Natodebatten på Kulturhuset i Stockholm

Natoanhängarna var denna gång inte de vanliga Pravdaliknande Natomegafonerna i de etablerade media som Claes Arvidsson i SvD och Peter Wolodarski på DN utan främst tyngre politiker i riksdagen som Karin Enström, Linda Nordlund och Birgitta Olsson förutom ett par talare från ”tankesmedjor”. I 20 minuters debatter i fem omgångar på kulturhuset i Stockholm debatterade de med Sven Hirdman, Hans Blix, Pierre Schori, Gudrun Schyman och Karin Oscarsson. Hela hörsalen med 450 platser var fullsatt. Utanför hörsalen satt ca 60 personer, som inte fick plats i hörsalen, framför en storskärm som återgav evenemanget. På twitter fanns en ”hashtag” som anvisade en liveupptagning av evenemanget. Den ansvarige på kulturhuset meddelade förtjust att denna hashtag var den mest mest utnyttjade på Twitter just då under evenemanget. Evenemanget var ett initiativ från den oberoende Natoutredningen.

 Den viktigaste skiljelinjen mellan de två lägren var att Natoanhängarna envist höll fast vid tesen att Ryssland var upphovet till nästan allt ont i världen och måste stoppas med militära medel och leda till svenskt Natomedlemskap. Natokritikerna manade i stället till att ta tillvara alla möjligheter till dialog, diplomati och andra försök till avspänning mellan de två verkliga kombattanterna, USA och Ryssland, och att Sverige därför ska hålla fast vid sin framgångsrika alliansfrihet annars ökar spänningen i Nordeuropa. Pierre Schori tillförde något som ytterst sällan framkommit i svenska medier. Natos och USAs truppinsatser har slutat i militära och humanitära fiaskon i Irak, Afghanistan, Libyen och kan spåras ända tillbaks till Vietnamkriget. Det har redovisats och diskuterats öppet av höga militära befälhavaren och politiker i USA och i Västeuropa – men inte i etablerade svenska media.

I en avslutande omröstning med handuppräckning i hörsalen vann motståndarna med stor majoritet. Det här visar hur viktigt det är att det blir riktiga debatter runt om i Sverige. Jag vet att sådana som Thage G Peterson och Sven Hirdman håller mängder med föredrag med ”gräsrotsorganisationer” av olika slag. Det är sådant som räknas i längden – inte propagandacentralernas insatser, dvs. de stora drakarna Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och andra etablerade medier.