Stefan Löfven är besviken över att näringslivet inte tar moraliskt ansvar. Men det är han som skulle kunna kämpa för en annan ekonomisk ordning.
Det har visat sig att Svenskt Näringsliv har haft överläggningar med Sverigedemokraterna.
Representanter från till exempel Svensk Handel, Vårdföretagarna och Almega har träffat SD för att få partiet att agera i företagsvänlig riktning, till exempel att säga ja till vinster i välfärden.
Det vinstdrivande omsorgsföretaget Attendo, som bland annat säljer husrum i så kallade transitboenden för asylsökande flyktingbarn, har börjat placera fler barn i varje rum än tidigare – utan att sänka priserna. Resultat: ökad vinst för företaget.
Mer skattepengar till Attendos ägare.
Över de här sakerna har människor blivit upprörda. Migrationsminister Morgan Johansson kritiserade vårdföretagen som nu ”tar chansen att skära guld med täljkniv”, IF Metalls ordförande Anders Ferbe menade att Svenskt Näringsliv “flörtar med ett rasistiskt parti”, statsminister Stefan Löfven blev ”väldigt besviken” över Attendos agerande och undrade hur det känns för den som gör så här att titta sig själv i spegeln.
Även bland vänsterns fotfolk tycks många vara arga: vilken girighet! Vilken omoral! Detta hade vi inte väntat oss!
Till dem inom vänstern som har blivit arga vill jag ställa en fråga: vad tror ni att näringslivet vill? Vad tror ni att företagande går ut på? Om ni svarar: att få ett positivt bokslut, att gå med vinst, att tjäna pengar – ja då förstår jag inte varför ni är arga när näringslivet gör vad det kan för att försöka uppnå precis detta.
Om ni svarar: att ta hänsyn till även fattiga människors behov, att agera moraliskt och ta ansvar för helheten i samhället – ja, då svarar ni egentligen att ni vill ha ett annat ekonomiskt system.
Det går inte att anklaga en striker i fotboll för att hen vill göra mål på alla de sätt som fotbollens regler tillåter. Att göra mål är strikerns uppgift; det är anledningen till hens existens. Det går inte att anklaga ett företag för att det vill gå med vinst på alla de sätt som den kapitalistiska politiska demokratin tillåter. Att gå med vinst är ett företags uppgift; det är anledningen till dess existens.
Om vi inte vill att strikern ska göra mål får vi spela ett annat spel än fotboll. Om vi inte vill att företag ska drivas av profitintresse får vi ha ett annat produktionssätt än det kapitalistiska.
Säger jag att det är fel att blanda ihop politik och moral? Nej. Ens politiska övertygelse vilar på moral, på värderingar, på hur man föreställer sig ett gott samhälle. Om man i sin politiska övertygelse kommer fram till att det bästa samhället är det som vilar på en kapitalistisk ekonomi får man faktiskt också stå för den politiska övertygelsen.
Och då får man förstå vad den ekonomi man har valt att tro på innebär. En kapitalistisk ekonomi innebär varuproduktion för en marknad i syfte att uppnå vinst.
En sådan ekonomisk grund får vissa bestämda följder. Till exempel att vad vi kommer att arbeta med i ett sådant samhälle inte avgörs av var de största behoven finns utan var de flesta pengarna finns.
Vi kan inte arbeta med att tillfredsställa behoven hos människor som inte har pengar nog att köpa resultatet av detta arbete, utan vi måste producera varor och tjänster för de som har pengar.
Om vi tror på politisk demokrati, men inte ekonomisk demokrati, måste vi också inse att det är det vi tror på.
Då har vi avsvurit oss den folkliga makten att bestämma över ekonomin. Vill de ekonomiska makthavarna hellre säkra sina vinster än motverka att ett politiskt riksdagsparti vinner legitimitet? Vill de hellre tjäna pengar än agera som goda demokrater och motverka rasism? Ja sorry, det är precis vad du har sagt att de ska ägna sig åt.
Stefan Löfven säger sig vara besviken över att näringslivet inte tar moraliskt ansvar. Men herregud, det är ju du som är politiker, det är du som skulle ha kunnat säga nej till att vinstdrivande företag ska få verka även inom områden som tidigare inte följde en kapitalistisk logik.
Det är du som skulle ha kunnat kämpa för en annan ekonomisk ordning. Det har du inte gjort. Det är inte du som ska vara besviken på näringslivet – det är jag som ska vara besviken på dig.
Nina Björk