlaget har som syfte att ge ut de böcker som hon tycker saknas och som inte får komma ut på annat håll. Men hon upplever att situationen har förändrats de senaste åren. Att det har blivit bättre.

Det finns ett uppslag i boken som bara är ett vitt ark med texten: ”Finns inte / är inte med / är död”. Det är där av en slump. Siri Ahmed Backström kom till ett möte med färdiga skisser till alla sidor och det var just det uppslaget Karin Saler gillade allra mest. Men det var inte meningen att det skulle vara tomt, förklarar Siri Ahmed Backström:
– Jag hade bara lämnat det till sist. Kom inte på hur man illustrerade det. De raderna var för svåra.
Texten är skriven med mjuk handstil. De ville att den skulle vara lika mjuk som bilderna. Första och sista uppslaget i boken visar familjens fotovägg. Den ger en ledtråd till vem som har gått bort i familjen, något som inte är helt tydligt i boken, menar Siri Ahmed Backström
– Det är ett medvetet val för att boken ska vara öppen för många olika människor att känna igen sig i och läsa in sin egen berättelse.

Karin Saler tycker att det var viktigt att göra den här boken för att det är svårt att prata om sorg, särskilt med barn, samtidigt som det är en så stor del av livet:
– Den här boken är en hjälp i att prata om sorg. Jag har haft ganska många runt omkring mig som har förlorat någon sedan boken kom och de har berättat att de har läst den med sina barn, eller andras barn, och att den har hjälpt.
– Ja, eller att de har läst den själva. Den är inte bara för barn. Flera som jag har pratat med har inte haft några barn att läsa den för, de berättar hur det var att läsa den bara för sin egen skull. Vi har upplevt att det inte bara är de som upplever en akut sorg här och nu som tycker om att läsa den. Man kan också ha en sorg som ligger många år tillbaka i tiden men som man kan ta fram och umgås lite med när man läser boken. Det känns bra, säger Siri Ahmed Backström och Karin Saler nickar och inflikar att det är många som berättar att de gråter när de läser Dom som är kvar.

Jag undrar vad de tror är orsaken till att de hade svårt att få något förlag att ge ut boken till att börja med, varför det finns ett motstånd mot att ge ut den här sortens böcker hos många etablerade förlag. Siri Ahmed Backström tror att det handlar om att förlagen är inriktade på att böckerna ska kunna ges bort i present:
– Det är ju vuxna som väljer vilka böcker de ska köpa och förlagen tänkte kanske att ingen kommer att välja att ge den här boken till ett barn. Det är lätt att tänka på döden som ett smalt ämne, men det är ju så himla stort. Det drabbar ju alla förr eller senare. Det finns så många böcker om livet, det behöver finnas böcker om döden också.
Karin Saler är glad att boken finns på alla bibliotek så att den kan lånas när den behövs.
Också på Bildmuseet kommer många barn att möta Dom som är kvar. Museet har ett program för barn kopplat till utställningen och det är många grupper inbokade.

De båda bilderboksskaparna är väldigt glada över att ha fått Snöbollspriset. Tycker att det är en stor ära. Utställningen, som pågår fram till augusti, är en del av priset som också innehåller 50 000 kronor att dela på. Pengar som kanske delvis kommer att gå till ett fortsatt samarbete. Det finns planer, men ännu inget konkret som de vill tala om.
Snöbollspriset har funnits i fyra år och är en viktig del i arbetet med att lyfta bilderböckerna. Siri Ahmed Backström och Karin Saler tycker annars att bilderböcker får alldeles för lite uppmärksamhet jämfört med annan litteratur.
– Det är högst en dag i veckan som till exempel DN har en bilderboksrecension och då är det oftast böcker från de större förlagen. Det finns jättebra bilderbokskritiker men de får så sällan utrymme att de mest satsar på att lyfta fram böcker som är riktigt bra. Därför finns det ofta bara hyllande barnbokskritik. Det tycker jag är tråkigt. Jag vill få veta både vad som är bra och dåligt, säger Siri Ahmed Bäckström och Karin Saler håller med:
– Det är ganska märkligt eftersom bilderböcker har så stort inflytande på oss. Man minns ju själv de böcker man fick läst för sig när man var liten, de sitter ju som grunden av en själv. Man läser dem väldigt många gånger. Det är oerhört viktiga böcker.Dom som är kvar.

Att det ser ut som det gör tror de beror på att barnkultur överhuvudtaget inte får ta så stor plats i konkurrens med vuxenkultur. Samtidigt påpekar Siri Ahmed Backström att bilderboken faktiskt har haft ett uppsving de senaste åren:
– Jag vet inte om det märks utanför bilderboksbranschen, men det pratas om en ny sorts bilderbok och intresset verkar vara större än någonsin. När jag gick på konstfack så var det inte häftigt att hålla på med bilderböcker, men nu verkar det vara det.
Under samtalets gång har det bildats en kö i den lilla utställningslokalen på andra våningen i Bildmuseets ljusa lokaler alldeles intill Umeälven. Det är dags för signering. Men innan vi avslutar är det en sista sak som Karin Saler absolut vill säga när det gäller hur boken har tagits emot:
– Det är någonting fantastiskt i att det största traumat i mitt liv nu ger mig så himla mycket glädje.

Text och foto:
Emma Lundström

Fakta:
Snöbollen – årets svenska bilderbok är ett nationellt bilderbokspris med syfte att uppvärdera bilderboken som konstnärligt verk och uppmuntra upphovspersoner och förlag att tänja på bilderbokens konstnärliga gränser, både vad gäller innehåll och form.

Bakom priset står Krumelur – föreningen för unga ord i norr, i samarbete med Svenska Tecknare, Kulturföreningen Pilgatan, Länsbiblioteken i Västerbotten och Västernorrland, Umeå kommun, Littfest och Bildmuseet.