Nästan hälften, 48 procent, av de många kvinnor som sköter vården av sina gamla och sjuka föräldrar upplever psykiska påfrestningar. Drygt en fjärdedel av dessa menar att deras lönearbete påverkas negativt.
Det visar den nya avhandlingen Omsorgens pris i åtstramningstid, skriven av forskaren Petra Ulmanen som är verksam vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Under flera år han hon studerat konsekvenserna av att var fjärde plats på äldreboenden har försvunnit sedan år 2000.
En av slutsatserna i avhandlingen är att anhöriga nu tvingas ta betydligt större ansvar för de äldres omsorg än tidigare, något som påverkar både de äldre och deras barn.
– Det har skett en stor förändring sedan första hälften av 2000-talet då många platser skars ned. Och när äldreomsorgen minskar är det ofta arbetarklassens döttrar som får dra det största lasset, säger Petra Ulmanen till Arbetaren.
Men det är inte bara kvinnor som ställer upp när deras föräldrar blir gamla och sjuka. Även 28 procent av männen som ger omsorg till en sjuk förälder upplever psykiska påfrestningar.
Hårdast drabbas de med lågutbildade föräldrar, för även om anhörigvården ökat i alla samhällsklasser, visar resultaten i avhandlingen att högutbildade äldre oftare lyckas få mer hemtjänst och oftare vänder sig till privata aktörer på vårdmarknaden.
– Att äldreboendena skärs ned får konsekvenser inte bara för de äldres och anhörigas liv utan även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. En annan viktig aspekt är att plånbokens tjocklek och tillgången på anhöriga inte ska vara avgörande för hur äldre personer klarar sig när de blir sjuka eller skröpliga, säger Petra Ulmanen, som nu efterlyser ökade satsningar på äldrevården från kommuner och landsting.
Anhöriga tar inte bara ansvar för den rent praktiska vårdbiten. En vanlig uppgift är också att sköta kontakterna med olika vård- och omsorgsgivare och myndigheter för den sjuke förälderns räkning. Något som ofta tar mycket tid i form av långa telefonköer och möten på tider som gör att de anhöriga tvingas ta ledigt från sina jobb.
– Den här utvecklingen går stick i stäv med de äldres egen vilja, mot lagstiftningen och mot de politiska målsättningarna som finns inom äldreomsorgen. Och den tydligaste konsekvensen är att de äldre får betydligt färre valmöjligheter att påverka sin egen livssituation. Det är ju en sak att få lite hjälp ibland men en helt annan sak att vara beroende av sina egna anhöriga, säger Petra Ulmanen.
Trots att både kvinnor och män i dag tvingas ta ett allt större ansvar för sina sjuka föräldrar är det alltså främst döttrarna till lågutbildade äldre som drar det tyngsta lasset, enligt Petra Ulmanen.
– Även om avhandlingen visar att omsorgen av gamla föräldrar är mer jämt fördelat än vad tidigare forskning visat så finns det mycket som tyder på att kvinnorna tar ett större ansvar. Och utbildningsnivå och klass går ju ofta i arv. Som exempel tar hon att kvinnor inom främst
LO-kollektivet oftare arbetar deltid och att äldre med hög utbildningsnivå oftare köper privata vårdtjänster.
– Lågutbildade har inte alls samma köpkraft.
Hon pekar samtidigt på internationell forskning som visar att det också är en fråga om värderingar.
– Det kan ju vara så att lågutbildade oftare har inställningen att man ställer upp på varandra i alla väder.
Hur ska den här utvecklingen vändas?
– Man måste naturligtvis satsa på äldreomsorgen och få en värdig vård av våra äldre. Forskning tyder på att samordningsproblemen ökat när man har skurit ned på antalet platser på sjukhus och äldreboenden. Äldre bor kvar hemma med allt större vårdbehov och då måste samordningen bli betydligt bättre. Tyvärr tyder allt på att det inte går åt det hållet.