Hur bygger man en måltid kring en bytta kvarg och några kapsyler Fun light?
Första gången jag åt chiafrön blev jag uppriktigt förvånad. Det smakade … ingenting?
Konfunderad tuggade jag i mig den kalljästa müslirätt de ingick i, serverad med estetisk frukt och mandelmjölk i en gammal glasburk på ett kaffeställe i Amsterdam. Var alltså detta årets mest omskrivna matvara? Något måste vara fel.
Jag testade på nytt, hallonmarmelad med chiafrön. Den hade helt rätt färg. Men det hjälpte inte hur mycket jag än bredde på mackan, smaken fanns inte där. Vilket, insåg jag sent omsider, är precis som det ska. Chiafrön smakar ingenting.
På sätt och vis är väl även det som det ska. Med tanke på den upprördhet som tillsatser och färgämnen frammanar är det här verkligen föda för 2010–talsmänniskan. Grå, och smakfri. Näringstät, men smakmässigt en form av bulk.
Det är samma sak med kvarg, en hylla som växer i matbutikerna. Försäljningen har ökat med över 200 procent på två år. Kvarg, en färskost på syrad mjölk, har förvisso en smak. Men den är sträv och syrlig. Träningssajterna är fulla av tips på kalorisnåla smaksättningar; Fun light är en klassiker i sammanhanget. Men varför över huvud taget äta sånt som inte är gott?
Jag vänder mig till Google. ”Varför äta” följs av förslag på de vanligaste sökningarna: Kvarg, magnesium och chiafrön. Vi är många som undrar.
Mat är naturligtvis inte bara smak. Det är också näring. Och för många väger den aspekten tyngre. Den australiske sociologen Gyorgy Scrinis har kallat näringsvurmen för nutritionism. ”Ism” därför att han anser det vara en ideologi. Rötterna utgår från den näringslära som växte fram under 1800–talet.
I dag är synen på mat som en sammansättning av näringsämnen helt dominerande enligt Scrinis, efter en utveckling pådriven av livsmedelsindustrin (att kunna sälja på nyttan med något är tacksamt).
Vissa saker låter nyttigare än andra. Protein är en sådan. Är det något som kostexperter, i alla läger, är eniga om så är det att vi i dag inte behöver mer protein. Tvärtom: för mycket protein i relation till kolhydrater och fett tycks öka risken för en rad sjukdomar. Ändå säljer kvarg på sitt höga proteininnehåll. Det låter ju bra.
Scrinis alternativ till nutritionismen är att fokusera på hur maten smakar och är producerad. Själv har jag som något av en tumregel att en måltid bör kunna delas. Det är som skillnaden mellan att dricka på egen hand, och att göra det i sällskap. Framstår det för konstigt i andras ögon, då är det också det. Chiapudding går trots allt att dela. Men kvarg? Hur bygger man en måltid kring en bytta kvarg och några kapsyler Fun light?
Det är något som inte stämmer, hur nyttigt det än må låta.
Jenny Damberg