Vissa dagar kan jag inte skilja på dröm och verklighet. Jag blir rädd att missta något som hänt i en dröm för en verklig händelse och drar mig för att säga eller göra någonting alls. Jag kan inte avgöra om det jag sagt till någon är på riktigt, eller om någon gjort mig ledsen i verkligheten eller i en dröm, och vet inte hur jag ska agera när jag träffar personen.
Jag har ett liknande problem vad gäller språket. Mitt liv utspelar sig numera på tre språk: persiska, engelska och svenska. Och jag har lärt mig att folk skiftar karaktär när de skiftar språk. Språket tycks skapa människan snarare än tvärtom. När någon som jag pratar persiska med byter språk för att ytterligare någon kommer in i samtalet, förändras hen i samma sekund som språket gör det. Jag förstår inte längre vem som är vem, vilken av dessa olika karaktärer det är jag egentligen känner. Skillnaden mellan hur de reagerar, tänker och talar är för stor.
Till detta kommer ett tredje problem, som är jag själv. Vilken av dessa är då jag: personen i drömmen eller den som är vaken? Samira på persiska, engelska eller svenska? Jag tänker på vad den kinesiska filosofen Zhuang Zi sa efter att han vaknat ur en dröm där han varit en fjäril: ”Nu vet jag inte längre om jag är en människa som drömde att hon var en fjäril, eller om jag är en fjäril som drömmer att jag är människa.”