Tankar kring ”Janssons dilemma”

Lars_Lundström_f_JJ_webb

 

“Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk / for jag till den snötäckta ön. / Det vilda har inga ord. / De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll! / Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön. / Språk men inga ord”, skrev poeten Tomas Tranströmer i dikten Från mars -79
Pianisten Lars Jansson spelar i Hidebrottet på norra Gotland. Mellan låtarna försöker han prata med publiken men har problem att formulera sig. Konstaterar till slut att han har svårt att finna ord när han befunnit sig inne i musiken. Det är som olika världar – med olika uttryck. Det går långsamt att återvända till språket.
Inte ovanligt att musiker drabbas av ”Janssons dilemma”. Det musikaliska uttrycket kan vara starkt men mellansnacket ansträngt och ibland kanske lite pinsamt publikfriande.

Är det förmågan att uppfatta spänningsförhållanden mellan språkliga och icke språkliga erfarenhetsformer som utmärker det kreativa tänkandet och skapandet? Varifrån kommer musiken frågade regissören Ingmar Bergman i ett sommarprogram och svarade själv: ”Musiken har vi fått som en gåva för att ge oss en föreställning om verkligheter och världar utanför den värld vi lever i.”

Språkliga begrepp kan försvåra tänkande genom att styra in det på förenklade svartvita motsatsförhållanden eller grova kategoriseringar som försummar verklighetens nyanser, komplexitet och sammanhang.
Enligt Einstein började hans tänkande inte i språket utan med mer eller mindre tydliga tecken av visuell och ibland muskulär typ som kan kombineras. Denna kombinationslek tycks vara det viktigaste draget i hans produktiva tänkande – innan det finns några förbindelser med logiska konstruktioner i ord eller tecken som kan vidareföras till andra. De kommer med stor ansträngning först senare när det associativa spelet är tillräckligt etablerat och kan återskapas viljemässigt.

”Att göra något utan att riktigt veta vad man gör är att ge sig själv en möjlighet att upptäcka något man inte visste i det man har gjort” säger filosofen Pierre Bourdieu. Pianisten Keith Jarrett uttrycker det så här: ”De som inte förstår det fria spelet inser inte dess enorma betydelsefulla bidrag till jazzens sanna historia. Var är formen? Fråga inte. Tänk inte. Se inte framåt. Bara delta. Allt finns där någonstans inom en. Och så plötsligt ger det sig själv form”
Det kan också beskrivas så här, med gutemålsdiktaren Gertmar Arvidssons ord:
“Nati jär manvilldrug / pa trasskulden / star sällsammä ård / sum de har vart saknesamt / ettar.”
I översättning: “Natten är månförvillad / på tröskeln / står sällsamma ord / som vill fylla / saknadens / luckor.”

Lars Lundström