Trollhättan mitt i världen

Han var en stackars pojke med huvudet fullt av griller om att samhället hotas av svartskallar och att han därför måste agera som en man, visa att han står upp för sina idéer genom att välja ut några icke-vita i lämplig skola och sticka ner dem med sina införskaffade vapen. Som tur var fick polisen ganska snabbt kontroll på situationen och sköt skarpt för att stoppa honom. Skotten var oundvikliga och råkade vara dödande.

Grillerna i Antons huvud har han inte hittat på själv. De har han snappat upp från sina förebilder i sin omgivning. Vilka som var hans förebilder styrdes av hans uppväxtförhållanden. Det här plus hans sociala situation i övrigt gjorde honom i dessa tider av hopplös social upplösning till en våldsman.

Så länge vi inte vänder utvecklingen till något som kan inge människor en smula hopp om en bättre framtid, kommer vi att se fler vansinnesdåd från unga pojkar som åtminstone vill synas ordentligt en gång i livet och skriva in sina namn i historien.

Varje diskussion om vakter på skolor, låsta portar, övervakningskameror, elektroniska inpasseringssystem, IT-övervakning … framstår som enda åtgärder för att en liten aning minska osäkerheten i våra vardagsliv nu. Men alla dessa i nuläget ganska ”rimliga förslag” leder oss bara vidare ut i större spänningsfält, större sprängladdningar och effektivare vapen i de enskilda vansinnesdåden.

För att finna en strimma hopp i denna till synes hopplösa utveckling ger den engelske professorn Guy Standing oss lite verktyg att åtminstone förstå vad det är som händer och vad som skapar vår för närvarande oberäkneliga och skrämmande värld. Med en sådan förståelse kan man åtminstone själv kanske se framåt mot det som måste komma utan direkta panikkänslor.

Vad är det då som pågår? Vi ser ett helt nytt klassamhälle formas runt om oss. Våra gamla föreställningar om överklass, arbetarklass och en däremellan vacklande medelklass – som tillsammans format samhället med hjälp av demokratiskt stiftade lagar, som balanserar klassernas intressen, men som också ger varje individ likhet inför lagen och ett likvärdigt medborgarskap – är allt mindre relevant.

Denna samhällsbild omfattas alltså inte längre av alla medborgare! Det är kärnan i det som nu sker, och det är svårsmält för alla som växt upp med denna samhällsbild. Resultatet blir en politisk polarisering där en del i bitterhet förkastar den gamla bilden och blir antidemokrater, medan resten biter sig fast vid de gamla strukturerna trots att det är mycket tydligt att de inte längre fungerar.

Alltså, rättssäkerhet, rösträtt, yttrandefrihet och medborgarskap har inte längre något värde för många i det nya klassamhället. För den gamla arbetarklassen med fackföreningar, fasta, reglerade och trygga anställningar, a-kassa, pensioner m m gäller visserligen detta fortfarande, men de som har något ut av de systemen blir allt färre. Helt nya arbets- och levnadsvillkor gäller för de allra flesta.

Vad är det då som gäller? Jo, en helt ny samhällsklass är i vardande, lika viktig som en gång arbetarklassen var i det framväxande industrisamhället. Den kallas prekariatet. Den nya globala ekonomin med sitt produktionssystemen kräver en helt ny arbetare med närmast gränslös flexibilitet. Det gamla systemet med landgränser, nationella lagar och nationella avtal fungerar inte längre som regleringar. Ja, ni har hört det förr …

Så länge individerna inom prekariatet inte omfattas av någon egen klassidentitet, tillhörighet och upplever gemenskap i sin sociala belägenhet och organiserar sig som klass och agerar kollektivt för sina klassintressen, kommer känslan av hopplöshet och brist på framtidstro att behärska människornas föreställningar. Tänker osökt på Karl Marx´ begrepp alienation, här öppnas för vidare resonemang. All verklig förändring som inte tar sin utgångspunkt i den uppstigande samhällsklassens intressen kommer att leda fel. Därför går för närvarande det mesta åt helvete framför våra ögon. Men å andra sidan kommer allt som sätter käppar i hjulet för denna onda utveckling att bromsa och till slut förändra världen till det bättre. Fler käppar i hjulen på alla fronter är vad vi bör försöka prestera.

Nå, det är alltså i det här hopplösa – i ordrätt mening – samhällsklimatet med osäkerhet, den försämrade utbildningen, de minskande arbetsmöjligheterna, den sociala nedrustningen, bostadsbristen och flyktingströmmarna blir konkret hotfulla upplevelser. Och det är i denna mylla som islamister och fascister sprider sina plattityder och rekryterar nya proselyter till äventyrliga uppdrag med livet som insats på olika krigsskådeplatser. Martyrskap och skrytdödande ger erkännande i respektive krets. Samt, för att knyta ihop det här, det är i det här osäkra samhällsklimatet som Breivikar och Lundin-Petterssöner tar till storsläggan i individuella vansinnesdåd.

Ursprungligen publicerad på Lindelof.nu