Lördag. Långt ifrån ensam vaknar jag till den yrselframkallande nyheten om terrordåden i Paris. Plötsligt börjar världen, eller åtminstone Sverige snurra allt fortare kring ett parisiskt nav. Som om landet plötsligt svepts med i den totalt uppluckrade tidsuppfattning som följt min föräldraledighet. Europa går i spinn, svensk media går i spinn med direktsändningar och extrasändningar och hastiga analyser. Rädslan slår rot.
Onsdag. Säkerhetspolisen höjer terrorhotnivån i Sverige från fyra till fem, vilket innebär ”högt hot”. Landet drabbas av terrorhysteri. Ideliga tv-intervjuer, i vilka människor berättar hur rädda de är, avlöser varandra. Människor svarar att de är jätterädda. Tidningarna fylls av en bild på en 25-årig man som nu anhållits i sin frånvaro misstänkt för att förbereda ett terrorattentat i Sverige. Polisen fyller gatorna i alla större städer. Jakten är igång.
Torsdag. Jag sitter framför tv:n. Svt direktsänder något av det sämsta jag sett både tekniskt och journalistiskt.
I rutan spekulerar Aktuellt-ankaret och ytterligare en journalist friskt kring den pågående polisinsatsen där 25-åringen grips i närhet av sitt hem, ett asylboende i Boliden. Han benämns som terroristen och hans namn upprepas maniskt, trummas in.
Jag ser mitt journalistjag utifrån, ett stort frågetecken svävar över dess huvud.
I svensk journalistik är namnpublicering något som görs med extrem försiktighet, innan någon dömts ska ingen pekas ut som skyldig. Inne i mig själv igen tänker jag: ”Tänk om den här stackars jäveln är oskyldig!”.
En flashback samma dag. Stefan Löfven i talarstolen. Statsministern meddelar att Sverige ”har varit naiva”. Nu meddelas att regeringen skyndsamt planerar att utöka polisens befogenhet till ”hemlig dataavläsning”. Polisen ska få ta sig in i människors hem och installera trojaner i datorer och läsplattor för att sedan kunna övervaka all digital verksamhet. Andra partiledare tycker att det verkar sunt. Detta trots att samma förslag för inte så länge sedan sågades av remissinstanserna som oförenligt med svensk grundlag och ett brott mot mänskliga rättigheter.
Fredag. Lördag. Söndag. Misstankarna mot 25-åringen, som är 22-åring, avskrivs. Måndag. Polisinsats trappas ned. Tisdag. ”Sverige behöver andrum”, regeringen stänger dörren mot världen. Flyktingbarns åldrar ska fastställas genom starkt ifrågasatt medicinsk undersökning.
Onsdag. Polisen ska massanställa personer som ska spana efter papperslösa.
Hårt grepp om skrivbordet. Sluta snurra! En tanke: Vad håller på att hända?