Partiet
Parkscenen, Stockholm Folk Festival, lör 8 aug 2015
Det kändes som att det småländska reggaebandet Partiet var precis det som Stockholm Folk Festival behövde på lördagkvällen. Efter en dag med jämförelsevis stillsamma uppträdanden kom ett band som genast skapade röjstämning med sin vildkryddade och svåremotståndliga mix av roots, ska och riddims på klingande jönköpingska.
Energin och svänget var efterlängtat, det märkte man på publikens reaktioner och borde sända ett tydligt tips till arrangörerna inför nästa år. Den karismatiske sångaren Fredrik Boltes hade inga problem att få publiken med på noterna i gungande baktakt. Partiet är en ny bekantskap för mig och jag imponerandes över låttexterna som var bitska, smarta och roliga, vilket särskiljer dem miltals från ett vanligt partyband.
Avslutande balladen Pappas pappa, då gitarristen bytte till banjo och Fredrik Boltes förvånansvärt klyschfritt sjöng om saknaden efter sin far när han nu själv ska bli far, lyckades till och med åstadkomma något slags skräp i ögat på undertecknad, vilket är sällsynt.
Jag tycker Stockholm Folk Festival är ett fantastiskt arrangemang som det är, men inte desto mindre tillåter jag mig att drömma om festivalens framtid. Vad skulle hända om man kunde återigen kunde få någon som Tomas Ledin att visa sitt engagemang här och samtidigt kunna övertala breda artister med folkmusikanknytning som Kalle Moréus och/eller Benny Andersson att ställa upp? Vore det dessutom möjligt att samma år boka en lite större afrikansk artist hit, som till exempel Oumou Sangaré, tror jag att festivalen i kraft av ett sådant dreamteam skulle få ett definitivt genombrott hos såväl allmänhet som massmedia och säkra sin överlevnad för många år framöver.
text och bilder: Anders Pihl