Krigen i Irak och Syrien har allvarligt försvårat livet för de kaldeiskt kristna i Mellanöstern. Nu frågar sig kaldeiska biskopar som ärkebiskop Bashar Warda av Erbil i Irak vad kyrkan kan göra för att hjälpa de kristna som flyr strider och den Islamiska statens (IS) härjningar att överleva och bevara sin tro i den svåra situationen.
”För mig är planen att hjälpa de kristna familjer som bestämmer sig för att stanna i området att kunna göra det och leva i värdighet. Det är min stora uppgift”, sade ärkebiskop Warda i en intervju med den engelskspråkiga nyhetstjänsten CNA i förra veckan. ”Ärligt talat kan jag inte uppmana någon att stanna. Det finns hundratals orsaker till att istället uppmuntra flykt. Men vi hoppas och har ändå tron att den kristna gemenskapen ska kunna bli kvar och stärkas av alla böner från hela världen”, sade han.
Ärkebiskop Warda var en av de kaldeiska katolska biskopar som deltog i den nyligen avslutade Biskopssynoden om familjen i Rom. Den kaldeiska katolska kyrkan leds från patriarkatet i Babylon i dagens Bagdad och finns representerad i Iran, Syrien, Libanon, Turkiet, Israel och Egypten, liksom också i exempelvis Frankrike och USA [och i Sverige – övers. anm.]. Det beräknas finnas över 400 000 kaldeiskt kristna i världen i dag.
Våldet i Irak som följde på USA:s invasion 2003 liksom IS uppgång i Irak och Syrien har resulterat i uttalade och systematiska förföljelser av kristna, genom mord och fördrivningar. Den brutala konflikten har gjort att miljontals människor, inklusive hundratusentals kristna av olika samfundstillhörigheter har tvingats fly från sina hem. Många har flytt till Jordanien, Libanon och Turkiet, medan andra har förblivit interna flyktingar i sina hemländer. Fördrivna irakiska kaldéer har i framförallt fått skydd i Erbil och Dohuk i den irakiska delen av Kurdistan.
Pressen på att emigrera utomlands är mycket stark, framhöll ärkebiskop Warda vidare i intervjun. ”Om du idag erbjuder visum till flyktingarna så kommer de att ta det”, förklarade han. ”Men vi vet att många skulle lämna i tårar.” Han fortsatte: ”Faktum är att alla inte vill lämna, för när det fortfarande var lättare att ge sig av [det vill säga innan den under hösten eskalerande migrationen till Europa – övers. anm.] föredrog många att stanna.” Den kaldeiska biskopen i Libanon till exempel, sägs ”göra sitt bästa” för att ta hand om flyktingarna lokalt och övertala dem att stanna i Mellanöstern. Irakiska kristna som stannar i området kommer med stor sannolikhet att återvända till sina hem på Nineveslätten och i Mosul, förklarade Warda och tillade bekymrat att om de kristna ”en gång för alla lämnar Mellanöstern är det slutet”.
Men ärkebiskopen framhöll också att den kaldeiska kyrkan inte vill tvinga de kristna familjerna att stanna, istället vill den ”vara med dem och även hjälpa dem med deras materiella, andliga och pastorala behov i denna svåra tid. Allt ändras hela tiden men vi behöver kunna svara på flyktingarnas omedelbara behov vilket är skydd, vård, utbildning och annat grundläggande materiellt”, sade Warda och pekade på allt som görs av olika katolska hjälporganisationer och grupper tillsammans med de lokala biskoparna i Mellanöstern.
”De kurdiska ledarnas välkomnande hållning har varit till stor hjälp för de kristna internflyktingarna, liksom också för den yazidiska minoriteten”, fortsatte ärkebiskopen och påpekade att cirka 1,8 miljoner flyktingar just nu vistas i Kurdistan. Även om det dröjer och kräver att IS först besegras vill de kristna ”verkligen återvända till sina hem och bygga upp sina liv igen”, sade han och uttryckte en förhoppning om att kyrkan ”bygger broar” för att möjliggöra det. Dialog med IS är inte möjlig eftersom ”de inte kan föreställa sig någon som helst dialog då vi är otrogna i deras ögon”, fastslog han också. I stället borde, menade han, kristna samarbeta mer med andra offer för IS terror för att ”bygga broar av fred och förtroende”.
De kaldeiska biskoparna håller en egen årlig synod. Vid årets möte utsågs en särskild grupp biskopar med ansvar för att inventera och lösa praktiska frågor för fördrivna kristna. En annan hanterar särskilt frågor om kultur och identitet i flyktingsituationer. En tredje grupp ansvarar för liturgi, inte minst frågan om bevarandet av språket när två tredjedelar av den kaldeiska gemenskapen nu finns utanför Irak. En framtida synod kommer att ha den kaldeiska liturgin som sitt tema.