Vem bestämmer över historien och det sätt på vilket den berättas?

En del av den internationella folkmordskonferensen i Stockholm 2004.

”Snövit och Sanningens Vansinne” tog sin utgångspunkt i den unga palestinska juridikstuderande kvinnan Hanadi Tayseer Abdul Malek Jaradat självmordsattentat i Haifa, Israel. Den unga kvinnan hade förlorat flera familjemedlemmar och slutligen sin fästman. Hon utförde attentatet genom att ta sig in i en restaurant i Haifa, Israel och sprängde sig själv och 22 oskyldiga civila. En ohygglig handling med många bottnar och konsekvenser för båda sidor.

Under invigningen av utställningen vandaliserades installationen av den israeliske ambassadören Zvi Mazel genom att kasta de strålkastare som lyste upp installationen ner i den bassäng där en liten båt med porträttet av Hanadi Tayseer Abdul Malek Jaradat  ”Snövit” flöt omkring i det färgade vattnet. Ambassadören yttrade efter sin attack mot konstverket: ”There is no ockupation”. Diskussionen efter attacken har också berört huruvida vandaliseringen var planerad eller om det var en spontan attack.

Ett portätt av Jaradat fanns som affisch i Stockholms tunnelbana med utställningens namn ”Making Differences”. Affischen plockades nästan omedelbart ned efter vernissagen på Historiska museet då den ansågs för kontroversiell.

Bokens upplägg med inbjudna skribenter och texter skapar en dynamik genom att olika röster och reflektioner lyfts fram.  Nurit Peled-Ehman skriver om den avhumanisering som sker i det israeliska samhället. Med förintelsen som täckmantel tycks Israel ha rätt att begå grova brott mot mänskligheten.

Torbjörn Tännsjö skriver intressant med utgångspunkt i hur man ska kunna förstå den palestinska självmordsbombarens agerande. ”Rättsligt är gränsen alltså skarp mellan dem vi får attackera och dem vi inte får (direkt) attackera.” I sin essay tar han upp israeliska medborgare som upprättar och försvarar ockupationen och skriver ”på vilket sätt kan dessa människor sägas vara mindre ansvariga, än de israeler som för tillfället bär uniform?”

Intressant är också att läsa Gunilla Sköld Feilers och Dror Feilers egna personliga reflektioner om den turbulens och de förvecklingar som installationen gav upphov till. Bilder och fotografier anpassades för att passa in i den massmediala tidnings– och webbvärlden. Dessa var långtifrån representativa. Att så fullständigt förlora kontrollen över bilden var mardrömslik enligt Gunilla Sköld Feiler

Skribenten Tina Rosenberg anser att ytterst handlar det om tolkningsföreträde:

”Vem bestämmer över historien och det sätt på vilket den berättas?”

Intressant att läsa är också Dan Jönson om konsten: ”Dess väsen är i grunden radikal; hela dess strävan är att söka blottor i den etablerade världsbilden visa på självmotsägelser och tankeförbud.”

 

Journalist och Filmare