KOMMENTAR | Toivo Jokkala
Frankrike trappar upp sina militära aktioner i Mellanöstern som ett svar på terrorattentaten i Paris som Islamiska staten, IS, tagit på sig ansvaret för. Samtidigt säger Sverige och de andra EU-länderna ja till Frankrikes vädjan om militär hjälp. Franskt och amerikanskt stridsflyg har det senaste dygnet angripit IS-mål i Syrien. Så ser den torra, formella medierapporteringen ut.
Anti-IS-aktivister i Raqqa i Syrien beskriver i stället hur ”en idrottsanläggning, ett museum, ett sjukhus, en hönsfarm och en lokal regeringsbyggnad” träffats i några av de 30 flyganfallen. Företrädare för det lokala motståndet mot IS vädjar till omvärlden att inte attackera civila i kampen mot terrorismen.
Hur än förloppet den närmsta tiden utvecklar sig kommer fler civila sannolikt att drabbas. Det vi invånare i västländerna främst borde vara vaksamma på är i vilken grad regeringarna i våra länder nu levererar mer av samma hopplösa medicin som den som har levererats hittills.
IS växte sig starkt i den politiska situation som uppstod till följd av USA:s invasion av Irak 2003, och har därefter götts av såväl diverse saudiska aktörers ekonomiska stöd som av den syriske presidenten Assads Rysslands- och Iranstödda eskalering av den syriska inbördeskonflikten och av Turkiets försök att sabotera för de kurdiska aktörerna i Syrien, de enda inom det landet som kunnat bjuda IS substantiellt motstånd. Det gör inte att IS’ illdåd är omvärldens ”fel” – IS är en reaktionär och farlig kraft helt för egen maskin. Det visar bara hur intrikat insyltad omvärlden är, på olika plan, och hur oemottaglig situationen är för snabba, kirurgiska lösningar.
Många inom IS vill troligen ingenting hellre än att nu få till just den polarisering som ytterligare ett urskillningslöst militärt angrepp i regionen för med sig – det är ju precis den ”vi mot dem”-logik som de opererat utifrån själva vid attentaten i Paris. Och samtidigt som västvärlden nu rustar för krig är det omöjligt att inte rikta blicken mot dess blinda fläckar. Vem tar ansvaret för åratal av förödande västlig verksamhet i regionen? Vem konfronterar Saudiarabien, utan vars rika medborgares stöd IS’ finanser skulle varit väsentligt svagare? Vem konfronterar Turkiet? Ingen, för de är, förutom djupt insyltade aktörer, västs trogna allierade.