Günter Grass skrev mot glömskan

Günter Grass.

Det är inte bara den uruguayanske författaren Eduardo Galeano som har gått vidare till de sälla jaktmarkerna den här veckan utan även den tyske författaren, konstnären och nobelpristagaren Günter Grass. Båda var de besatta av att minnas.
Günter Grass hålls av många som en av Tysklands främsta nutida författare. Han fick Nobelpriset 1999 för att ”i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte”.
Men han var också ett barn av nazismens Tyskland, född 1927. Först 2006 blev det allmänt känt att han som 15-åring tog värvning och som 17-åring blev inkallad till Waffen-SS tionde pansardivision år 1944. Tidigare hade han beskrivit sig som luftskyddsmedhjälpare.
Efter kriget satt Günter Grass i amerikanskt fångläger under ett år. 1959 kom hans första och absolut mest kända roman, Blecktrumman. Liksom de flesta av hans verk är den ett sätt att motverka glömskan, skriva ned skulden och vittna om verkligheten och brotten i nationalsocialismens Tyskland.

Politiskt var Günter Grass socialdemokrat, ”till vänster om mitten”. Han talade sig varm för både återinförande av förmögenhetsskatten för välbeställda och för homosexuellas rättigheter. 1997 grundade han Otto-Pankokstiftelsen som verkar för romernas rättigheter, Muhammedbilderna i danska och franska tidningar 2006 såg han som en medveten och arrogant provokation, och i april 2012 publicerades hans dikt Vad som måste sägas på bland annat Frankfurter Allgemeine Zeitungs webbsida. Dikten är en stark kritik av staten Israels agerande och den ledde till att Günter Grass förklarades som icke-önskvärd person av Israels inrikesminister Eli Yishai.
Günter Grass må ha varit SS-soldat under andra världskrigets sista tid, men han ägnade resten av sitt liv åt att bearbeta varför. All heder åt det.

Emma Lundström