När vänster blir höger

I år har sommaren inte bjudit på särskilt mycket värmebölja. I juli regnade det mest, och vi har nu ganska svala och behagliga temperaturer. Det går alltså inte att skylla på vädret. Det måste finnas andra orsaker och bevekelsegrunder till de märkliga diskussioner som nu äger rum på vissa håll inom den politiska vänstern. Eller rättare sagt: det som jag trott var vänster men som i vissa fall (i fråga om vissa personer) snarare borde betecknas som höger. För vad skall man egentligen kalla de vänstermänniskor som sympatiserar med den tyska Pegidarörelsen och dess kamp mot invandring, flyktingmottagande och islam? De vänstermänniskor som hellre talar om ”volymer” och ”asyltryck” än om själva asylrätten och de enskilda flyktingarnas behov av att räddas till livet undan en plågsam död i Medelhavets böljor eller i låsta lastbilsutrymmen? De vänstermänniskor som nu, när rådande flyktingsituation tack vare ett fotografi av en drunknad treårig flyktingpojkes döda kropp äntligen blivit konkret och begriplig för de flesta européer, då börjar förfasa sig över något som de kallar ”braindrain”, det vill säga det faktum att många av de som flyr från krigets Syrien är välutbildade människor (läkare, sjuksköterskor, apotekare, ingenjörer etc.).
Jag måste jag erkänna att jag ryser av obehag när jag tar del av sådana debattinlägg. Vad skall då dessa människor göra? Om de stannar kvar riskerar både de och deras barn att dö av bomber och beskjutning? Då kommer ju deras ”hjärnor” och yrkeskunnande ändå inte deras eget land till godo. Var det alltså ”braindrain” även när välutbildade judar, för att undkomma Förintelsen, lämnade Tyskland och tog sin tillflykt till USA och andra länder? Borde de ha stannat kvar och tillsammans med sina olycksbröder och olyckssystrar förts till gaskamrarna?
Sedan har vi också de vänstermänniskor som tycks må illa av att många svenskar och andra européer (inklusive medier och politiker) nu berörts av flyktingarnas öden och faktiskt börjat visa prov på hjälpvilja, medmänsklighet, ja solidaritet kort sagt. Då talar man om ”skenheligt hyckleri” och får till och med vanlig mänsklig hygglighet och anständighet att framstå som suspekt. I stället bör vi, undervisar dessa besserwissrar till vänstermänniskor, ägna oss åt att beskriva orsakerna till nuvarande flyktingströmmar.
Men om en människa håller på att drunkna måste hon först räddas till livet. Först därefter är det intressant att diskutera varför hon hamnat i vattnet och vem eller vilka som är skyldiga därtill. Samma sak gäller dagens katastrofsituation.
Jag tänker också på alla dem som i upprört tonläge fördömer ”flyktingsmugglarna” och kräver, som prio ett, att de skall gripas och straffas. Där är det någonting som klingar falskt i mina öron. För det är ju precis som professor Hans Rosling så pedagogiskt uttryckt det: så länge flyktingarna inte har några lagliga och säkra vägar att ta sig till länder där de kan söka asyl, finns det inga andra sätt för dem än att betala skyhöga summor för plats på något båtvrak över Medelhavet eller i någon lastbil till EU. Flyktingsmugglarna är ju de enda som över huvud taget tillhandahåller transport till något EU-land för asylsökande! Självklart är dessa personer skurkar som endast drivs av penningbegär, och självklart bör de straffas för sina gärningar. Men det finns inget annat sätt för asylsökande att färdas! Så i det fallet kan man verkligen tala om ”skenheligt hyckleri” när politiker står och förfasar sig i TV över denna verksamhet utan att lyfta ett finger för att få till stånd ett lagligt alternativ.
Det märkliga är att många av de vänsterpersoner jag här åsyftar påfallande ofta är gamla kommunister, eller skall vi säga maoister, vilka nu dessutom uppträder som utpräglade Putinsupportrar. Även i det avseendet liknar de den tyska Pegidarörelsen som i vått och torrt försvarar allt vad Ryssland gör, exempelvis i Ukraina. Jürgen Elsässer, som är en av Pegidas mest väloljade talare, är också han en tidigare kommunist. Men en som numera predikar att begreppen höger och vänster inte längre har någon aktualitet och att den rörelse han gör sig till språkrör för i stället är ett uttryck för den samlade ”folkviljan”.
Att Folket i Bild/Kulturfront i en broschyr om kriget i Ukraina publicerat ett textbidrag av denne Elsässer tycker jag är ytterligt pinsamt, ja rent skämmigt. Kanske hade fibbarna som sammanställde broschyren ingen koll på vem han är. Men det finns också vänstermänniskor som uttryckligen hyllar Elsässer och Pegidarörelsen trots dess tydliga islamofoba och främlingsfientliga (tillika Putinvänliga) agenda.
Ja, den nya politiska företeelse, som jag här försökt beskriva och som kännetecknas av att vänstermänniskor närmar sig den invandrarfientliga högern, den är inte enbart ett svenskt fenomen utan något som finns lite varstans i Europa.
Jag vill inte att Folket i Bild/Kulturfront skall bli en del av en sådan rörelse. Vår tidning och förening måste i stället slå vakt om humaniteten och solidariteten och på alla sätt försvara själva asylrätten. Hur skall vi annars ha någon som helst trovärdighet i vårt arbete för en folkets kultur?
Den italienske pacifisten och Palestinavännen Vittorio Arrigoni, som 2011 kidnappades och mördades i Gaza av en grupp islamistiska terrorister, avslutade alltid sina artiklar med frasen Restiamo umani, på engelska Stay human. Så vill även jag avsluta denna text:
Restiamo umani! Låt oss förbli mänskliga! Medmänsklighet är inte något fult och suspekt utan snarare kvintessensen av att vara människa.