I begynnelsen var artigheten?

sl383781_58202656

En gång i tiden ansågs det artigt och respektfullt att tilltala den blåblodiga överklassen med deras adelstitlar – såsom vi ännu år 2015 gör med kungafamiljen. Därefter blev det artigt och väluppfostrat att tilltala fina människor med deras yrkestitlar – som vi kan se i alla pilsnerfilmer från trettiotalet.
Senare var det artigt med herr för man, fru för gift kvinna och fröken som titel för ogift kvinna. Och så fortsatte det med den socialt segregerande och samhällssöndrande uppdelningen i du och ni.

Det var artigt och underdånigt att nia människor med högre status än en själv. De kunde vara äldre, rikare, mäktigare, mer utbildade, bättre betalda, ha högre positioner i arbetslivet, vara ens chefer eller kunder.
Men så började den politiska demokratin påverka folk. Var inte alla människor lika mycket värda egentligen – i grunden jämlika? Så varför inte även avskaffa titulerandet och niandet av människor högre upp på statusstegen och i samhällshierarkin?
Det var tanken bakom du-reformen 1967. Den fick ett stort genomslag trots motstånd i borgerligheten. Helt plötsligt kunde städerskan säga du till doktorn, vilket många överklassmänniskor upplevde som något oerhört negativt. Men så småningom slog det igenom att om alla människor är lika värda så kallar vi alla varandra du. Det handlade om social jämlikhet.

Så gick tiden och med nyliberalismens genomslag återuppstod den ekonomiska ojämlikheten. Om ekonomisk jämlikhet är fel i vår tid kanske även social jämlikhet är det?
Som av en händelse dök det plötsligt upp aningslösa och historielösa ungdomar som ville kasta den historiska utvecklingen på soptippen. ”Vi vill ju bara vara artiga när vi niar” säger de blåögt, och vill börja om debatten ända från medeltidsnivå.
OK. Men gör då det på ett genomtänkt sätt. Argumentera för varför jämlikhet är ett dåligt samhällsideal. Förklara varför alla människor inte är lika mycket värda. Beskriv varför niandet är bra.
Jag lyssnar gärna på er när ni talar om vilka argument ni har. Men sluta med ert hjärnslöa slappniande!

Hans Norebrink