av BERND HAGENKORD
… [Gud, kom till min räddning] är de inledande orden i kyrkans dagliga bön som beds i början av varje arbetsdag i familjesynoden. De är de första orden varje dag. Och medan alla väntar på debatterna och de olika åsikterna bekräftar den inledande bönen och i synnerhet dess inledande ord det som påven sade på lördagskvällen: Utan den helige Ande förblir Gud fjärran, blir Jesus Kristus något i det förgångna, blir kyrkan endast en organisation. Det är inte bara argumentens styrka som räknas utan också hur den helige Ande verkar i argumenten och genom dem.
Utan bön är en synodförsamling meningslös. Det är inte den fromma tiden före de riktigt viktiga tiderna, det är den riktigt viktiga tiden. Om inte det hela sker i medvetande om det sammanhang där synoden äger rum – kyrkans sammanhang, bönens sammanhang, Andens sammanhang, alla troendes sammanhang – då blir det inte så.
Fönster
En tanke till så här i början. Påven tackade i slutet av sitt inledningsanförande också journalisterna och medierna. Synoden är vidare än det fysiska sammanhang där den äger rum och sammanträder. Till skillnad mot de något mörka och fönsterlösa sammanträdesrummen ovanför audienshallen har rummet där synoden samlas fönster. Visst är det så att församlingen äger rum förtroligt för att säkerställa att debatten kan vara öppen. Deltagarna ska tala med varandra, inte till närvarande kameror och anteckningsblock. Men debatten äger ju också rum utanför synoden, och det möjliggörs kanske mer genom mediernas försorg än av de närvarande biskoparna. Från min position vill jag lämna mitt blygsamma bidrag härtill.
Bernd Hagenkord, Radio Vatikan Blog, 2015-10-05
Hagenkord är jesuitpater från Tyskland, bosatt i Rom och chef för Vatikanradions tyska redaktion.
Länk till inlägget på tyska finns här