Det är ändå något oerhört fascinerande med hur många och långa omvägar vi är beredda att ta för att slippa se vad som befinner sig rakt framför oss, vad som inte kommer att försvinna bara för att vi låtsas som om vi inte såg det.
Just nu pågår en konferens i Paris dit världens makthavare flugits från jordens alla hörn för att se om de kan komma överens om hur seglatsen med Titanic ska kunna pågå lite längre. I bästa fall kanske de kommer överens om att möblera om lite på fartyget.
Härom veckan ägde ett annat möte rum, på en restaurang i Gamla stan i Stockholm. Det var Sveriges landsbygdsminister Sven-Erik Bucht som dinerade med Kinas Sverigeambassadör, Chen Yuming. De båda männen hade mötts för att diskutera möjligheterna att börja exportera slaktade svenska grisar till Kina. Bara fem år från nu väntas människor i Kina äta 20 miljoner ton mer kött och mejerivaror per år.
Den svenska branschorganisationen Kött- och charkföretagen, som lobbar för ökat animalieintag och bibehållen köttnorm, ser stora möjligheter i att göra profit på att kineserna äter mest griskött i hela världen. Förhoppningen är att tiotals miljoner kilon av döda styckade griskroppar ska kunna fraktas till andra sidan jorden. Det är, av flera anledningar, så dumt att man inte vet om man ska skratta eller gråta.
FN:s jordbruksorgan FAO slog för snart ett decennium sedan fast att världens köttkonsumtion måste minska drastiskt, att animalieindustrin står för en större andel utsläpp av växthusgaser än hela transportsektorn, därtill överutnyttjar vattenresurser och kräver enorm energiåtgång i förhållande till produktion av vegetabiliska livsmedel. Budskapet var tydligt redan då år 2006 – vi måste konsumera avsevärt mycket mindre kött, mjölk och ägg.
Generellt sett har utvecklingen gått i precis motsatt riktning världen över. Och de rika ländernas halvhjärtade försök att införa köttfria måndagar i skolor och på arbetsplatser förefaller lite som att byta gardiner där i salongen på lyxkryssaren.
FN:s klimatpanel IPCC gick inför klimattoppmötet ånyo ut med det som vi alla egentligen redan vet. Att det inte håller att fortsätta att äta på det vis vi gör i dag om vi ska kunna stoppa den skenande globala uppvärmningen. Djurköttet står för den största delen av de utsläpp som kommer från livsmedel – för att uppbåda ett kilo muskelvävnad från en gris krävs att vi producerar sju kilo vegetabilier att mata den med. Hur mycket vi än tittar bort kvarstår fakta.
Nu sitter de där i Paris, skyddade av sin uniformerade kår, med våra barns och barnbarns öde i sina händer. 2050 är de flesta av dem uppskattningsvis mellan 85 och döden. De kan inte bry sig mindre om isarna då har smält, bara den fria marknadens tillväxt hamnar i deras plånböcker fram till dess. Vi andra kan välja att se hyckleriet eller fortsätta gå i cirklar.