Arbetare räddade ur gruva

I över en månad var fem gruvarbetare instängda i Nyukalata-gruvan i distriktet Kahama i närheten av staden Shinyanga i Tanzania. Det efter ett ras i guldgruvan den 5 oktober. Det var från början 20 gruvarbetare på platsen, men 14 av dem lyckades ta sig ut.

– Det är ett Guds mirakel att vi överlevt, säger 40-åriga Chacha Wambura, en av arbetarna, från sin sjukhussäng.

Männen är kraftigt medtagna och uttorkade.

– Vi sökte desperat efter en väg ut med hjälp av pannlampa och mobiltelefoner, men utan framgång, säger Chacha Wambura.

Han berättar hur de kämpade mot svält och hopplöshet men att gudstron och överlevnadsinstinkten gjorde att de inte gav upp. Förtvivlade vandrade de runt i nätverket av tunnlar och fann till slut en spricka i berget där solljus bröt igenom.

Efter dagar utan mat hade gruvarbetarna inget annat val än att äta bark från stolpar i tunnlarna, fånga insekter och samla vatten som sipprade fram genom bergsprickor.

– Jag åt rötter, kackerlackor, daggmaskar – allt som jag trodde skulle hjälpa mig att överleva, säger Chacha Wambura.
En av gruvarbetarna som vägrade äta rötter och insekter dog senare.

Myndigheterna beslutade att avsluta räddningsinsatserna den 12 oktober, en vecka efter raset. Gruvarbetarna antogs vara döda och att bärga kropparna betraktades som för komplicerat.

– Våra försök att rädda dem misslyckades inledningsvis på grund av att de var instängda på ett så stort djup. Det var därför vi avbröt våra insatser, säger den lokala polisen Justus Kamugisha som deltog i räddningsarbetet.

Till slut hörde kollegor rop när de råkade befinna sig i närheten av området där gruvarbetarna var instängda.

– Vi var svaga men jag uppmuntrade de andra att ropa högre tills någon hörde oss, säger Chacha Wambura.

En annan gruvarbetare, 44-årige Joseph Burule, var medvetslös när de räddades. Han berättar att de började tappa hoppet redan under den första veckan när mobiltelefonerna och ficklamporna slutade fungera.

– Vi var uppslukade i totalt mörker, säger Joseph Burule.

Han säger att det värsta var när deras kollega dog.

– Jag var helt förkrossad och var övertygad om att vi alla skulle dö.

En annan gruvarbetare som räddats, 38-årige Msafiri Gerald, har nu börjat få sin syn tillbaka.

– Jag trodde jag förlorat synen för alltid men tack och lov har jag fått den tillbaka, säger han.

Läkarna som vårdar gruvarbetarna säger att deras tillstånd stadigt förbättras även om de fortfarande behöver vård och psykologstöd.

– Första dagen fick de dropp, nu har vi börjat ge dem vätskor att dricka. Vi väntar oss att de ska vara helt återställda i nästa vecka, säger den ansvariga läkaren Joseph Ngowi.

Småskalig gruvdrift som är vanligt i Tanzania är mycket arbetsintensiv och ofta dåligt reglerad. Den omsätter mindre pengar än den storskaliga gruvdriften i landet men sysselsätter ett stort antal människor.

Enligt Tanzania Chamber of Minerals, som representerar landets gruvnäring, arbetar 680 000 personer inom den småskaliga gruvdriften där arbetare kan ha skift på 24 timmar med tunga lyft.

I Tanzania bryts diamanter, smaragder, rubiner och safirer. Landet är Afrikas tredje största guldproducent. Gruvindustrin har vuxit kraftigt sedan avregleringar infördes i mitten av 1980-talet.