Biskopssynoden om familjen röstade för en liten stund sedan i Vatikanen igenom sitt slutdokument. Dokumentet innehåller rekommendationer till påven Franciskus om en mängd olika frågor som gäller den kristna synen på familjen och om familjens roll i kyrka och samhälle.
Synodens slutdokument består av 94 olika paragrafer som var och en blev föremål för omröstning i dag. För att antas måste en paragraf få minst två tredjedels majoritet av rösterna. Alla 94 paragrafer uppnådde två tredjedels majoritet av rösterna och blev därmed antagna. Det innebär att synoden har avslutats i en anda av stor konsensus och enighet. Men för att bevara enigheten har en del kontroversiella frågor strukits ur slutdokumentet innan omröstningen.
Slutdokumentet består av tre huvuddelar: 1) Den verklighet som familjerna lever i. 2) Familjernas kallelse. 3) Familjen som ger tron vidare.
Särskilt uppmärksammad i medierna har frågan om frånskilda och borgerligt omgifta katolikers tillgång till sakramenten varit. Den frågan behandlas inte uttryckligen i slutdokumentet som enbart talar i mer allmänna termer om ”behovet av att åter integrera dessa personer i kyrkans liv”. Men frågan tas däremot upp indirekt under avsnittet ”Urskiljning och integration” (paragraferna 84–86), där man talar om ”irreguljära äktenskapssituationer”, dit man exempelvis räknar de fall där katoliker har gift om sig borgerligt. Det heter där att synoden önskar att det ska bli möjligt att pröva varje enstaka fall av irreguljära äktenskapssituationer med hjälp av en andlig urskiljningsprocess och att därigenom reda ut hur dessa personer återigen kan delta fullödigt i kyrkans liv. Det innebär att man rekommenderar det som brukar kallas för pastorala lösningar inom ramen för forum internum.
Ordagrant (men i en mycket snabb preliminär svensk översättning) heter det i dokumentet: ”Det är integrationens logik som är nyckeln för det pastorala ledsagandet av dessa personer. Det gäller att reflektera över hur man kan övervinna olika former av exkluderande av dessa personer i samband med pastoral, liturgi, uppfostran och i olika andra institutionella sammanhang. /…/ Alla involverade är förpliktade att göra en noggrann urskiljning av situationen och att bedöma den i trons ljus, i enlighet med kyrkans lära och under biskopens ledning. Bedömningar av den objektiva situationen måste inte i alla sammanhang leda till samma resultat, beroende på omständigheterna. Därför behöver heller inte konsekvenserna som följer av bedömningen av likartade fall alltid vara de samma /…/ Det är i själavådssamtal med prästen som denna urskiljning ska äga rum, i forum internum, och syftet är att möjliggöra ett mer fullödigt deltagande i kyrkans liv.”
Vid en presskonferens i Vatikanen förklarade den österrikiske kardinalen Schönborn i eftermiddags saken så här: Det är inte ett enkelt ja eller ett enkelt nej, utan det är en uppmaning till en andlig urskiljningsprocess i varje enskilt fall. Schönborn tillade också att frågan om homosexualitet bara nämns helt kort i dokumentet, eftersom det på denna punkt inte var möjligt att uppnå konsensus om någonting mer än det som redan finns i Katolska kyrkans katekes.
Nu återstår att se vad påven kommer att göra med synodens slutdokument. Men man kan förmoda att påven Franciskus är ganska nöjd med dokumentet, eftersom det verkar vara rätt allmänt hållet och därmed lämnar många optioner öppna, samtidigt som man lyckats bevara en mycket hög grad av konsensus bland de deltagande biskoparna. I sin predikan i Santa Marta-huset i morse sade påven att tiderna förändras och att de kristna behöver kunna tyda tidens tecken och genomföra nödvändiga förändringar, inte som en eftergift för tidsandan men i lyhördhet för evangeliet: http://en.radiovaticana.va/news/2015/10/23/pope__times_change_and_christians_must_change_continually/1181401
Red. 2015-10-24, klockan 19.50