av BERND HAGENKORD
Kanske vore det en god idé att inkalla en biskopssynod på temat ”katakombpakten”. Det sade befrielseteologen Jon Sobrino i en intervju nyligen i samband med att han deltog i en konferens i Rom.
[Katakombpakten var en överenskommelse som ingicks av 40 biskopar i Roms katakomber år 1965 efter det andra Vatikankonciliet. Den innebar att biskoparna, inspirerade av påven Johannes XXIII, utfäste sig att verka för en kyrka för det fattiga och själva leva utan maktinsignier. Senare anslöt sig 500 ytterligare biskopar till pakten. Övers. anm.] Denna pakt är inte så känd i Europa men också i andra delar av världen, till och med i Latinamerika, har den fallit i glömska. (Mer om den finns på tyska under denna länk).
Så vadan detta förnyade intresse för katakombpakten och Sobrinos något vilda idé om en biskopssynod? Ja, det är inte till åminnelse av den historiska händelsen, hur intressant den än må vara. Det handlar om ett ”upprop till dagens människor” säger Sobrino. Inte om att upprätta eller hedra något från det förgångna. Fattigdomen förblir en realitet, den må vara annorlunda i dag och mindre i omfattning, internationellt sett. Så uppropet behövs.
Det är själva idén saken gäller. Det handlar om de fattiga och om frågan om trovärdighet. Påven Franciskus kallar det ”en fattig kyrka för de fattiga”. Kyrkan skall vara fattig och tjänande. Frågan lyder alltså: hur kan och måste en sådan kyrka se ut i dag? Hur ser konkret solidaritet ut? Vad får man ha, utnyttja och använda, och vad inte? Och vad betyder det för livsstil och för den närmast borgerliga religion, som finns hos oss?
I katakombpakten talade biskoparna om ”vi”; de talade i pluralis, säger Sobrino. Det var inte en påve som talade eller en konferens, inte heller en biskop som uttryckte sin mening. Det var en grupp som talade. Det var nytt på den tiden. Dessutom riktade sig inte detta ”vi” till andra som en uppmaning utan handlade om ett eget åtagande. Det gällde alltså i första hand biskoparna själva, inte om vad andra borde göra.
Enligt Sobrino handlar det om frågan om biskoparnas trovärdighet och frågan om fattigdomen. Biskoparna i Latinamerika hade kommit fram till att det ofta berodde på dem själva att kyrkan inte var trovärdig. Katakombpakten var länge inte något levande, inte heller i Latinamerika. Att den nu upptäcks på nytt är ett gott tecken. Den får bara inte fastna i ett ”då”, den skall heller inte upprepas, den måste aktualiseras i dag.
Om detta måste ske via en ny biskopskonferens, det ska jag låta vara osagt. Men att världskyrkan måste ställa sig denna fråga, och att den inte bara gäller Latinamerika, det är uppenbart, menar jag. Påven Franciskus har tydligt uttryckt det i sin sats om en fattig kyrka för de fattiga. Den är och förblir en uppmaning till kyrkan.
Bernd Hagenkord, Radio Vatikan Blog, 2015-11-19
Hagenkord är jesuitpater från Tyskland, bosatt i Rom och chef för Vatikanradions tyska redaktion.
Länk till inlägget på tyska finns här