På tisdagseftermiddagen, lokal tid, den 22 september avslutade påven Franciskus sitt besök på Kuba för att bege sig till USA:s huvudstad Washington DC, som är nästa anhalt på hans Nordamerikaresa. Dagarna på Kuba präglades av ett mycket intensivt program.
Strax före sin avfärd, från staden Santiago de Cuba, träffade han familjer i katedralen där och talade bland annat om den viktiga vittnesbörd som den kristna familjen utgör i världen idag och underströk den katolska förståelsen av familjen som den ”lilla kyrkan” eftersom det är i familjen som vi lär oss förlåtelse. Han välsignade också alla ofödda barn när han särskilt vände sig till kvinnor som är gravida, ”gravida med hopp”.
Tidigare på tisdagsmorgonen hade påven firat mässa med några tusental deltagare i basilikan till Vår Fru av barmhärtigheten av Cobre i Santiago de Cuba, och lovordade i sin predikan den rika vördnad av Vår Fru av barmhärtigheten vilken är förankrad djupt i kubanernas hjärtan. Han uppmanade alla att som hon skynda för att möta andras behov av ömhet och barmhärtighet. Och han gjorde ingen hemlighet av vilket slags revolution som Kuba och världen behöver: ”Generation efter generation, dag efter dag, är vi kallade att förnya vår tro. Vi är ombedda att leva den ömhetens revolution som Maria, vår moder av barmhärtigheten, gjorde. Vår revolution sker genom ömhet, genom den glädje som alltid blir närhet och medkänsla och som leder oss till att bry oss om, och tjäna, andras liv.”
Påven fortsatte sin predikan med att tydligt framhålla trons seger över förtrycket genom den kubanska folksjälen enligt honom ”har formats mitt i lidande och umbäranden som inte kunde undertrycka tron, den tro som hölls vid liv tack vare alla dessa mormödrar och farmödrar som i vardagen i hemmen främjade Guds levande närvaro”. Precis som Jungfru Maria ”barmhärtighetens moder, vill vi vara en kyrka som går framåt för att bygga broar, riva ner murar och så försoningens frön.”
I söndags eftermiddag gjorde påven en artighetsvisit till Kubas numera pensionerade diktator Fidel Castro, till vilken han överlämnade sin miljö- och socialencyklika Laudato si men också en mindre väntad present i form av en bok och två CD med predikningar och sånger av pater Armando Llorente, den jesuitpräst som en gång i tiden var Castros skollärare och som före sin död i en intervju från sin exil i Miami offentligt uppmanade Castro till omvändelse och botgöring. Den spanskfödde pater Llorente hade i intervjun bland annat berättat hur Castro i samband med den kubanska revolutionen 1958 erkänt för honom att han hade förlorat sin tro, varvid pater Llorente då hade svarat: ”Fidel, en sak är att förlora tron, en annan sak är att förlora sin värdighet.” Castro kom senare att förbjuda Jesuitorden och fördriva den från Kuba. Det finns inga rapporter om hur Fidel Castro ska ha uppfattat påvens present som påminner honom om allt detta.
Senare på söndagen mötte Franciskus kubanska präster, seminarister, ordensmän och ordenskvinnor i katedralen till Jungfru Marias obefläckade avlelse i Havanna, och talade om betydelsen av andlig fattigdom, faran med världslig rikedom och det allmänna behovet av barmhärtighet. ”Världens anda älskar inte Guds Sons väg, den som innebar att han uttömde sig själv och blev fattig. Han blev ingenting – han ödmjukade sig själv för att bli en av oss”, sade han och tillade att varje troende är kallad till samma fattigdom, men att många vänliga själar tyvärr avfaller från tron när de fångas av det världsliga och det medelmåttiga.
Påven varnade de församlade för frestelserna från världens rikedomar och drog nytta av sin bakgrund inom Jesuitorden och dess grundares, Ignatius av Loyolas, spiritualitet: ”Jag tror det kan hjälpa att höra vad Ignatius sade till oss – och det här är ingen reklam!”, skämtade han om sitt jesuitiska förflutna. ”Fattigdomen är ordenslivets mur och moder. Moder för att den alstrar tillit till Gud och mur för att den skyddar från världsliga böjelser.”
På söndagskvällen träffade påven kubanska ungdomar i ett kulturcentrum i närheten av Havannas katedral. Hans budskap där var att människorna i en kommunistisk enpartistat som Kuba måste lära sig att arbeta och leva med andra som tänker annorlunda än de själva. ”Låt oss inte stänga in oss i ideologiernas kultur”, uppmanade han och ställde ”en kultur av möten, även om vi tänker olika” som motbild. Det hopp som unga människor symboliserar för varje land får inte förväxlas med naiv optimism, utan kan bara vinnas genom gemensamt arbete och lidande för att uppnå något större, påpekade Franciskus. Han framhöll att ett av de största hindren för hoppet bland unga i hela världen är arbetslöshet, som han såg som ett av många symptom för den ”slit-och-släng-kultur” som präglar världen av idag. ”Denna slit-och-släng-kultur skadar oss alla och berövar oss alla hoppet. Barn kastas bort, när de inte är gillade, genom att dödas innan de ens hinner födas. De äldre kastas bort när de inte längre är produktiva. En del länder har redan infört laglig eutanasi – men hur många andra håller sig med en dold?” Och han uppmanade ungdomarna att inte ge upp och falla in i den förtvivlan som bara förstärker denna negativa kultur.
Hoppet fortsatte att vara ett tema vid mässan inför tiotusentals människor i den sydliga staden Holguín på aposteln Matteus minnesdag igår, måndag. Påven påpekade att Matteus exempel som omvänd tullindrivare visar att ett möte med Kristus har kraften att förvandla den störste syndaren till ihärdig missionär. Han påminde de troende om att de också är syndare och uppmanade dem därför att ”med tacksamhet minnas de situationer, eller det ögonblick, när Guds barmhärtiga blick kunde erfaras i era liv”.
”Hur stark var inte kärleken i Jesu blick, som fick Matteus att lämna sitt gamla liv och följa honom!” sade påven. Precis som när Jesus kallade Sackeus, Bartimaeus, Maria Magdalena och Petrus var det hans blick som ”låste upp Matteus hjärta; befriade honom, helade honom, gav honom hopp, ett nytt liv.” Jesus utmanar faktiskt vår tro, framhöll Franciskus: ”Tror du det är möjligt för en förrädare att bli en vän? Hans blick omvandlar vårt sätt att se på saker och ting, hans hjärta omvandlar vårt hjärta. Gud är en Fader som vill att var och en av hans söner och döttrar ska frälsas.”
Catholic News Agency, 2015-09-20, 2015-09-21 och 2015-09-22