2015-11-24 Serien om Samira

När jag utifrån försöker betrakta mig själv och allt som hänt de senaste åren, liknar mitt liv mest en av de där tecknade serierna där en figur ständigt försöker undkomma en annan, Gråben & Hjulben eller Tom & Jerry. Prärievargen Gråben jagar hela tiden efter tuppgöken Hjulben, som springer oändliga sträckor och sedan ut över ett stup, och inte förrän han tittar ner och ser marken långt där nere faller han. I nästa sekvens är han på benen igen, på fortsatt flykt från vargen. Strax därpå springer han på en dynamitladdning och exploderar. Ändå är han snart i farten igen. Samma sak med Jerry. Ständigt hamras han ner i jorden, faller från tak eller genom stuprör eller kraschar in i träd eller en vägg eller delas mitt itu, oavsett vilket är Jerry i nästa sekvens vid liv och Tom fortsätter att jaga honom.

I serien om mitt liv bråkar seriefiguren Samira till en början med Migrationsverket och får avslag på sin asylansökan. De skickar hennes dokument till gränspolisen och henne själv till ett möte där de säger: ”Var nu så snäll och skaffa dig ett passfoto. Vi betalar för din återresa och hjälper dig tillbaka till Iran!” Om natten lämnar Samira förläggningen där hon bott och flyttar in i ett rum i ett hus på landet. Så småningom blir hon illegal. Alla hennes kort dras in – inga pengar, ingen identitet. En svår process för att skaffa den medicin hon behöver inleds. Sedan händer något som orsakar Samira mer skada än allt Jerry och Coyote råkar ut för, och hon blir tvungen att flytta från rummet där hon bott utan att ha någonstans att flytta till. Hon hittar så småningom ett rum i Göteborg. Det är ett tak över huvudet, men Samiras fortsätter springa.

En dag kommer Nima och säger: du kan inte fortsätta så här, Samira. Snart kommer jag få tag i en lägenhet och då vill jag att du kommer och bor med mig. En annan dag kommer Nima och säger: Nu har jag fått en lägenhet. Strax därpå åker han till Iran i en vecka, kommer tillbaka till Göteborg och dör.

Nya dokument skickas till Migrationsverket, och jag får ett nytt negativt besked. Återigen inga pengar på kontot. Maten tar slut. En skål med nötter som mamma skickat blir min middag. Jag blir en ekorre. Tre gånger går jag till Migrationsverket för att be om arbetstillstånd, jag försöker förklara för dem att jag måste köpa mat, mediciner, jag säger: Snälla, låt mig arbeta.

Taket över huvudet ersätts av ett rum i en lägenhet där jag känner mig avslappnad. Nya vänner dyker upp, vi går på bio tillsammans. Mitt i filmen ringer min telefon och min pappa har dött.

I nästa sekvens jagar jag vidare. Trots allt är jag fortfarande vid liv.

David Beckhams son tröttnade på att Gråben aldrig får tag i Hjulben. Beckham hörde av sig till regissören och erbjöd en ansenlig summa pengar för en sådan scen, och nu finns den. Gråben hinner ifatt Hjulben. Jag kan bara hoppas att ingen får för sig att lägga sig i historien om Samira på det sättet.