Spelmanslegenden Hjort Anders ännu levande musik

 

Anders, hans bröder och lekkamrater tillverkade som barn egna mycket enkla fioler gjorda av cigarrlådor och liknande. Så småningom fick han en fiol av sin far.

 

I en av granngårdarna bodde den berömde Peckos Per, 1800-talets store svenske spelmansgigant. Det skulle spela en avgörande roll för Anders utvecklig. Han blev nämligen 1900-talets motsvarighet.

 

På Oktoberstämman i Uppsala hölls ett jubileum – Hjort-Anders 150 år. Under ett seminarium kallade professorn Gunnar Ternhag Hjort-Anders för den svenska spelmansrörelsens ”fixstjärna”. Nu, på 2000-talet, är Hjort Anders låtar inne på sitt tredje sekel, spelas allmänt över hela landet och är mer populära än någonsin tidigare. Unga svenska spelmän flockas runt hans låtar som aldrig förr, dels hans egna kompositioner, dels hans arv från Peckos Per och andra spelmän i den unika lilla Finnmarks-byn Bingsjö, där det under Anders barndom lär ha funnits ett trettiotal spelmän.

 

1906 flyttade Hjort Anders med sin familj (nio barn) från Bingsjö till Uppsala, fattig, skuldsatt och nersupen. Där gjorde han under återstoden av sin levnad starka avtryck och intryck på fiolspelmännen på Uppsalaslätten. Flytten gjorde också Hjort-Anders känd över landet. Inte minst spelmansmecenaten Anders Zorn blev intresserad av honom.

 

 Flytten har medfört att både Dalarna och Uppland gör anspråk på Hjort-Anders som ”sin”. Därför bjöds in en grupp spelmän från Hjort Anders födelsesocken Rättvik, bland andra Ida Täpp, dels en grupp uppländska spelmän, däribland veteranen Bosse Larsson. Dessutom deltog den engelska violinisten Bridget Marsden, helt insnöad på Bingsjös musik.

 

Konserten, som är inspelad, hade ett lyft som kanske kan ge den en framtida kultstatus.

”Ni skall ej tänka att jag är någon skaplig fiolist förty det är bara sjelflärt från barndomen äfvenså bara på bondevis.”

Ur Hjort Anders brev inför mötet med låtupptecknaren Nils Andersson.