Energi och spelglädje med Kolonien

Kolonien
Stockholm Folk Festival, Parkscenen, lördag 8 aug 2015

Första gången undertecknad såg Kolonien, som då hette Clockwise, var 2009 på en pytteliten scen på en nästan lika liten festival. Sedan dess har jag sett dem på ett antal festivaler och klubbar, den ena större än den andra, och nu är det imponerande att se dem till fullo behärska stora scenen på Stockholm Folk Festival.

Kvartettens folkpopaktiga musik är något av det mer egensinniga på den svenska folkscenen, och de är numera mycket rutinerade artister. Redan från första låten myllrar det av spontandansande människor framför scenen, och det märks att gensvaret ger gruppen energi. I en låt gästas Kolonien av sångaren Nino Ramsby, och i avslutningsnumret dyker två saxofonister upp som förstärkning, men bandet är alldeles ypperligt även på egen hand.

Musiken är uteslutande egenkomponerad, med influenser från folkmusik, reggae, pop och många andra håll. De kraftigt politiska, men ändå subtila, texterna är mycket uppfriskande, och får – eftersom samtliga medlemmar sjunger – extra stor tyngd genom omväxlande sångstämmor.

Koloniens spelglädje är påtaglig genom hela konserten och dansröjet i publiken pågår ända fram till sista tonen under en alldeles utmärkt spelning.

Rasmus Klockljung