Schäuble borde läsa om Pinnebergs

Emma Lundström. Foto: Jonatan Johansson
Vi ska väl inte tala om vädret när det nu finns så mycket annat att tala om. Men ändå. Sommaren har ju varit en smula regnig. Faktiskt en aning i överkant. Jo. Och det kanske är synd ur somliga synvinklar. Men det finns ju andra vinklar. För vad gör väl lite regn när det finns böcker?! Vad gör väl lite åska och hagel och tolv grader varmt om kvällen?! När det finns romaner som den om Johannes och Emma Pinneberg.

Den som behöver försvinna in i en annan tid, till en annan plats, eller bara längtar efter en riktigt bra bok, kan med stor behållning vända sig till Hans Falladas överraskande och medryckande och överväldigande debutroman från 1932.
Hur ska det gå för Pinnebergs? utkom i Sverige första gången 1933. Nu finns den i en hyllad nyöversättning av Aimée Delblanc. Språket forsar fram. Det handlar om två helt vanliga människor. Om Weimarrepublikens sista dagar och nazismens smygande intåg. Om inflation och fattigdom. Om kampen för överlevnaden. Om när livet kollapsar. Och om kärlek. Falladas sociala iakttagelseförmåga känns nästan skrämmande exakt. Och han skapar förståelse.

Det är åttiotvå år sedan boken kom ut. Men precis som Ragnar Strömberg skriver i efterordet till den nya utgåvan så är den skrämmande aktuell i ”spekulationsekonomins, massarbetslöshetens och den nymornade fascismens Europa”. Det är inte långsökt att dra paralleller mellan skulderna och den galopperande fattigdomen som orsakade Weimarrepublikens fall och det som just nu utspelar sig i och mot dagens Grekland.
De utblottade fick ett namn genom Hans Falladas bok, de kom att kallas Pinnebergare. Dagens Europa har många Pinnebergare. Det är en mörk tid.

Emma Lundström