av THOMAS IDERGARD
I många västeuropeiska länder är gatutiggeriet från mycket fattiga EU-migranter, mestadels människor med romsk bakgrund från Rumänien, en svår och omdiskuterad fråga – i politik, medier och människors vardagssamtal. En okontroversiell lösning som brukar framhållas är att direkt och via EU ställa större krav på att Rumänien förbättrar villkoren och framtidsutsikterna för sina romska invånare så att värdiga och socialt hållbara möjligheter till försörjning kan utvecklas i hemlandet.
Ännu återstår att se hur och när Rumäniens styrande verkligen kommer att göra något som förändrar förutsättningarna för de utsatta och ofta svårt diskriminerade romerna. Men frågan är för angelägen för att överlåta åt diffusa politiska viljor och medan det är oklart vad den rumänska staten gör, händer det små men viktiga saker i civilsamhällets regi. Dessa initiativ behöver ekonomiskt stöd och uppmuntran så att de kan vidareutvecklas och bli inspirationskällor till många andra liknande.
För dem som för personlig del överväger vad som är det bästa sättet att skänka pengar på, kan det projekt som Jesuitmissionen i Österrike driver i Rumänien, kallat Elijah-projektet, vara att överväga. Projektet har fått sitt namn från profeten Elia i Gamla testamentet, känd för sitt engagemang för de allra fattigaste och enligt den judiska tron en hjälpare i nöden; den som banar väg för Messias.
Sedan drygt två år har jesuitpater Georg Sporschill tillsammans med Ruth Zenkert från Jesuitmissionen i Wien byggt upp projektet i de tre romska byarna Hosman, Nou och Tichindial i regionen runt Sibiu i centrala Rumänien.
Navet i projektet är ett socialcenter i vardera byn, där barn får hjälp med läxläsning och skolarbete (oftast omöjligt i husen där de bor på grund av avsaknaden av ljus), serveras ett dagligt mål mat (som familjerna på grund av fattigdom inte alltid har råd med) och organiserar fritidsaktiviteter (som alternativ till destruktiv sysslolöshet). Det handlar framförallt om att hjälpa de romska barnen att klara sig bättre i skolan och därmed integreras i samhället. Därutöver driver projektet en särskild musikskola, Casa Sonja, där barn och unga övar körsång och instrument, och på så sätt får uppleva glädjen i kulturell kreativitet, växa i självförtroende och ta aktiv del i att utveckla det romska musikarvet.
För de vuxna invånarna erbjuder projektet flera olika möjligheter till arbete som ger många sociala och ekonomiska mervärden. Gemensamma grönsaksodlingar har fått tidigare försummad mark att blomstra och förbättrat kosthållningen för familjerna. Ett eget bageri, som levererar bröd till socialcentren och på så sätt får intäkter, skapar arbetstillfällen och ger familjerna tillgång till bröd, som tidigare var en omöjlig lyx på grund av att de flesta familjer saknar pengar att köpa bröd för, men också kunskaper och faciliteter att baka själva. I särskilda små verkstäder, som säljer enklare hantverksprodukter till det omgivande samhället, ges konkret arbetsträning, sysselsättning och små men fasta inkomster.
I byn Tichindial saknades tidigare helt rinnande vatten i husen, vilket skapade svåra sanitära förhållanden. Det har nu ett gemensamt brunnbygge rått bot på och sådan grundläggande hygien som vi tar för självklar men som tidigare betraktades som en utopi här, är nu möjlig för varje familj. Många av invånarna har bott i hus ihopsatta ihop av lera, plank och bråte som man hittat, vilket medfört stort lidande under vintermånaderna. De ersätts nu steg för steg genom bygget av små men helt vinterbonade stugor, som framförallt männen i byarna arbetar med.
Åtskilliga andra insatser, stora som små, som till exempel gemensam sophantering, som tidigare helt saknades, och gatustädning för att skapa en värdig gemensam yttre miljö, genomförs under ledning av några eldsjälar och med förhållandevis små resurser inom ramen för projektet. Och även om verksamheten bara varit igång en kort tid märks redan stora och för de fattiga människorna helt omvälvande resultat: grundfilosofin av självorganisering för att bryta fattigdom, utanförskap och desperation – och därmed bland annat motverka behov av tiggeriresor – fungerar. Även om flera utmaningar återstår för Elijah, och projektet också behöver fler efterföljare, har det tänt ett hopp för människor som hittills har levt i en av Europas mest hopplösa miljöer.
Thomas Idergard 2015-05-01
För mer information om österrikiska Jesuitmissionen (på tyska), se denna länk här
Projektet Elijahs webbplats, med detaljerade beskrivningar av projektets alla aktiviteter, resultat så här långt och berättelser från de involverade (på tyska) via denna länk här
För den som vill skänka pengar finns alla uppgifter för internationella betalningar till österrikiska Jesutimissionen och Projekt Elijah via denna länk här