Årets Signum nr 3 är här

I dag, fredag den 8 maj, utkommer årets tredje nummer av Signum. Som sig bör bjuds man här på en rik palett av artiklar på olika teman.

Ledartexten fångar upp den debatt som förts i medierna under senare tid om den relativistiska syn på kunskap och sanning som genomsyrar en betydande del av vår kultur, och som även verkar ha fått fotfäste på sina håll inom utbildningsväsen och akademi. I ledaren argumenterar undertecknad för att teologer och religionsvetare inte bör falla i farstun för sådana tendenser. Teologi bör bedrivas med seriösa vetenskapliga metoder och religiös tro bör behandlas som verklighetstolkning med sanningsanspråk. Men detta fungerar bara under förutsättning att man motstår den relativistiska frestelsen.

Bland det nya numrets huvudartiklar vill jag gärna passa på att slå ett särskilt slag för tre porträtt i helfigur, nämligen Kjell Blückerts artikel om Nathan Söderblom, Stig Olssons essä om Lars Ahlin och Giovanni Arledlers presentation av Anton Bruckner.

Söderblom hör till de stora gestalterna i Sveriges akademiska och kyrkliga liv under 1900-talets första decennier. Som teolog av internationell rang, som ärkebiskop i Svenska kyrkan och som banbrytare i den internationella ekumeniska rörelsen är han känd och respekterad i vida kretsar. Utifrån ny forskning och ett flertal nya böcker ger oss Blückert ett differentierat och väl underbyggt porträtt av Söderblom, både av hans imponerande sidor, men även av hans mera sällan omtalade dunkla drag.

Stig Olsson bjuder oss i sin essä en levnadsteckning av författaren Lars Ahlin, alltifrån uppväxten under fattiga och otrygga förhållanden i Sundsvalls arbetarkvarter i början av 1900-talet ända fram till den etablerade författarens livsafton i början av 90-talet. Författarskapet är genomsyrat av erfarenheten av ett liv i spänningen mellan att vara förkastad och utanför å ena sidan och älskad och inkluderad å andra sidan. För Ahlin har denna erfarenhet sin botten i människans existentiella belägenhet inför Gud; att vara människa är att vara en benådad syndare. Och Gud är den som blivit människa och ”de ringastes like”.

Den österrikiske orgelvirtuosen och kompositören Anton Bruckner hör till de mest egensinniga av 1800-talets stora symfoniker. Liksom Ahlin växte även Bruckner upp under mycket fattiga förhållanden, och livet igenom plågades han av känslan av utsatthet och självtvivel. Sin tillflykt fann han i en mycket stark och levande katolsk tro. Hans väldiga symfoniska verk, som i stor utsträckning skrevs i klostermiljöer och som av samtiden uppfattades som provocerande och avantgardistiska, utgör exis­tentiellt laddade brottningar med livet, dö­den och med hoppet om ett liv bortom dö­den.

Slutligen et helt annat tema. Med detta nummer av Signum skickar vi ut en insamlingsfolder. Även här på vår hemsida finns information om insamlingen. För trots att en stor del av arbetet med Signum sker på volontärbasis är det inte lätt att få tidskriftens ekonomi att gå ihop. Prenumerationsavgifterna täcker bara en tredjedel av de faktiska kostnaderna. Därför har vi inrättat en fond, ”Signumfonden”, för att trygga den fortsatta utgivningen av Signum på sikt.

Vi vänder oss både till Dig som prenumererar på tidskriften och till Dig som surfar in på vår hemsida för att fråga om Du skulle kunna tänka Dig att donera en gåva till Signumfonden. Varje gåva, stor som liten, bidrar till att möjliggöra den framtida utgivningen av Signum.

Sätt in Ditt bidrag på Signums bankgirokonto 5282–2046. Märk inbetalningen ”Signumfonden”. Tack så mycket för Ditt stöd!

Ulf Jonsson

Chefred., Signum

uj_signum