När ärkeskurken blir kung

[Film] The Program
Regi: Stephen Frears, 2015

I nästa vecka har spelfilmen om drottning Kristina, The Girl King, premiär. Kristina blev sex år gammal drottning under förmyndarregering 1632, när hennes far stupade på sitt härjningståg i Lützen, och hon abdikerade 1654.

Eftersom Kristina var kvinna har intresset för henne fokuserat på hennes känsloliv, om vilket man inte vet så väldigt mycket. Kristinas samtid, liksom eftervärlden, har velat koppla samman hennes ovilja att underordna sig en man (det finns dokumenterat genom hennes dagböcker) med eventuell oklar könstillhörighet och homosexualitet. 1965 gjordes den senaste gravöppningen för att lista ut om hon egentligen var ”man” – utan resultat förstås. Man vet att hon var en tuff och tänkande människa som var mycket intresserad av konst och litteratur.

Hur gör man då en film om en verklig, historisk person? Ja, man får börja med att konstatera att en långfilm inte är en historielektion, och sedan är det bara att åka. The Girl King gestaltar en fantasi, särskilt kring kärlekshistorien med hovdamen Ebba Sparre och, liksom det erkända historiefalsariet den amerikanska Queen Christina från 1933 med Greta Garbo i huvudrollen, en påstådd flirt med kusinen, den blivande Karl X Gustav. Fast visst blir det lite roligare om man låtsas att detta var vad som hände? Kristina kan knappast klaga.

En som skulle kunna klaga är cyklisten och sjufaldiga Tour de France-vinnaren Lance Armstrong, vars uppgång och fall skildras i veckans premiär The Program av legendariska regissören Stephen Frears, och inte i särskilt smickrande scener. Man får anta att titeln syftar på det digra medicinprogram som Armstrong tillsammans med sin korrumperade läkare utformade och intog, och krävde av sitt cykelstall att dela för att vinna världens tuffaste och därmed mest prestigefyllda cykeltävling.

Tour de France pågår omkring 20 dagar mitt i sommaren och eftersom den funnits sedan 1903 är det en blandning av skumrask och en yta av gentlemannasport över det hela. Tittar man på listan över vinnare står det år 1999–2005 ”ingen vinnare”, Armstrong blev diskvalificerad retrospektivt och utskämd över hela världen. Det var en besk karamell för tävlingsarrangörerna att svälja, hela tävlingen smutsades ned och förstås bidrog detta till att det dröjde så pass länge innan Armstrong och hans gäng avslöjades. Det var först när hans närmaste tog bladet från munnen, och sponsorn tyckte att ersättningskraven från vinnaren blivit för höga, som det inte gick att blunda längre.

Historien om Lance Armstrong har varit något av en gåta, hur en så fantastisk och berömd idrottsman, som dessutom besegrat en allvarlig cancer, kunnat ha samvete att göra något så smutsigt och dessutom lura alla – vänner, familj, motståndare, sponsorer och media.

Armstrong har inte direkt medverkat till filmen, den är baserad på en bok av journalisten David Walsh (som har en ganska framträdande hjälteroll i filmen). 2013 erkände Armstrong att han dopat sig, i Oprah Winfreys talkshow, men för övrigt har han inte förklarat sig angående hur det hela fungerade för honom personligen. I dag är han 44 år och har dragit sig undan offentligheten, förbjuden att utöva sport på elitnivå för resten av livet.

Steven Frears har gjort många filmer om män som leker med sin samtids förväntningar, The Program är en pendang till hans Farligt begär där John Malcovich skojar med den franska adeln på 1780-talet och sedan slutar som en föraktad, ensam och ledsen förlorare.

Frears skulle kunna göra en bra film av Sveriges egen ”dubbel­natur”, polischefen och juristen Göran Lundberg som dömdes för bland annat grov våldtäkt 2010. Brotten var svåra för många att förstå eftersom han dessutom gjort sig känd som föreläsare och kunnig inom jämställdhet och etik, så pass att han fått öknamnet Kapten Klänning av mindre entusiastiska kolleger.
Även Lance Armstrongs handlande har varit svårt att förstå, utifrån att han genom sina bragder höjde sig över den vanliga lilla människan och i allmänhetens medvetande betraktades som närmast felfri.

Men vad Frears visar är att det inte är hjälten som bakom fasaden gör fula saker – utan en liten samvetslös skurk som lyckats lura sig till toppen. Ben Foster, i rollen som Armstrong, bidrar i hög grad till bilden av en nyckfull, självgod person som helt enkelt bestämmer sig för att ta vad han vill ha med vilka medel som helst. Låt den bilden stanna en stund, och ”gåtan” Göran Lindberg blir lite mer begriplig.

Kristina har historiskt sett beskrivits som grym, nyckfull och otillräcklig för sin drottningroll, till skillnad från raden av galna svenska kungar med märkliga maktambitioner och namn vilka fortfarande ”äras”. Och som vi har sett: ju större ära – desto svårare att se skurken där bakom.