Utställningen Influenser, referenser och plagiat på Röhsska museet i Göteborg, som avslutades förra söndagen, var mer än en exposé över de tyska syntpop-pionjärerna Kraftwerks långa och inflytelserika musikgärning med start 1970. Fokus lades snarare på att sätta in ”människomaskinen” Kraftwerk i sin samtida samhälls- och konstkontext.
Fram träder en bild av Kraftwerk som politisk samhällskommentator – en bild av gruppen som känns främmande, kanske till och med frånstötande, för de som vill se Kraftwerk snarare som antipolitiskt.
Men övertygad går även en inbiten Kraftwerkslyssnare därifrån med känslan av en grupp som i den samtida konstströmningen ”kapitalistisk realisms” anda velat peka på det fördolda arvet från totalitär nazism, och därutöver på efterkrigstidens nya verktyg för kontroll.
Men också med känslan av att den förbisedde ”femte” Kraftwerkmedlemmen, grafikern Emil Schult, förtjänar större uppmärksamhet.