Den tidigare brittiske politikern och Hong Kong-guvernören Lord Chris Patten, som förra året fick ansvaret för översynen av Vatikanens medieverksamhet uppmanar nu till radikala förändringar.
I ett tal inför den engelska och walesiska biskopskonferensen på den så kallade Världskommunikationsdagen söndagen före pingst, riktade Patten svidande kritik mot de nuvarande strukturerna för mediearbete i Vatikanen, genom att påstå att de inte är anpassade för den digitala åldern. Han sade att medan ”kyrkan städar upp och har städat upp i hur hon sköter sina finanser genom att applicera moderna principer för bokföring och revision, inklusive transparens”, har kommunikationen inte fått motsvarande uppmärksamhet.
Patten fortsatte: ”Det vore helt bisarrt om Vatikanen skulle sköta mediearbetet utan att reflektera över sättet på vilket all annan medieintensiv verksamhet sköts i andra årtiondet av det 21:a århundradet. Det skulle vara mer än bisarrt om Vatikanen avvisade den sorts moderna medieverksamhet som andra – inklusive existerande nationella kyrkoorganisationer – tar för given.”
Den mediereformkommitté som han av kardinal George Pell, en av påven Franciskus närmaste kardinalrådgivare, har ombetts att leda har arbetat sedan september 2014 till mars i år och nu överlämnat en rapport som rekommenderar omfattande förändringar. I sitt tal sade Lord Patten att även om kommittén inte rekommenderar några personalneddragningar så förordar den starkt att arbetsformerna förändras: ”Mediemedarbetarna kan inte förvänta sig (och de borde heller inte vilja) att garantier om framtida jobb betyder att de kan fortsätta med samma arbetsuppgifter eller arbetssätt som tidigare. De kan heller inte fly från effektiv och samlad ledning av arbetet. Jag fick under vårt arbete inte intrycket att Vatikanens medieverksamhet är särskilt hårt styrd eller att den leds, utvecklas och bedöms utifrån någon överdriven centralism. Istället utförs en del dubbelarbete som slösar tid, resurser och personal.”
Lord Patten förklarade att Vatikanen måste utveckla ett nytt förhållningssätt för att på rätt sätt kunna möta utmaningarna i Internetåldern. Han sade att det behövs ”en kritisk utvärdering av det innehåll som produceras.” Vad som behövs idag är mer visuellt multimedialt material, särskilt om man vill nå en yngre publik. ”För att på ett effektivt sätt vara närvarande i de sociala medierna måste man utveckla ett interaktivt förhållningssätt där information inte ’sänds’ till en passiv publik utan istället ger möjlighet till dialog med användarna, och på så sätt förmår svara på frågor och kritik och inbjuda människor till ett djupare engagemang. Allt detta kräver större samordning bland de existerande medieoperatörerna.”
Vidare förklarade han att en ”grundläggande svaghet” i mediearbetet är avsaknaden av samordning och integration av den Heliga stolens medieresurser. ”Kommittén upptäckte att uppdelningen mellan olika medieenheter, och deras institutionella autonomi, motverkar möjligheten att utveckla en enhetlig kommunikationspolicy och minskar verksamhetens övergripande effektivitet.”
”Avsaknaden av samordning har resulterat i en dubblering och ibland till och med ett mångfaldigande av vissa kärnaktiviteter som till exempel översättningstjänster, journalistackreditering, hantering av rättighetsfrågor, direkta medierelationer, teknologisk innovation och sociala och digitala medieengagemang.”
”Sådant dubbel- och trippelarbete är slöseri och försvårar för externa media att förstå hur man kan nå Heliga stolen. Fragmentiseringen av medieverksamheten har också gjort det onödigt svårt för Heliga stolen att producera innehåll som kan spridas genom printmedia, röstmedia och bildmedia och som behövs för en effektiv digital närvaro och för att engagera samtida mottagare.”
Patten och hans kommitté föreslår en sammanslagning av de olika kommunikationsenheterna under en samlad ledning, med nya avdelningar som täcker pastorala, administrativa, kommersiella och teknologiska frågor och en särskild, samlad enhet för medierelationer. Han förklarade att han och kommittémedlemmarna ”är av uppfattningen att om det någonsin skulle vara framkomligt att göra en stor reform så skulle det vara nu under ledning av påven Franciskus”, och tillade: ”Kort sagt, om inte nu så när?”