Varför vann högern valet i Venezuela?

* Man kan nu vänta sig att tillgångar till varor drastiskt kommer att öka, vilket stärker högern och dess ställning.

* Högern vann också valet i Argentina. Vilken roll spelade USA för detta? Vilka fel gjorde Argentinas tidigare styrande parti?

I en artikel i Proletären presenteras uppgifter från en intervju med professor E Herrera, parlamentsledamot för Socialistpartiet. Han säger bland annat:
* I dagens Venezuela går 60 procent av statsbudgeten till sociala utgifter som utbildning, hälsa, socialförsäkringar och offentliga service. Bortglömda eller marginaliserade människor är idag inkluderade. Antalet inskrivna i högre utbildning ökade från en halv miljon studenter 1999 till 2,6 miljoner 2010.

* USA talar om demokrati men stöder och finansierar de mest extrema delarna av den venezuelanska högern, precis som de gjorde under statskuppen 2002 som avsatte president Chávez i 48 timmar. Venezuela är utsatt för en blockad gällande köp av militär utrustning och en finansiell blockad.

* Inom landet för kapitalistklassen ett ekonomiskt krig som orsakar varubrist och kapitalflykt. Det ekonomiska kriget innebär att de varor som staten importerar försvinner inom 24 timmar efter att de anlänt till stormarknaderna. Det är inte enskilda gatuförsäljare som köper upp de subventionerade varorna. Bakom allt finns finansiärer med pengar nog köpa upp ett helt köpcentrum på några timmar. När butikshyllorna gapar tomma och varorna säljs på gatan till mycket högre priser kan vinsterna uppgå till 1000 procent.
Basvaror och livsmedel som staten subventionerar för att hjälpa fattiga och hårt arbetande människor hamnar hos lyxkliniker och lyxrestauranger. De subventionerade varorna är också föremål för massiv smuggling till främst Colombia. På andra sidan gränsen hittar du alla de venezuelanska produkter som saknas i våra butiker.

Jag kan inte låta bli att nämna att Vänsterpartiet har en partiledare som sa i Agenda i våras att han föredrar USA före Venezuela. Flamman skrev efteråt ”där går gränsen för vad en vänsterledare kan säga utan att utplåna sin egen rörelses tankegods. Där går taktik över gränsen till opportunism.” Detta, liksom stödet till Bildts Syrienpolitik är för övrigt tillräcklig skäl för mig som antiimperialist och socialist att inte fundera på att bli medlem i detta parti. Trots att det finns så många politiskt bra medlemmar i V.

En central aktör i destabiliseringsförsök är av allt att döma USA, vars position i Latinamerika blivit allt mer tillbakaträngd.

USA betalade under åren 2000-2010 ut över 100 miljoner dollar till oppositionella i Venezuela. Dessa pengar har bland annat gått till att grunda högerledaren och förre presidentkandidaten Henrique Capriles parti, ”Rättvisa först,” och till att utbilda högerstudenter i ”aktivism”.
■Stöd från USA har gått till de två högerledare som eldat under de senaste protesterna, María Machado och Leopoldo López.
Bilden visar ökningen av elever i högre utbildning. 

* Hösten 2013 rapporterade vi att USA:s regering vägrade att erkänna valresultatet i Venezuela. Hugo Chavez efterträdare vann Nicolas Manduro med 260 000 rösters övervikt i ett val som fick mycket högt betyg av internationella, valobservatörer i linje med iakttagelsen i fjol från USA:s förre president Jimmy Carter att Venezuelas valsystem verkligen är ”det bästa i världen.” .

Vi kunde här i februari meddela att undermineringsarbetet fortsätter enligt en artikel i Counterpunch av Eva Golinger, som skrivit boken ”The Chavez code”Hon menade att en statskupp var under uppsegling i Venezuela. Det blev ingen statskupp. Artikeln är dock mycket intressant som en mer detaljerad bakgrund till valresultatet.

Artikeln.

26/1 publicerade New York Times (NYT) en redaktionell, förnedrande och förlöjligande artikel om Venezuelas president Maduro och kallade honom ”oberäkneligt och despotisk”. Den stora TV-kanalen ABC anklagade dagen efter presidenten i Venezuelas nationalförsamling, Diosdado Cabello, den mest inflytelserika politiker efter Maduro, för att vara en narkotikalangare. Denna anklagelse härrör från en tidigare venezuelansk presidentvaktofficer, Leasmy Salazar, som rekryterades av den amerikanska Drug Enforcement Agency (DEA), och som nu är en förgrundsfigur i Washingtons krig mot Venezuela.

Två dagar senare beskrev New York Times på första sidan den venezuelanska ekonomin och oljeindustrin mycket negativt och förutsåg dess undergång. Artikeln nämner inte de hundratals ton mat och andra konsumentprodukter som har hamstrats eller sålts som smuggelvaror av privata distributörer och företag i syfte att skapa brist och missnöje med regeringen och motivera upprörande prishöjningar. Flera åtgärder som vidtagits av regeringen för att övervinna de ekonomiska svårigheterna var nämndes knappt.

