Eduardo Galeano – besatt av att minnas

Eduardo Galeano Foto: Robert Yabeck

En av Latinamerikas viktigaste litterära röster har tystnat. Eduardo Galeano är död.
Den uruguayanske författaren, journalisten och poeten ägnade större delen av sitt liv åt att sätta ord på den nedtystade historien; hur först Europas och sedan USA:s förödande ekonomiska exploatering och politiska dominans har påverkat regionen allt sedan de första européerna steg iland. Hans böcker har fått en djup betydelse och symbolisk laddning för flera generationer läsare. Författaren Isabel Allende har berättat att när hon flydde från Chile efter militärkuppen 1973 tog hon, förutom det allra viktigaste, med sig en liten påse jord från trädgården och två böcker. Den ena var en bok av Pablo Neruda. Den andra var Latinamerikas öppna ådror.

Boken kom ut 1971. I den blandar Eduardo Galeano historiska fakta med journalistisk ton och politiska analyser för att skriva fram den latinamerikanska historien.
Eftersom Latinamerikas öppna ådror har ett vänsterperspektiv förbjöds den av militärregimen efter kuppen i Uruguay 1973 och Eduardo Galeano tvingades att fly till Argentina. Men också där blev det statskupp och militärt högerstyre 1976 och författaren var återigen tvungen att fly eftersom hans namn stod på dödspatrullernas lista. Den här gången lämnade han kontinenten helt och hållet och bosatte sig i Spanien. Hans böcker var då bannlysta inte bara i hemlandet utan även i Argentina, Brasilien och Chile.
Under tiden i Spanien skrev Eduardo Galeano den hyllade trilogin Eldens minne. Liksom Latinamerikas öppna ådror handlar den om Latinamerikas historia och det koloniala förtrycket som präglar den. Men Eldens minne lyfter också motståndet i regionen; såväl motståndet hos enskilda modiga människor som hos revolutionära massrörelser.
Först 1985 kunde Eduardo Galeano återvända till Uruguay och födelsestaden Montevideo. När Uruguay fick sin första vänsterregering 2004 skrev han att folket hade röstat mot rädslan.

Som barn ville han bli fotbollsspelare. Så blev det inte. Eduardo Galeano började sin kreativt politiska bana med att teckna karikatyrer för en socialistisk veckotidning i Uruguay. I Argentina startade han den politiska och kulturella tidskriften Crisis, kris. Genom hela livet fortsatte han att med sin skarpa, kritiska blick granska historien och samtiden.
I en intervju 2009 gav han uttryck för det bisarra i att även om både USA och flera europeiska länder har spridit och understött militärdiktaturer över hela världen, så anser samma länder att de är kapabla att lära ut hur demokrati fungerar. När Barack Obama gjorde sitt första diplomatiska besök i Latinamerika samma år fick han ett exemplar av Latinamerikas öppna ådror av Venezuelas president Hugo Chavez. Som en påminnelse.
Eduardo Galeano dog den 13 april. Han ska ha sagt att han var besatt av att minnas i ett område med massiv minnesförlust.
Det kan vi vara tacksamma för.

Emma Lundström