Lördagen den 28 mars firar kyrkan 500-årsdagen av kyrkoläraren Teresa av Ávilas födelse (1515–1582). Minnesåret påbörjades redan i oktober och talrika specialutställningar har redan öppnats, det senast i måndags med en dubbelutställning med 200 porträtt av Teresa gjorda av kända målare. Utställningarna kan nu ses kyrkorna i Ávila och i Alba de Tormes. Utställningen invigdes i måndags av drottning Sofia.
För en vecka sedan mottog påven på en generalaudiens pilgrimer som var på vandring längs den väg, Camino de Luz, som karmelitorden organiserat till minne av Teresa. Gruppen hade med sig den heliga Teresas vandringsstav till Petersplatsen. Påven Franciskus kysste staven och gjorde en skämtsam anmärkning: ”Så det är alltså den här som den gamla gick med.”
Redan vid början av jubileumsåret författade påven Franciskus ett budskap till ärkestiftet i Ávila och karmeliterna. I det betonade påven med citat från Teresa att evangeliet ”inte är en säck med bly, som man mödosamt släpar med sig”. Snarare är tron ”en källa till glädje, som fyller hjärtat med Gud, och det får oss att vilja tjäna bröderna och systrarna.”
Den heliga Teresa gick bönens väg, som hon har beskrivit som ett ”vänskapligt umgänge, där vi ofta helt ensamma talar med den, som vi vet älskar oss”. ”Under svåra tider behövs starka vänner till Gud för att stödja de svaga”, citerade påven ur Teresas självbiografi: ”Att bedja betyder inte att fly, inte att befinna sig i en luftblåsa, inte att isolera sig utan att göra framsteg i en vänskap. Och ju mer den växer, desto mer träder man i kontakt med Herren, den gode vännen och trogne vägkamraten och tillsammans med Honom kan man fördra allt, därför att han hjälper oss, ger oss kraft och lämnar oss aldrig i sticket.”
Reformator trots allt motstånd
Teresa Sánchez de Cepeda y Ahumada föddes den 28 mars 1515 i Ávila som barnbarn till en konverterad jude i en gammalkastiliansk adelsfamilj. Förmodligen inträdde hon år 1536 i karmeliterorden i Ávila, där det vid denna tid levde 140 systrar. Året därpå blev hon svårt sjuk och var förlamad i omkring tre år. År 1554 blev hon så starkt berörd av en framställning av Kristi lidande, att hon genomgick sin ”slutgiltiga omvändelse” och framgent ville hon leva enbart i Kristus i ett radikalt självutlämnande.
Trots stort motstånd fick hon tillstånd av på Pius IV och ortens biskop att grunda ett eget kloster i Ávila för de oskodda karmeliterna, ett kloster där man åter skulle följa de ursprungliga ordensreglerna. Samtidigt bestämde Teresa, att det inte skulle få leva fler än 21 systrar i ett karmelitkloster. Därefter började hon förverkliga sina reformplaner trots motstånd och svårigheter. Fram till sin död i oktober 1582 grundade hon 17 reformkloster.
Kathpress 2015-03-23