Samtidigt publicerades en absurd och vilseledande artikelrubrik i flera amerikanska tidningar och på nätet, vilken länkade Venezuela till kärnvapen och en plan på att bomba New York. Medan rubriken missleder läsarna att tro att Venezuela var direkt inblandat i terrorplaner mot USA klargör artikeltexten att inga venezuelaner var inblandade.
Samma dag fördömde amerikanska utrikesdepartementets taleskvinna Jan Psaki påstådd ”kriminalisering av politiskt oliktänkande” i Venezuela, i frågan om den venezuelanske generalen Antonio Rivero flykt och ankomst till New York för att vädja om stöd från FN: s arbetsutskott för godtyckligt frihetsberövande. Rivero flydde en arresteringsorder i Venezuela efter inblandning i våldsamma protester mot regeringen som leder till död för över 40 personer, främst regeringsanhängare och statliga säkerhetsstyrkor, i februari 2014. Hans ankomst i USA sammanföll med Salazars, vilket ger misstankar om en samordnad insats för att försvaga Venezuela genom att offentligt visa upp två tidigare Chavez-lojala officerare, som har vänt sig mot sin regering och aktivt söker utländsk intervention mot sitt eget land.

Dessa exempel är bara en ögonblicksbild av den markant ökade, systematiskt negativa och förvrängda bevakningen av venezuelanska angelägenheter i amerikanska medier, som målar en överdrivet dyster bild av landets nuvarande situation och porträtterar regeringen som inkompetent, diktatorisk och kriminell. Denna typ av samordnad mediakampanj mot Venezuela är inte ny. Så porträtterades Venezuelas förre president Hugo Chavez, vald till president fyra gånger med överväldigande majoritet, som en tyrannisk diktator som förstör landet.

Tidpunkten för Leamsy Salazars uppmärksammade ankomst i Washington är inte en tillfällighet. Sedan ett år pågår våldsamma protester för att försöka tvinga den folkvalde president Maduro att avgå (Jämför Ukraina). Ledarna för protesterna, Leopoldo López och María Corina Machado, har båda hyllats av New York Times och andra som ”frihetskämpar”, ”sanna demokrater” etc. Även president Obama krävde Lopez frigivning från fängelset (Lopez greps och är åtalad för sin roll i de våldsamma uppror) under ett tal i FN i september förra året. Man utelämnar medvetet Lopez’ och Machados engagemang och ledarskap för våldsamma, odemokratiska och även kriminella handlingar. Båda var inblandade i kuppen mot Chavez år 2002. Båda har illegalt fått utländsk finansiering för politisk verksamhet för att störta landets regering, och båda ledde dödliga protester mot Maduro fjol, och krävde offentligt hans avgång med olagliga medel.

Utnyttjandet av en figur som Salazar som tidigare var känd som en av Chavez trogna som en kraft för att misskreditera och attackera regeringen och dess ledare är en gammal känd och mycket effektiv taktik. Infiltrera, rekrytera, och neutralisera motståndaren inifrån med ett smärtsamt, chockerande svek skapar misstro och rädsla. Medan inga bevis har dykt för Salazars upprörande påståenden mot Diosdado Cabello skapas en sensationell berättelse som misskrediterar Venezuela. Det orsakade också uppståndelse hos Venezuelas militär och kan resultera i ytterligare svek från officerare. Salazars ogrundade anklagelser syftar till att skapa intern splittring, intriger och misstro.

Den mest effektiva taktik FBI använde mot Black Panther Party och andra radikala rörelser i USA var infiltration, tvångsartad övertalning och psykologisk krigföring. Genom att placera agenter i organisationer, eller rekrytera sådana inifrån, som kunde få förtroende på högsta nivå, kunde FBI förstöra dessa rörelser inifrån. Detta finns noggrant dokumenterat i Ward Churchill och Jim Vander Walls utmärkta bok ”Agents of Repression: The FBI’s Secret Wars Against the Black Panther Party and the American Indian Movement” (South End Press, 1990).”

Venezuela lider av den plötsliga och dramatiska nedgången i oljepriserna. Trots vissa brister – en del orsakas av valutakontroller och andra genom avsiktlig hamstring, sabotage eller smuggling så äter 95% av venezuelaner tre måltider per dag. Arbetslösheten är under 6% och bostäder subventioneras av staten.

Insatser för att skada Venezuelas ekonomi pågår med ökad intensitet av utländska intressen och deras venezuelanska anhängnare, och det är mycket effektivt. Detta sociala missnöjet kapitaliseras av USA-stödda organisationer och av de som vill ha regimskifte i Venezuela. En mycket liknande strategi användes i Chile för att störta den socialistiske presidenten Salvador Allende. Först förstördes ekonomin, missnöje växte och militären störtade Allende, med uppbackning av Washington i varje led. I stället kom den brutale diktaturen general Pinochet som torterade och mördade tusentals och tvingade tiotusentals människor i exil.

I år godkände president Obama en särskild fond på för att stödja regeringsfientliga grupper i Venezuela.Dessutom finansierar CIA:s avläggare NED (National Endowment for Democracy) venezuelanska oppositionsgrupper försöker att undergräva Maduro regering. Det råder ingen tvekan om att ytterligare miljontals dollar satsas på regimskifte i Venezuela genom andra kanaler som inte är föremål för offentlig granskning.

President Maduro har fördömt dessa attacker och har direkt uppmanat president Obama att sluta att skada Venezuela. Nyligen uttalade alla 33 latinamerikanska och karibiska nationer som är medlemmar i CELAC (CELAC) sitt stöd för Maduro och fördömde USA:s inblandning i Venezuela. CELAC är en förkortning av ”Community of Latin American and Caribbean States”, innefattar 600 miljoner människor men inte USA, Kanada eller (f.d. och aktuella) franska besittningar. Latinamerika avvisar bestämt alla försök att urholka demokratin i regionen och kommer inte stödja ännu en USA-stödd kupp.”