Hur bör Islamiska Staten bekämpas?

islamiska_staten

Den italienska journalisten och analytikern Loretta Napoleoni är en erkänd terroristexpert. Bland hennes tidigare utgivna böcker kan nämnas Uppror i Irak, 2006, och Oheligt krig, 2010. Nu har hon ytterligare fördjupat sig i den islamska terrorismen med boken Islamiska Staten.

Islamiska Staten, IS, har genom sitt ihärdiga och snabbfotade bruk av Internet blivit sinnebilden för vår tids mest bestialiska våld med alla blodsdrypande bilder av avrättningar som man visat upp för världen. Men som poeten Göran Sonnevi betonat måste vi försöka förstå människans allra mest vedervärdiga handlingar och det kolossala lidandet – annars är vi förlorade. Det är också det som är den stora behållningen med Loretta Napoleonis bok om IS; att hon tränger sig bakom det nakna våldet – och placerar in det i en större väv av förståelse – när hon försöker bena ut varför denna organisation har haft så stora framgångar. Det mest remarkabla i det sammanhanget är naturligtvis att man lyckats karva ut ett område stort som Storbritannien i Irak och Syrien och där utropat ett kalifat.

Napoleoni lyfter fram att IS gått i land med att bli ekonomiskt oberoende av externa finansiärer – som rika shejker och länderna kring Persiska viken – främst genom att ta kontroll över oljefält i östra Syrien. En inkomstkälla som dagligen tros inbringa två miljoner dollar. Napoleoni påpekar också att organisationen visat fingerfärdighet med att nå uppgörelser med lokala sunni- och klanledare. Därtill understryker hon att man engagerat sig starkt för bybornas vardagliga bekymmer: ”Invånare i de enklaver som kalifatet kontrollerar rapporterar om förbättringar i den dagliga skötseln av deras byar efter att IS tagit över. IS-krigare har lagat vägar, organiserat soppkök åt dem som förlorat sina hem och ordnat elektricitet dygnet runt.”

Allra mest trycker dock Napoleoni på att IS – till skillnad från al-Qaida och andra islamistiska terrorgrupperingar – har haft en vision att lyfta fram som det hägrande målet vid horisonten. Visionen är att återupprätta Bagdadkalifatet – ett område innefattande dagens Irak, Syrien, Jordanien och Israel – som gick under i och med mongolernas invasion 1258. Dagens nationsbygge i Irak och Syrien är, utifrån det perspektivet, embryot och grunden till det större kalifatet. Det är denna kalifattanke och tron att islam en gång ska segra som fått tiotusentals, ja kanske hela 30 000, jihadistkrigare från hela världen att vallfärda till IS-staten. IS-krigare drömmer inte bara om att bli himmelska martyrer utan närs även av en utopi här och nu.

Den stora bristen hos Napoleoni är att hon saknar konkreta tankar om hur IS ska kunna bekämpas. Helt riktigt ser hon imperialistiska bombningar som något ont som bara gör saker och ting etter värre. Irakkriget 2003 blev själva grunden för IS bildande och imperialismens minst av allt altruistiska agenda kan bara förvärra kaoset och problemen. Vi ser också vilken effekt USA:s ständiga drönarbombningar över främst Pakistan och Jemen har haft – förutom alla oskyldiga civila som strukit med har de snarare stärkt än försvagat den radikala islamism som var tänkt att bekämpas. Men för det måste man inte, som Napoleoni gör, erkänna IS kalifat som ett oomkullrunkeligt faktum, ett faktum som omvärlden bara kan göra mindre ont genom att erkänna sakernas tillstånd, komma på god talefot med IS och upprätta diplomatiska förbindelser.islamiska_staten-napoleoni_loretta

Det handlar istället om att ge allt stöd till de små fickor av alternativ till såväl islamism som imperialism och inhemska diktatorer som är tydliga i dagens arabvärld. Jag tänker då exempelvis på de områden i Syrien där civilbefolkningen under närmast omänskliga förhållanden håller stånd mot både Assads diktatur och fanatiska islamistiska rebellgrupper. Jag tänker även på Rojava, kurdernas autonoma område i norra Syrien, bestående av kantonerna Aifrin, Jazira och Kobane. Rojava har slagit tillbaka IS attacker och utnyttjade således tidigare den syriska statens försvagning till att utropa sitt eget självstyre. Under oändliga svårigheter försöker man här bygga upp ett decentraliserat samhälle där man bland annat satsar på kooperativ företagsamhet, jämställdhet och utbildning.
Idag känns det som mycket av den arabiska vårens varma vindar övergått till kulen höst, men givetvis finns det goda exempel och organisatorisk kunskap som lever kvar – och politik kan ibland vara minst lika ombytlig som väderlek.

Anders Karlsson