2015-11-27 Jag är inte papperslös, vad är jag istället?

Vad skiljer ett liv med papper från ett utan? Med Migrationsverkets röda LMA-kort är jag inte längre papperslös. Kortet är ett sorts kvitto på att jag som asylsökande har rätt att vistas i landet. Det är inget ID-kort, utan visar bara att jag är inskriven hos Migrationsverket under namnet Samira Motazedi.

Asylprocessen är lång och svår, och efter fyra år i Sverige måste jag verkligen ta mig för något. Men, med ett LMA-kort kan jag inte läsa vid universitetet. Jag kan inte ens läsa Svenska för invandrare, SFI. I Sverige tillåts jag inte lära mig språket förrän jag förärats de berömda fyra svenska siffrorna.

Jag går till biblioteket för att låna en bok på persiska och läsa mig igenom dessa år av väntan. Bibliotekarien tittar på mitt LMA-kort och skakar på huvudet. Nej, du får inget lånekort. (Nu har jag ett, men det är inte tack vare mitt LMA-kort utan mina svenska vänner.)

Jag lider av en svår sjukdom som kräver särskild vård. Men när sjuksköterskan jag träffar ser mitt LMA-kort kan det lika gärna hända att hen vänder i sin bedömning och plötsligt menar att jag inte verkar ha några problem som kräver specialistläkare.

Varken sjukvården, universitetet, biblioteket eller Migrationsverket själva tycks veta vad som egentligen gäller. Med ett LMA-kort har jag i själva verket rätt till det som kallas vård som inte kan anstå, och rätt till ett bibliotekskort. Däremot har jag inte rätt att resa ut ur Sverige, jag är förhindrad medlemskap i många organisationer, jag har inte rätt att studera SFI eller på universitetet (däremot kan jag bli insläppt på en kurs om någon vänlig lärare ser till att göra plats för mig), prenumerera på en morgontidning eller skaffa ett medlemskort i en butik. Jag har inte rätt att jobba, så länge Migrationsverket inte lägger till några bokstäver (AT-UND) på mitt LMA-kort, vilket de felaktigt hävdar att de inte kan göra.

Med mitt LMA-kort är jag inte papperslös, men frågan är vad jag är istället.