Du kan bara förändra en annan människas uppfattningar om du kan utgå från deras existerande värderingar, menar Jonathan Haidt i The Righteous Mind. ”En socialpsykologisk riggad politisk bomb”, skriver Karim Jebari.
Du som läser detta är förmodligen progressiv, urban och bildad. Dina vänner är sannolikt likadana. En fråga som du och dina vänner utan framgång försökt förstå är ”varför är det så många som vill rösta på Sverigedemokraterna?”
Förklaringen att Sverigedemokraternas väljare gillar deras politik tycks bara skjuta problemet vidare. Frågan om vad i deras politik som är så tilltalande är inte lättare att besvara.
Dina bryderier beror på, argumenterar Jonathan Haidt i boken The Righteous Mind, att progressiva inte förstår sig på konservativa värderingar.
Haidt jämför ideologier och värderingar med maträtter. Maträtter skiljer sig åt, men består egentligen av kombinationer av samma smaker. I den progressiva kokboken finns två centrala smaker: omsorg och jämlikhet.
Progressiva upprörs av lidande och extrema skillnader i resurser. Men konservativa har, menar Haidt, fler smaker i sin kokbok.
Utöver jämlikhet och omsorg så tar konservativ moral också hänsyn till respekt för auktoriteter/hierarkier, lojalitet till den egna gruppen och aktning för det som är heligt/sakralt.
Att progressiva bara har två smaker i sin ideologi gör att de inte förstår hur konservativa värderingar fungerar, anser Haidt. Otaliga försök har gjorts för att ”förklara” varför folk är nationalister, lyder under auktoriteter och har starka religiösa känslor. Utgångspunkten är att den här typen av värderingar är defekta eller avvikande, och måste förklaras. Men allt mer forskning visar att det är de progressiva värderingarna som är avvikande, åtminstone ur ett statistiskt perspektiv.
Konservativa värderingar behöver inte förklaras som om de vore patologiska tillstånd, lika lite som progressiva värderingar behöver förklaras.
Det här är den centrala insikten i Haidts bok. Om progressiva opinionsbildare och politiker vill förbli politiskt relevanta måste de se att de flesta inte tänker eller ser på världen som de gör, och måste finna ett sätt att inkludera fler smaker i sina ideologiska kokböcker.
Kan inte den progressiva rörelsen förändra värderingar? Det går, men det är svårt att göra det när man inte förstår dem vars värderingar man vill förändra.
Våra värderingar styrs av våra djupt rotade magkänslor. Teoretiska och abstrakta resonemang som inte berör oss emotionellt kan nästan aldrig förändra våra värderingar, menar Haidt. Vårt ”förnuft” är som en advokat som till varje pris vill försvara vår magkänsla snarare än en filosof som är nyfiken på andras uppfattningar.
Du kan egentligen bara förändra en annan människas uppfattningar om du kan utgå från deras existerande värderingar och intuitioner.
Men det handlar inte heller bara om att vänstern måste anamma en konservativ retorik för att bibehålla sin politiska relevans. En progressiv politik måste också göra genuina kompromisser för att bli ett tilltalande alternativ för de konservativa. Till exempel kan hbtq- rörelsens anammande av en central konservativ institution, kärnfamiljen, ses som ett politiskt-strategiskt genidrag. Om tidigare resonemang i Haidts bok var kontroversiella, så är dessa avslutande tankar minst sagt minerade.
Men Haidt argumenterar övertygande, enligt min mening, för att klassisk konservatism genuint kan bidra till vår samhällsdiskurs. Till exempel bör vi fråga oss om vår tids radikala individualism har gått för långt, och vilka skyldigheter som medborgarskapet innebär.
Haidts bok är retorisk, suggestiv och rolig. Ur ett akademiskt och kritiskt perspektiv är det problematiskt. Hans narrativ är överdrivet och ibland ensidigt. Hans metaforer är lika fördunklande som de är upplysande.
Men jag upplever att den centrala tesen i den här boken, om progressiva och bildade människors oförmåga att se hur konstiga vi är, är alldeles för viktig för att fokusera på annat. The Righteous Mind är en med socialpsykologisk forskning riggad politisk bomb.
Karim Jebari är doktorand i filosofi vid KTH.
Publicerad i #5 2015 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. En prenumeration av tidningen kan tecknas här »