Svante Thuresson – en man av sång

Svante Thuresson. Foto: Emma Lundström

En textrad dyker upp i huvudet i mitten av mars: ”I facit står våra namn / I facit står de bredvid varann / Ser du inte det? / Ser du inte det?” Den svänger så skönt. Kommer från en skiva från 1998. Svante Thuressons Vi som älskar och slåss. Den gick på repeat ett tag för länge sedan. Har en maffig version av Pugh Rogefeldts Här kommer natten som ger lite gåshud.
Nu plockar jag upp den igen. De flesta av låtarna håller fortfarande. Trumslagaren som blev sångare har ett sinne för träffande texter. Både egna och andras.

Några veckor senare får jag plötsligt chansen att lyssna på Svante Thuresson live. Han hoppar in en kväll på jazzklubben i Visby på Gotland när brittiske Georgie Fame backat ur.
Det regnar. Stenarna är hala av fukt på Munkkällarens innergård. I källaren är det redan fullt. Utan större åthävor kliver musikerna upp på scenen och sätter igång. Svante Thuresson har gjort ett axplock ur The Great American Songbook och Claes Crona Trio följer honom som om de var gjorda för varandra. Moussa Fadera är tillfälligt inhoppad på trummor men han lyssnar in de andra med total precision och känsla.

Låtarna ur den amerikanska sångboken varvas med svenska texter. Som Hasse Alfredson och Tage Danielssons Bedårande sommarvals. Svante Thuresson var med i gruppen Gals and Pals som körade när Monica Zetterlund framförde sången i revyn Gula hund 1964.
Det är lite det som är grejen med den nu 78-årige sångaren. Att han har varit med. Att han kände Monica Z och Hasse & Tage. För att inte tala om Beppe Wolgers. Kvällens andra set består till större delen av den sistnämndes texter. Går inte att göra annat än att njuta. Beppe Wolgers var en ovanlig ordkonstnär. Varje ord på precis rätt plats.

Svante Thuresson påpekar att han fick bokstavera namnet Beppe Wolgers för den unga person som bokade spelningen på Munkkällaren: ”Det är en ny generation nu. Vad säger vi till dem? Välkomna!” Han berättar att Beppe Wolgers skrev en låt till melodin Younger Than Springtime en gång när Gals and Pals skulle spela på ”gamla Hamburger Börs”. Menar att gamla Hamburger Börs var något helt annat än nya, som han tycker mest bara är glitter och glam.
Min mormor jobbade som barchef på Börsen i många år. Hon skulle nog hålla med honom. Idag handlar det oftast mer om yta än om innehåll. Allting har inte blivit bättre med tiden.
Men låten som Beppe Wolgers skrev, Vinter i skärgår’n, är lika bra nu som då.

När Svante Thuresson tänker på Beppe Wolgers texter dyker snö, barn och hundar upp för hans inre blick. Med Beppes ordtrolleri blir Never trust your heart till Vad jag åt som barn, en låt jag aldrig hört förut och som är så svindlande fin att hjärtat suckar. Wolgers drack bland annat ”ett stort glas skymning som var blå”.
En långsam Monicas vals och en snabb version av Sakta vi gå genom stan avslutar kvällen. Efteråt, medan vindrutetorkarna dansar bort regnet som slår stadigt mot rutan, tänker jag att det som är bra med Svante Thuresson är att han älskar att sjunga och att han använder rösten som ett instrument tillägnat oss åhörare. Tillägnat en publik som han fortfarande verkar tycka om att möta, efter alla år i svängen.

Text och foto:
Emma Lundström